Söndagen den 16 augusti

En dag.
Det är inte lätt att vara människa som Gry Forsell sa i sitt sommarprat. Ligger i skuggan och lyssnar i efterhand. Ett av flera bra sommarprat i år men älskade hennes prat om nöjdhet. Så sant.
Jag använde faktiskt själv ordet ”nöjd” häromdagen till en nära väns vän då hon frågade hur min sommar i år varit. Jag började med att berätta kort om min Covid story då personen själv trodde att jag suttit i karantän av eget val i vår/sommar. Jag fortsatte och berättade om min sommar och Håkans semester, att vi har haft den stora fantastiska möjligheten till att vara i vår stuga vi älskar. Jag har träffat och umgåtts på distans med mamma, bror, familj och några vänner har gjort oss sällskap några dagar/kvällar. Besök i Hjo har det blivit två gånger samt en fikautflykt till Kinnekulle. En överraskningsfest har jag både ordnat och varit gäst på och det mesta i samma linneklänning. På frågan; inga andra utsvävningar runt om i landet svarade jag; ”nä, inte denna sommar men jag hoppas jag får uppleva fler och jag är nöjd och tacksam för det som är och varit”
Komiskt att jag väljer Gry av alla sommarpratare idag och att jag återigen får mig en tankeställare. Ja, det är som det är, det kunde varit på ett annat sätt men nu är det såhär och det måste göras det bästa av det hela tiden och se och känna DET.

Visst är stunderna med vilan oerhört tråkiga och ett dygn kan ibland vara i en evighet. Corona har satt sina spår både fysiskt, psykiskt och kroppsligt. Tittar ner på min mages bristningar som uppkommit och funderar på vilka mer påföljder och eller komplikationer det kommer bli av denna, detta. Jag tar en djup suck och försöker mig på ett djupt andetag och tittar bort mot Håkan som lite längre bort på tomten, av egen fri vilja gräver ner några ”vattenrör” under en av sommarens varma dagar. Kärleken spirar till, vad gör egentligen lite bristningar en dag som denna? Magen inuti fungerar och Håkan sa vid lunchen till mig att han älskade mig och att det var skönt att jag var piggare efter att i förrgår rört ihop det mesta med hes röst och varit väldigt ostabil (tar snedsteg som om marken lutar eller går på en gungande båt).

En annan dag;
en vän samt hennes man kommer spontant på kaffe och tiden bara rinner iväg. Sådär härligt när det känns som de precis kom när ett par timmar bara susat förbi.
🙈Mindre kul var när jag upptäckte att kakan jag skulle bjudit på stod kvar i micron efter upptiningen...måste berätta. Hoppas att jag får möjlighet att bjuda dem igen!

En annan dag;
en sommardröm går i uppfyllelse. Jag har varit nere vid ”vår” badstrand i stugan tre gånger i år, den och där som vi är nere ett x antal gånger varje år annars och åker gärna till andra. Älskar att sitta ”halv-illa” i solstolar med fötterna i sanden och bara se ut över vattnet. Soliga dagar, kvällar, turer med jetskin, en kvällspizza - själva, med familj och eller med vänner.
I år blev det mer en liten dröm att åka till en strand än något som bara sker varje år och så kom den där dagen då morgonen startar med ett sms; orkar och vill du åka och bada?

Timman efter kånkar hon i varma solen på solstrålar, min och hennes egna strandväska, lunch och kaffe ner till sandstrandens kant. Salladen tillsammans med det alkoholfria bubblet var absolut årets godaste och hela dagen med bästa sällskapet, utsikten och känslan under fötterna var...saknar ord. Tack igen älskade vän

Jag har kört på alldeles för mycket känner jag men...solen skiner som ger mig enorm energi och det är sommar nu!!!! Det blev mer bad med familj och vänner och återigen, jag har det väldigt bra egentligen men det är emellan allt. Utöver vardagen med SLE så finns Covid rester kvar. Blir oerhört trött och sover väldigt mycket, har fortfarande ont i bröstet och halsen som däremellan ökar och det är det, som är så svårt att veta - VAD är det som gör det??? Nu vet jag att jag hostar när jag helt enkelt går lite för snabbt eller för långt men det andra? Det är fortfarande jobbigt att köra bil, på något sätt ansträngande med intryck och att bära lilla minsta, då trycker det på direkt. Vissa dagar är något bättre, andra sämre och då blir jag också hes och som jag skrev tidigare tappar jag ord, rör ihop det mesta och det ser ut som jag går på en gungande båt eller är riktigt onykter.

Önskar såklart att ha kraft och energi till annat, sett annorlunda ut och haft en annan kropp men jag är nöjd och jag har det väldigt bra egentligen.
Nu laddar jag för en ny vecka och denna vecka så ska det promeneras och det strukturerat och noterat, ett måste för att försöka se ett mönster och om jag orkar mer och mer. Konstigt men ser jättemycket fram emot det!

Tack för att du läst
Snart annat, önskar så att få skriva sista sidan och stänga denna bok om covid för att skriva om annat

Gillar

Kommentarer