Onsdagen den 22 Juli

Ingen säger något men jag både hör, förstår och förstått själv. Jag tappar ord, namn och har ibland svårt att hålla den röda tråden i ett samtal. Vid en lång mening så har jag i slutet av meningen glömt vad jag tänkt säga då jag började. Det känns som jag får vänta in hjärnan för att hitta ord för att fortsätta kunna formulera meningar. Det är lättare att hitta orden när jag skriver än när jag pratar, kanske för att jag då kan pausa och låta det ta tid när jag skriver.
En bok tar enorm tid att läsa ut, ett inlägg numera tar flera dagar att skriva. Skiner solen hos dig idag och jag skriver att det regnar så kan det skilja flera dagar. Det är en uttalad hjärntrötthet och något problem med minnet.
Jag tänker, jag försöker tänka positivt, säkerligen inte att leka med. Återhämtning med vila och göra allt långsamt gäller. Nedsatt kognition heter det. Hjärnceller återbildas men tar visst sin tid så bara ge det tid.

Simon har fyllt arton och en vän gav ett tips på att ha en överraskningsfest och vi fastnade för det. Vi planerade utan Simons vetskap och jag laddade, fyllde på i flera dagar långt nerifrån tårna, precis som en raket...Ni vet känslan när man står runt midsommarstången och börjar tyst, försiktigt att sakta klappa i händerna. Börjar stampa mjukt med fötterna i marken och man laddar på, inget får pysa ut, man fortsätter klappa och stampa. Takten och kraftigare blir allt kraftigare och ökar...

Allt var planerat färdigt och tack vare mamma som alltid finns och ställer upp hann vi bli klara i rätt tid. Gäster strömmade in och vi minglade runt i väntan på Simons ankomst.
Jag såg på Simons ansiktsuttryck när han klev ur Albins bil att han funderade på varför fler var här än han bjudit in, han hade också frågat Wilma, han skulle ju bara ha kalas för närmaste...det var det han trodde ja =)

Vännen Ulrica lyfter glaset och utbringar en skål för födelsedagsbarnet och sedan sjunger vi alla "ja må han leva". Simon tackar ödmjukast, hälsa på alla och ber att bara få gå till sitt med sin väska han hade med sig. Med sitt champagne glas i handen går han mot ”lilla huset”, öppnar dörren och möts av ett rejält tjoande och skrikande av hans vänner som där gömt sig för honom. Bra överraskad, lite chockad och med världens största leende får han sedan en stor grattiskram av var och en av dem medan de kommer ut.
Det var så häftigt och roligt att höra och se detta och hans reaktion. Simon blev verkligen glatt överraskad.

Nu återupplever jag dagen igen samtidigt som jag här bygger upp en härlig minnesbank jag kan gå tillbaka till. Vilken dag det blev! Varsågoda, blev här en bildkavalkad.

Efter överraskning av att alla var här väntades det ett snaxs och godisbord, dryck i de flesta sorter, tipspromenad och aktiviteter i form av badminton och annat. Mat i form av köpt pizza från lokala Pizzerian och sedan kaffe o hemgjord glass i smakerna blåbär och rabarber.
Sent på kvällen drog ungdomarna vidare ut på krogen och vi andra hade turen med oss att vädret tillät oss att sitta kvar ute fram till sena natten. Så mysigt när ljusen tänds runt omkring och pläden läggs på benen för att hålla värmen.

Raketen jag laddat sköt iväg rejält Allt blev verkligen perfekt. En mycket lyckad fest med en nöjd Simon och det var det viktigaste.
Tack ni alla som gjorde denna kväll för Simon och vilka otroligt fina killar till vänner han har. Det är många av dem som känt varandra sedan nyfödda/väldigt små och vi har följt dem under deras uppväxt och fått ta del av så mycket. Vet att det är några föräldrar till dessa som läser - sträck på er! De är mycket fina och väluppfostrade killar och de är framförallt enormt fina mot varandra.

och ”jag tycker ju egentligen inte om det” men det berörde mitt mamma hjärta något oerhört. Jag vet nära och kära vars barn har och jag har alltid på något sätt tyckt om det men tror aldrig jag framfört det till mina.
Tanken och planen var att dem båda skulle varit och tatuerat sig på eftermiddagen och kommit båda två samtidigt "nygaddade" till festen men så kom Simons teoriprov i vägen och Albin fick göra sin så länge och Simon fick istället ett presentkort av han och Wilma.Den blev väldigt fin Albin.

Villkorslös kärlek till er två
Älskar er mer än ord och vad tatueringar kan beskriva
även om jag tycker att
syskonkärleken tas till en liten ny, annan nivå.

Nu laddar jag om på nytt. Tillåter mig ligga här en, två eller tre dagar om det behövs. Jag gjorde ett val och lyckades med bravur. Det kostar på men nya tag tas och har tagits med vän, vänner och familj.
Det är något alldeles speciellt med nära vänskap och familj. Starka band som man alltid kan lita på. Det är vänner och familj som alltid finns där, alltid ställer upp oavsett vad som än händer.
Min väg blir oftast väldigt krokig och mycket kommer alltid emot vår väg som vi oftast starkare kommer ur och där emellan får jag alltid så mycket tillbaka som häromdagen bland annat "du ger och driver mig styrka" och precis i skrivande stund plingar det ett messenger med orden - "så tacksam att ha dig som vän. Du ger så mycket energi även när du inte som nu känner dig pigg".
Jag frågar mig själv ibland; ger jag tillbaka tillräckligt? når det fram alla gånger? men det ska jag nog inte fråga mig fler gånger. Jag lägger min hand nu på hjärtat♡tackar för mig denna gång och går nu oerhört tacksam för allt och lägger mig.

Tack för att du läst!
Njut nu och ta tillvara på dagen. Vad du än har och gör, känn tacksamhet över de små sakerna, oavsett regn eller solsken så kommer dagen inte tillbaka

Gillar

Kommentarer