Måndagen den 11 Januari

Då var vi inne på tjugohundra tjugoett. Jag räknade ner sista kvällen på året med en andningspåverkan och sov efter den gott en stund medan Håkan tillagade vår tre-rätters Nyårsmeny. Mycket gott Håkan och vi tillsammans avslutade och skålade med flaggan i topp! Så glad och tacksam över att lägga året bakom mig och starta kicka igång på nytt. Det startade direkt dock med en besvikelse men jag har nu ett helt år på mig, jag är redo, om inte kroppen så mentalt.

Mina julblommor ser lika ledsna ut idag som jag är på det här men i dagarna som kommer ska jag tacka dem för den värmande julkänslan de spridit av doft, färg och form.
Jag ringde Vårdcentralen en dag av enorm uppgivenhet och för att man som svensk medborgare har rätt och jag detta år ska ta mer plats. Ni är också många omtänksamma som frågar varför jag inte söker vård eller varför jag inte får vård/hjälp, så gjorde det...


Efter, som oftast en väntan i rummet började jag berätta men avbryts av framflyttning av "Blodtrycks och syresättningsmaskinen" innan jag fått fram allt jag velat. Tänker att han har läst min journal där jag igår via bokningen framförde vad min önskan om besöket var.

- Du verkar må bra, allt ser fint ut; Blodtrycket är bra, lågt säger han och jag nickar och säger att det alltid varit det. Han fortsätter;
- Låter bra när jag lyssnar på dina lungor, hjärtat slår fint och du syresätter dig bra (såklart jag gör tänker jag, har ju legat/suttit på britsen i tjugo minuter) Det finns ingen eller inga fysiologiska samband fortsätter han.
Jag tar upp varför jag söker igen, lyfter några punkter igen och frågar om min SLE kan triggas igång eller skapa mer eller annat i samma grupp och ber sedan vänligen om att igen få ta ett TSH-prov för sköldkörteln jag medicineras mot. Det rundas av med förklaringen att viruset är så nytt för alla och att ingen vet, besöket avslutas med;
- Vi gör ett nytt covid test och tar provet, fortsätt vila och vi hör av oss nästa vecka.
Tack säger jag och han är redan ute genom dörren.


Jag önskade rådgivning och hjälp då jag tycker att hela jag är sämre efter juldagen och framförallt prata med någon om de punkter jag hade med mig, att jag;

- Blir mycket, ibland riktigt dålig då vid minsta ansträngning. Känns som jag springer maraton, ibland bara av att prata

- Rösten/Hesheten, låter som jag springer när jag pratar och ibland tar det bara slut, oavsett hur mycket jag tar i kommer ingen röst alls

- Feber, upp och ner samt feberkänsla

- Värk!!!!! Mörbultande kropp!!! Bröstet, framsida! Bröstet, baksida/sidorna! Ryggens nedre del, sidorna! Lederna! Vandrandet, pulserandet i Musklerna, ibland fruktansvärd värk att det gör ont att ligga.

- Andningspåverkan

Det är några av mina fyrtiotal punkter av symptom och det är dem som just nu är värst och ibland känns ohanterliga, Nu blev det inte som jag tänkt mig med besöket men gjorde ett försök, skrek då rakt ut i bilen och tänker nu i skivande stund "bura in mig"!!!!!
Snälla hjälp mig minnas, bara påminn mig hur det varit alla andra gånger vid dessa omstarter och säg till mig vad jag ska göra, hur jag ska gå vidare... inte att jag ska söka vård.Jag ska aldrig mer ska belasta sjukvården. De har fullt upp och nog med andra och återigen - Ingen vet!!!!!

Sen helt plötsligt, som i lördags kväll mår jag bättre. Albin o Wilma var här på kvällen och jag var uppe, vi satt och åt och hängde alla sedan i soffan och såg en film tillsammans. Även om jag numera har jättesvårt att hänga med i handling så orkade jag och så mysigt det var.

Likaså idag på morgonen, sover galet länge på morgonen men hinner tänka tanken att det känns väldigt bra idag också innan första hostattacken kommer när jag sätter mig upp. Ibland behövs inte mycket men yes! feberfri idag också!
Känslan av att allt känns lite bättre stannar kvar och Nyhetsmorgon, kaffe och några ord/rader här inne gör mig sällskap ett par timmar på fm innan lunchtid närmar sig. Går till köket för att sätta på en kastrull med vatten till pasta, går ut på altanen och hämtar in och ställer formen som ska värmas i ugnen och plockar sedan ur glasen från korgen i diskmaskinen då telefonen ringer. Det är en vän som ringer men jag får knappt fram ett ljud när jag svarar. Flåsar, kraxar fram och ber om att ringa upp när min andning är tillbaka och jag är tillbaka i soffan. Helt normalt? Upp och ner i dagarna snart tio månader. ...det är inte Covid men vad fa...är det då``?

Det var en bättre dag som också bjöd på hopp. Lyssnade först på Ekot; Långtidssjuka lyfts upp och Regeringen föreslår femtio miljoner till forskning och sedan ett mycket bra reportage på Studio Ett. Länk här! Det är 1:16:50 in i programmet, ta dig gärna tiden och lyssna på hela. Jag rös och blev gråtmild när jag lyssnade. Äntligen lite positiva nyheter och framförallt hopp om ovissheten. Kanske jag en dag blir frisk då det inte är "hitte på"

Nu Cancergalan, något som också väldigt mycket berör.
Allt har sin tid och nu är dessutom ljuset med oss!
Kram

Gillar

Kommentarer