Fredagen den 6 Augusti

Jag vill bara in och säga hej!
En känsla spred sig i hela kroppen idag om att skriva och startar med samma rubrik som på Instagram och Facebook;
En sommaruppdatering; vi har köpt lägenhet och ska snart flytta, familj & vänner i Svanberga, några dagsutflykter, Ambulansen som fick komma och detta med den sannolika Covid-19 som inte ger med sig...

Ja, du läste rätt, vi har köpt lägenhet och ska snart flytta. Det är galet på riktigt, undrar om det är sant och verklighet det vi håller på med och händer? och är det rätt?

Jag och Håkan köpte radhuset i oktober 1999, höggravid i väntan på att Albin skulle komma till världen. Här har vi mängder med fantastiska känslominnen och upplevelser, allt vad vi gjort inom dessa väggar genom åren. Det är hela barnens uppväxt men nu väntas ett nytt kapitel för oss och det känns så rätt. Jag kommer åter till detta om allt!!!
Vi har också skapat Instagramkontot "
svanbergsnyabostad" följ oss där om du vill! (kan dock bli både samma foto och ord på vardera ställe)

Jag har en fantastisk sommar! Med familj och Håkans syster Susanne med man och med några av dem allra bästa vänner har det varit dagar och övernattningar med.
Mycket mycket familj har det blivit då Albin & Wilma flyttade ut hit ett par veckor innan oss på grund av deras vatten och brunn i deras hus i Böja och Simon har sommarjobb på Mio här i Tibro.
Från tidig förmiddag till sen kväll blev det i Jönköping i området Tändsticksfabriken med dem närmaste som jag älskar mest av allt. Med min familj mår jag alltid som allra bäst. Dem vet hur jag är och jag känner mig alltid trygg och lugn. Mina killar skulle bara veta hur mycket kärlek jag tankar från dem. En dag med eller utan egna barn så hoppas jag dem förstår.

Så många gånger har jag pressat, hållit emot och bromsat men dessvärre var den tvungen att komma till mig häromdagen. Jag ska försöka att kort förklara, jag känner mig, blir helt enkelt som en ihopskrynklad Pet-flaska.
Det kan räcka att jag byter läge, situation eller gör något mer eller mindre utöver att vila…så kommer/blir ”situationen”.
Smygande fram kommer det ökande trycket på bröstet, rösten försämras och som ibland bara tar slut och försvinner. Hostan jag knappt annars har återuppstår mer eller mindre och en kraftig migränliknande spränghuvudvärk uppkommer samtidigt som det börjar sticka i fingrar o tår. Medans allt kommer blir det bara trögare och trögare att andas. Känslan som att luften blir seg och att jag får i mig mindre och mindre. Ibland går det över snabbt med vila och egna andningspåhitt (misstänker jag då bromsat i tid och snabbt återgått till vila) andra gånger med hjälp av att haft Håkan eller Simon bredvid mig som pratat tyst, lugnt och tagit lugna andetag bredvid/med mig.

Det har varit alldeles för många och ett par riktigt tuffa tacklingar med "andningspåverkan" sedan vi flyttade ut och många gånger har jag pressat, hållit emot och försökt bromsat men också gånger som det eskalerat totalt eller så som sist, det fullkomligt inte gav med sig och efter en och en halv timma var jag så oerhört rädd och mer än helt slut. Jag orkade inte mer och Håkan var dessvärre tvungen att ringa efter ambulans. En fruktansvärd situation för Håkan som gjorde ett enormt stöttande för mig. Orden, Jag älskar dig Håkan, känns små

Jag försöker verkligen att vara försiktig och hålla mig inom mina gränser samtidigt och medan jag utforskar och försöker förstå. Men bara det att hela tiden hålla på och tänka, planera och avstå för att få ihop det viktigaste för att det ska funka tar på krafterna det också.

Ny dag idag och piggare igen och när man inte kan styra kroppen med bra väder så får man göra det man önskar ändå när det passar. Idag trotsade jag vädret genom att sitta på bryggan i moln o blåst och äta mjukost på riskaka för att det hör sommaren till, brygghäng med sol får bli en annan dag.

Önskar dig som läst en fortsatt fin dag och hoppas du nu följer med och följer oss på Instagramkontot; svanbergsnyabostad

Gillar

Kommentarer