Vi har förberett och försökt tagit vara på platsen under hela våren och försommaren. Det har lagats, röjt, fixats, grejat o donats både inne och ute i trädgården mellan pauserna med en kopp kaffe i handen. Vi har bockat av lite av den där underbara listan; ”vi borde göra” som hittar fram efter varje säsong. Den listan man gärna lägger undan hela tiden då man mycket hellre vill göra roliga, större saker. Att rensa ur och få ordning i en garderob, koppla om vattnet under huset eller som att ställa diskmaskinen i våg .....typiska saker som inte är lika kul och som egentligen kan "vara kvar" på listan men som underlättar så mycket när det är gjort.

Det som driver oss här är att alltid ha saker man vill göra och att man hela tiden har små som stora projekt. Vi hade några småprojekt för i år som är genomförda men i år ska vi också känna av, överväga och fortsätta skissa på tanken om att göra något större. Önskar vi en social utbyggnad till eller önskar vi mer en gäststuga till...vad saknar vi mest? vad behöver vi? Kommer det användas så att vi har behovet över huvud taget? Jag vet att svaret kommer komma till mig men är lite ivrig. Båda ritningarna är påbörjade och det är kanske det jag ska göra i sommar?, göra klart dem båda? för egentligen, vad utesluter det ena eller det andra? Jag önskar mig båda så självklart ska de ritas upp då det i framtiden kommer bli båda. Jag älskar att ha huvudet igång men nu är nu och vi kommer att ta sommaren som det kommer, känna efter vad vi vill göra. Det är endast lite kalas inbokade och en helg som är bokad för att lämna dessa trettioskyltar men annars är inga utflykter, aktiviteter inplanerade. Stugan Svanberga är precis som jag vill ha den och vi är nu på plats på riktigt. Det är här vi numera bor, till och från i fyra veckor framåt, eller kanske inte, vi tar dagarna som de kommer.
Första halvan av året tjugohundra nitton började med ett riktigt resår för oss och minnena älskar jag att plocka fram. Kryssningen - Karibien resan, London och Rom. Tre fantastiska resor startade året med och vem vet, året är inte slut ännu. Semestern har börjat idag och tillsammans med Susanne och Rune har jag, Håkan och Simon skålat in årets sommarsemester på Svanberga!

Det är här vi nu är;

och så var det nu varför vi kallar den Svanberga?!?!
Vi köpte stugan av Håkans mormors bror och fru, Enar och Siw Svanberg och (bara det är förresten en saga i sig som jag också måste skriva om men idag först till namnet) Det var Enar som runt nittonhundrasextiosju fick lov av bonden ocg gick ut i dåvarande hästhage och stegade upp trettiotre gånger trettiotre meter för att sedan bygga deras sommarstuga på och med vad de hade. Stugan byggdes och det var Enar och Enars pappa Albin samt en bonde som allt eftersom utvecklade ena området, sidan Bråbacka. En oerhört förkortad historia men för att göra den kort så när vi sedan en kall höstdag satt och grillade hamburgare till kvällsmat vid den allmänna grillplatsen vid sjön stannade en kvinna till hos oss och började pratade med oss. Vi presenterade oss och berättade att vi precis tagit över en av stugorna där uppe. Det var då hon utbrister; Jaha, Svanberga? Siv och Enars?

Såhär såg den ut den 1 oktober 2010

och vänner, det är sommar och semester och vad är det då som gäller? Jo, sakta eller rask promenad, enklare intervall eller en kort löptur gäller. Under en lång period har kläderna varit nerpackade och löparskorna har stått framme så att jag sett dem för att jag mentalt skulle vara förberedd. Jag lyssnade också till Sommarprataren Anders Hansen som är överläkare i psykiatri som berättade om vikten om en promenad. Om varför, om hur viktigt det var och vad som händer i våra kroppar. Jag har säkert sagt det tidigare men mycket värt att lyssna på.
"Hjärnan räknar varenda steg - lite är bättre än inget" Med det startade jag redan eftermiddagen efter att jag gått på semester, nu måste det bara hålla i sig.

Önskar dig en fin sommarkväll!

Det var några hemmadagar från jobbet häromdagen igen och en tanke slog mig då jag bäddade sängen. Det brukar vara dag två
eller dag tre som jag gör det då de första dagarna alltid är sängläge och jag i stort sett sover ”över” dagarna.
Min tanke var att jag reflekterade hur jag har mina rutiner och hur viktiga de är för mig, för att se framåt och ta emot en ny dag.Beroende på hur stort skovet är men i de flesta fall så varar dem ett par dagar och dem ser i stort sett ut ungefär likadana ut.

Att bädda är stort. Det är den dagen då man börjar känna sig lite bättre, då känslan infunnit sig, det kommer att gå över. Det sägs att psykologiskt ska man bädda sängen varje morgon. Det ger en positiv känsla resten av dagen. Man gör det fint, det känns mer fint, städat och ordnat då den är bäddad. Det sägs att man skapar en känsla av att man har koll på läget och det är precis så jag känner. Jag har koll, jag styr min kropp över att jag inte ska bädda ner mig själv igen efter min frukost kopp-te utan är det så att jag efter den behöver vila så får jag ligga på täcket eller direkt på påslakanet med filt över mig istället.
Jag vet också perioder då jag är ”frisk” och har mycket i huvudet eller då jag sovit de där extra minutrarna på morgonen som egentligen inte finns om man är ofokuserad och bara yrar runt stressigt – det är då man direkt ska bädda sin säng för att få sina och fler saker gjorda mer fokuserat och effektivare.

Nu när jag skriver kommer det till mig att jag tror att jag har skrivit om detta tidigare och mycket riktigt, Jag googlade och hittade ett tidigare inlägg då jag skrev; ”Denna lilla detaljen men psykologiska effekt som kan styra resten av sin dag. Om jag så bara gick från sängen och ner till soffan så hade jag lämnat efter mig en fint bäddad säng och det är aldrig lika lätt att gå tillbaka och lägga sig i en bäddad, som en obäddad säng. Bara det att ha små genomförbara mål, något som man bestämmer sig för och som man sedan kan ge sig en klapp på axeln för och samtidigt må väldigt bra inombords”

För att fortsätta med rutindagar så dag tre, kanske dag fyra, då kommer "jag finns", "jag gör nytta" känslan. Då man behöver känna att man gör något meningsfullt. Jag kanske ställer in min disk jag fått över dagen i diskmaskin eller lägger i lite tvätt i en tvättmaskin och startar ett program. Det är det där lilla idag, kraften och energin till att plocka ur eller hänga upp en tvätt kommer senare.

Nog om mina dagar och istället varför fötterna på bordet. Igår trampade jag på något vasst i köket men ingen av oss kunde se något under foten, varken utan eller med hemmets olika förstoringsglas men varje gång jag satte ner trampdynan stack det till sådär oerhört obehagligt under foten. Jag trampade runt på hälen, sidan av foten på kvällen samtidigt som det pulserade och gjorde lite ont. Då det inte var något bättre efter natten utan dels vaknat av det och funderingar på om glas vandrar ut av sig självt efter ett tag, om det bryts ner och om det kan bli, till min stora skräck inflammation av det så blev det ett samtal till min fotvårdare och i eftermiddags en snabb akuttid emellan två patienter för att titta på det. Birgitta, min fotvårdare tittade snabbt, såg att det var något där men kunde tyvärr inte skrapa mer runt det än hon gjort då det behövdes gå djupare och på mig gjorde det alldeles för ont. - Skynda dig till vårdcentralen så kanske du har tur att de hinner titta på dig innan helgen, sa hon i ett andetag och jag i nästa sekund var jag ute och Håkan körde snabbt till vårdcentralen för att hinna innan de stängde. Tur ska man ha ibland, inte många där och de kunde titta på, först sköterska och sedan läkare och på bara några minuter hade de fått bort en liten, pytteliten, mikroskopisk glittrande bit och jag kunde igen sätta ner foten. Inte riktigt den fredagseftermiddagen jag, vi tänkt oss men statistiken för att ha botat en patient höjdes idag av duktiga och trevliga människor och sen med lite god mat, dusch och nu fötterna på bordet så känns det oerhört bra igen.

Ha nu en riktigt skön helg och tänk som jag,
värmen kommer tillbaka på onsdag, då jobbar jag sista dagen innan min semester!

Midsommar till enda, likaså Midsommardagen och ett par dagar till. Tack vänner som gjorde min Midsommar och så roligt att Albin och Wilma fick en sådan lyckad Midsommarfest i stugan. Det var ju en av våra önskningar då vi köpte den. HÄÄÄÄR , har ni Wilmas blogg med som vanligt många fina foto.

Tiden som jag väntat och sett fram emot är här och nu. Det är nu jag står på toppen och mår som bäst och jag gör det samtidigt som jag har brottats med att årets mörkaste dag har varit och det nu vänt. Är det nu jag sakta ska börja gå nedåt igen…för att sedan gå uppåt igen först när ljuset och värmen återigen möter mig. Hur det än är och kommer att bli så mår jag nu oerhört bra. Dock i skrivande stund så värker kroppen mer än den gjort på länge men jag vet att det är vädret då det är halv storm ute och regnet kommer vilken minut som helst. Är tacksam för allt jag klarar av och vad jag får vara med om. Som en Prosecco lunch direkt efter jobbet med min vän en helt vanlig onsdag, och varför inte? Varför vänta? Jag mår bra och det är då också viktigt att våga även om det är den där omtalade balansen och lyssnandet hela tiden. Inte tänka; jag kan inte, ett bakslag kommer säkert om jag gör så osv utan istället att våga så man inte står stilla. Sedan får man efter, stanna upp och reflektera.

Jag vågade för några veckor sedan dra igång och därefter planera en liten "överraskningstur", dag, natt och kväll för mamma tillsammans med mammas syster Margareta och bästa vännen sedan barnsben Rosa. Jag vågade lita på mig själv att jag skulle fixa det och är idag så oerhört glad då vår lilla tripp blev mer än lyckad och det var en mycket överraskad och glad mamma som tackat flera gånger.
Blev upphämtad och vi åkte först till "Lustfyllt" i Habo där vi åt en mycket god lunch. Det var en helt otrolig vacker miljö både utomhus och inomhus. Det var så oerhört fint inrett och vilken inredning, ville ta hela ladan med mig hem.
"Habo Kyrka" stod på tur och verkligen värd sitt besök, vilken kyrka. Skojade, skrattade och sa att ska jag o Håkan förnya våra löften så vill jag i den, så fin. många härliga skratt under dagen och slutstationen var "Badhotellet i Tranås". Där i det anrika spa-hotellet blev det en spa-ritual, champagne på rummet och sedan en tre-rätters middag i Axels matsal.

Fredagen startade vi med en fin frukost med mängd variationer, mycket närodlat, nyttiga shots och riktig färskpressad apelsinjuice, lyx. Bilfärd hemåt och på vägen stannade vi först till på världens gråaste, stilrenaste men mycket naturnära inredningsbutik "Grafitgrå". Så mycket snyggt och lite shopping såklart. Sedan ett besök på "Vistakulle Fruktodling" och deras Kafferosteri. Här provsmakade vi cider och gelé från deras egna äpplen och jag köpte stora kaffesäckar så nu kan vi hoppa säck på riktigt i stugan.
Sista besöket och sista shoppingen blev på "Rudenstams Gårdsbutik & Kafé" En gårdsbutik med en massa olika lokala märken samt äpplen såklart. Rekommenderar verkligen alla ställen hjärtligt varmt. Så mysigt på olika sätt, mycket gott där vi fikade och/eller åt och trevlig, pratsam personal på alla ställen. Avslutade gjorde vi självklart i stugan där Margareta och Rosas respektive, Stig och Lennart samt övriga familjen kom och slöt upp. Dock saknade vi Andreas men som var bokad på annat men så blir det ibland.

❤️Grattis igen på din 65 årsdag mamma, ❤️Jag älskar dig❤️

Igår lyssnade. Bara vilade och återhämtade mig och det på den bästa platsen på jorden, i vår stuga. Igår varvade jag med att ligga inne på soffan, i solstolen under björken på baksidan och i hängmattan på framsidan i stort sett hela dagen förutom ett trevligt kaffebesök. Det kändes så bra då. Jag lyssnade på kroppen och gjorde som den sa och jag gör det idag också. Några timmars jobb och sedan har jag i stort sett legat i soffan hela dagen/kvällen men jag tar det. Det passar mig ypperligt för ett blogginlägg. Det har varit så bra länge och jag har mycket att se fram emot så laddar gärna för det.

All kärlek och njut nu av sommaren 2019, den är här nu, oavsett väder!