Ja, då var det måndag igen.
Jag ligger hemma nedbäddad i soffan medans snön yr utanför fönstret. Jag vaknade imorse och kände mig helt överkörd så jag antar att den där influensan fortfarande är kvar i kroppen. Jag har vart jättedålig i någon vecka med hög feber o liknande men trodde ändå det va på bättringsvägen. Men det fick man tillbaka snabbt.... ;) Så idag blir det inte mycket gjort. Vi flyttade hästarna i helgen i alla fall så det blir skönt att bara behöva åka till ett stall nu i fortsättningen. Även om jag inte rider på samma sätt som förut tar stallsysslorna otroligt mycket tid varje dag så att ha alla hästar på samma ställe kommer underlätta väldigt mycket. Lite roligt är att jag nu har en 1-åring, en 14-åring och en 23-åring i stallet, haha! Snacka om en go blandning. Men det är kul!

Nu när det var några månader sen jag va aktiv här tänkte jag dock att vi kanske skulle ha någon liten frågestund? Hade det vart något? Det har ju som sagt hänt en del sen sist så har ni några funderingar kan ni ju skriva de här så ska jag försöka svara så gott jag kan.

Annars får ni ha en grym måndag!
Ta hand om er.



/ LINDA


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

2018.
Nytt år - nya möjligheter. Visst är det klyschigt men det är lite så det känns. 2017 var ett händelserik år på många sätt. Jag hade toppar högre än vad jag trodde gick men jag hade även dalar djupare än vad jag trodde va möjligt. Det har hänt en hel del sen sist och det är först nu jag har hunnit landa lite.

Jag har iallafall fått hem min nya häst som jag köpte i höstas. Hon räknas nu som 1-åring och vi är i full gång med att pyssla och greja. Elle Dior som hon fick heta är en helt fantastisk liten tjej som jag tror kommer briljera i framtiden. Och för er som missat så är det alltså ingen ridhäst jag köpt utan ett litet travsto som förhoppningsvis blir en starthäst senare. Jag behövde hitta glädjen i hästarna igen och det tror jag verkligen jag gjort nu. Jag har inte ridit på många, många månader men jag har fortfarande kvar mina storhästar. Vi kommer flytta tillbaka till stallet vi stod i innan och förhoppningvis kommer intresset tillbaka igen. Men det är inget jag strävar efter utan tiden får utvisa vad det blir framöver. Men det ska bli skönt och ha alla hästar på samma ställe igen iallafall. Nu har jag dom på två olika ställen och de fungerar inte riktigt i längden.

Och Ps. Vad tycker ni om stallets nya boxskyltar? Visst blev dom SÅ fina? De är ifrån samma ställe som jag beställde mina andra boxskyltar ifrån om ni kommer ihåg det. Vi beställde faktiskt till hela stallet den här gången så nu har alla hästar matchande skyltar och hur drömmigt är inte det eller. Vill ni ha likadana eller designa själv så kan ni klicka här så kommer ni till Gravyrbutikens hemsida. En sida jag varmt kan rekommendera.


Nu har jag dock inte tid att sitta och prata boxskyltar längre utan nu ska jag åka till jobbet. Ni får ha en fortsatt härlig dag mina vänner så hörs vi snart igen, visst? Ta hand om er!




/linda



Likes

Comments

Contains affiliate links

New in

Som jag skrev i inlägget under shoppade jag en hel del när det var black friday - och här över ser ni några utav köpen. HUR fint? Det börjar nästan kännas som jag bor i en inredningsbutik, haha. Men jag är verkligen en sucker för fina grejer. Förutom sakerna på bilden fick jag även hem ett bäddsätt i marmor-mönster, tre stora posters från Desenio och beigea sammetsgardiner till sovrummet (hur drömmigt?!) så jag är supernöjd som sagt. Alltid roligt med lite nytt. Längtar redan tills ikväll när jag ska inviga muggarna med en kopp te i soffan!

Hoppas ni haft en mysig dag!


/ linda


Likes

Comments

Hej på er! Har ni haft en bra helg?
Min har vart toppen och jag har hunnit med att både jobba, träffa vänner, pysslat hemma och såklart shoppat lite ( eller ganska mycket... ;p ) när det ändå vart black friday. På bilden ser ni ett av mina senaste köp som är en soffgrupp som jag är såå nöjd med! Tyckte det blev superfint verkligen. Annars fyndade jag värmelampor till stallet som va halva priset på samt lite annat smått och gott till hemmet. Kul!

En annan rolig grej är att jag idag även betalade det sista på våran Paris-resa i januari, wohoo! Jag vet inte om jag berättat det men vi ska som sagt åka till Frankrike sista helgen i januari. Och det blir inte bara cocktail-klänningar och drinkar på takvåningar utan vi ska även på Prix d´Amerique som är ett av världens största travlopp. Så jäkla coolt! Ska verkligen bli så himla roligt. Dels för att jag älskar att resa och faktiskt aldrig vart i Paris men även att få uppleva travvärldens mecka i princip. The best of two worlds helt enkelt. Innan dess hinner det ju dock bli nytt år, min nya pålle kommer osv osv men det är verkligen det jag ser fram emot mest just nu. Jag är liksom klar med 2017.

Så - för nytt år och nya möjligheter 🍸



/ linda


Likes

Comments

My Thursday

Godkväll på er! Har ni haft en bra dag?
Jag kom precis in ifrån stallet där jag spenderat hela min eftermiddag. Jag har vart ledig idag så jag passade på att fixa Rudolphs man, ta en ridtur med syster + hästar och bara mysa runt. Testade även Peewee-bettet för första gången och jag måste ändå ge det tummen upp. Rudolph va som vanligt väldigt pigg och överladdad men det gick liksom inte överstyr som det annars brukar göra. Hon vågade dessutom ta stöd och kändes allmänt trevlig, så nä, jag gillade det verkligen. Ska testa det några fler gånger innan jag kan ge er en riktig utvärdering, men som sagt, jag är verkligen positivt överraskad än så länge! Kul!

Annars är det väldigt lugnt på hästfronten som ni nog märkt. Jag har bestämt mig för att lägga ridningen på hyllan ett tag framöver men det är ju inget nytt utan något som byggts upp gradvis under en längre tid. Min syster kommer börja rida Lektor och tanken är väl sen att han ska flytta härifrån när de har plats igen. Rudolph kommer jag såklart ha kvar och hon kommer ju hållas igång lite smått - så ridning kommer det ju bli, men jag kommer inte att träna och tävla längre. Visst är det lite blandade känslor, men ändå inte. Om en månad kommer min nya häst och allt fokus kommer hamna på henne och travet vilket känns desto roligare och mer rätt! Jag hade aldrig ens kunnat drömma om att jag skulle stå här idag, men det är väl också det som är lite roligt. Ibland behöver man stänga vissa dörrar för att andra ska öppnas. Jag är i alla fall supertaggad på den här resan och SÅ glad att jag litade på min magkänsla och tog steget ur min comfort-zone!



/ linda


Likes

Comments

My Weekend

Ja, nu var det ett tag sen igen.
Men jag hoppas allt är bra med er i alla fall! Med mig är det faktiskt rätt bra. Det har hänt en hel del sen sist men det är dock inget jag kommer gå in på så mycket just nu. En rolig grej är i alla fall att vi var iväg till Karlstad i helgen där lilleman startade sitt första riktiga lopp. SÅ kul! Han skötte sig utmärkt lillkillen och jag längtar ju inte mindre till min nya kommer nu så att säga. En månad kvar... Efter loppet stannade vi kvar och tog någon öl och jag inser mer och mer att travet är min nya grej ;) En annan rolig grej är att jag även har börjat jobba lite smått igen vilket känns jätteskönt. Den här hösten har blivit allt annat än vad jag trott, men jag tror också det är precis vad jag behövde. En nystart, liksom. Och med en nystart så behövs det ju även en förändring så jag gick lite crazy och färgade håret rosa, haha. Nu tror ni jag tappat det helt, men så är absolut inte fallet ;) Jag tyckte i alla fall det blev superballt och trivs jättebra i det! Som sagt, roligt med lite förändring ibland.

Nu ska jag dock hoppa i myskläderna och fixa iordning lite mat innan det blir lite soffhäng innan stallet i eftermiddag. Hoppas ni får en härlig dag så hörs vi snart igen! Kram på er



/ linda


Likes

Comments

Things about me.

Jag gillar inte att hoppa trippelbarrar. Trots att jag har väldigt lätt för att se avstånd och liknande tycker jag på något sätt det känns onaturligt att styra emot en stor trippelbarr. Det är det lättaste och mest naturliga hindret för hästen att hoppa men njae, jag gillar det inte alls. Särskilt inte när de blir högre.

Mitt senaste köp var ifrån Horze. Om man inte räknar med vår nya familjemedlem som vi hämtade i helgen, en maine cone-blandning vid namn Theo Boss.

Jag är en riktig vinnarskalle. Det är nog inget man direkt ser på mig då jag är en väldigt lugn och tyst person. Men jag vill alltid vinna. När jag var liten och tävlade ponny hade jag t.ex aldrig med kompisar osv som många andra hade. För mig var det bara ett störningsmoment. Jag va ju inte där för att äta godis med kompisarna, jag var där för att tävla, för att prestera.

Jag älskar att strosa runt i affärer. Dock inte klädaffärer eller så utan som Rusta, Biltema osv. Billigt är kul!

Jag har inte ridit sen i somras. Ska jag vara helt ärlig så kommer jag inte ens ihåg senast jag satt på en häst. Det har vart otroligt tufft det senaste månaderna och tyvärr har inte intresset eller lusten funnits där alls. De har dock motioneras på annat sätt så de har inte gått någon nöd på dom. Men för min egen del kommer jag som sagt inte ihåg senast jag satt på en häst vilket är jättetråkigt såklart.

Jag är galen i glitter. Och då menar jag verkligen galen. Det spelar liksom ingen roll om det är kuddfodral, ridstövlar eller sminkborstar, i need it, haha!



/ linda


Likes

Comments

Vår nya familjemedlem

Hej allihopa! Vilket härligt väder vi har idag.
Jag passade faktiskt på att gå en promenad imorse efter jag släppt ut hästarna och det var verkligen helt underbart. Att träna och gå promenader ligger ungefär längst ner på min gilla-lista så idag är en stor dag.. ;) En annan stor grej ser ni här över. Vi har nämligen blivit kattägare! Wohoo Eller ja, den här lilla prinsen flyttar inte hem till oss fören nästa vecka men jag känner mig redan som ett barn på julafton, haha. Det ska verkligen bli såå mysigt att ha en liten missepisse igen. Jag har verkligen saknat att ha fler djur och alla som känner mig vet att jag är den största djurmänniskan som finns i princip. Så ja, det ska bli underbart! Hans mamma är dessutom en renrasig Maine Coon så vi kommer ha ett litet minilejon gående här hemma sen, hihi <3 Han har dock inget namn än så har ni något bra förslag får ni jättegärna komma med det. Just nu lutar det åt Theo, fast jag tycker även Vincent är väldigt fint.. mja, vi får se vad det blir helt enkelt!

Annars rullar det på som vanligt. Jag är otroligt tacksam för all respons jag fick på förra inlägget. Det är både hjärtskärande men samtidigt otroligt värmande att höra alla era historier och erfarenheter. Då vet jag att jag gör rätt när jag delar med mig. Någon frågade mig hur jag kunde vara så öppen med det, och det är faktiskt inget jag direkt tänkt på. Det har bara vart en självklarhet för mig. Att gå igenom något sånt här och inte dela med sig, det hade dock bara känts... konstigt? Det är så många som inte kan dela med sig som jag kan och de får mig känna att jag någonstans måste, inte för mig själv men för allas skull. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och någonstans där måste man börja.

Och det gör mig både stolt, glad och berörd att så många av er är så stöttande och öppensinnade. Utan er hade det inte gått. Så tack för att ni är ni <3 Mer kärlek åt folket.




/ linda


Likes

Comments

Be Kind. Always.

Hej på er! Hoppas allt är bra med er & att ni haft en härlig helg.
Det har faktiskt jag haft trots att det vart fullt upp, vilket märks idag när jag knappt orkar vara vaken. Det tar verkligen så jäkla hårt på huvudet och psyket ibland. Så idag ligger jag nerbäddad under en filt, kollar serier och slumrar till in emellan. Jag lyckades dock pallra mig iväg till läkaren imorse som konstaterade att det blir fortsatt sjukskrivning för min del. Det är lite skräckblandad förtjusning allt det här. Att man kan må så dåligt psykiskt att man inte ens fixar vardagen. Att man inte kan ta hand om sig själv. Att det står att jag har dödstankar i mina läkarintyg. Jag menar, vem är jag ens? Det känns så långt borta från mig som det går.

Och det känns som många andra också har svårt att se det. En lugn och söt tjej som mig, hur kan hon vara stressad? Hon som alltid är så glad, inte kan hon vara deprimerad? Och det gör mig så arg. Folk ser de dem vill se. Resten finns inte. Folk är så otroligt självupptagna idag och frågar om man vaknat på fel sida med ett litet flin om man råkar vara kort i tonen. Men det finns en anledning till varför jag och många andra inte pratar så mycket ibland. Varför jag kan vara kall och svår att komma intill. Varför jag ibland sätter mig ensam. Det är inte för att jag är osäker och dryg utan det är för att jag håller på att gå sönder inombords. Det är så mycket känslor att man tror man ska sprängas. Att hålla igen när man har ångest gör ont. Att ha en panikångestattack gör ont. Så ont att folk tror dom ska dö och ringer 112. Det är inte psykiskt, det känns och det är på riktigt.

Jag har skrivit om psykisk ohälsa några gånger förut, mest för att jag själv mått bra av att läsa andras texter om det. För man är inte ensam. Även fast det känns som ingen förstår vad man går igenom. Och på ett vis önskar man att någon aldrig skulle behöva gå igenom något sånt här. Medans man ibland önskar att alla kunde göra de så de förstår vilket helvete det är. Det är en sjukdom och det tar livet av folk. Det är som någon annan tar över ens liv och man har inget att säga till om. Man kan bara se på medans mattan man står på bara rycks undan. Man förlorar inte bara sig själv, utan allt i sin omgivning. Relationer som spricker, intressen som försvinner, man förlorar hoppet och tillslut har man inget kvar.

Den enda man har är sig själv - och det är den sista man kan lita på. Jag vet inte hur många nätter jag legat i full panik googlandes efter psykhem och psykakut för jag inte vet hur jag ska ta mig igenom natten. Hur det enda jag velat är att någon ska låsa in mig så jag får hjälp. Att jag kramat om mina händer så hårt att jag fått sår för att tänka på något annat. För att inte göra något jag ångrar.

Jag är så trött på att folk tar så jävla lätt på det.
Att vara psykisk sjuk är inget hitte-på. Det går inte att "rycka upp sig". Jag menar, ärligt? Det är 2017 nu och det måste vara det tröttaste uttrycket någonsin. Tror ni inte att vi hade gjort det om de va så lätt? Tror ni vi tycker det är kul att behöva avboka varenda liten grej, göra varenda människa besviken, att se sitt liv bara passera? Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för jag vet att jag är stark nog att ta mig igenom det, men jag vägrar låta det vara en sån tabu över det. Man går igenom en mardröm utan slut - och folk tycker att man ska get over it. Vi pratar inte om söndags-ångest här som många verkar tro, vi pratar om ett tillstånd som ofta slutar i självmord. Förstår ni hur långt det går när den enda utvägen man ser är att ta livet av sig själv - för en anledning man inte valt själv. För det är just det, det här är inget vi har valt själva. En frisk människa tar inte livet av sig själv och lämnar sina nära och kära kvar utan svar. Förstår ni vad jag menar? Man drivs av något man inte kan förklara - och man gör det inte ens på sina egna villkor.

Det är en sjukdom som utan behandling är livsfarlig.

För mig gick det så långt att jag var rädd för mig själv. Jag var så långt ner på botten att jag inte såg någon utväg. Men än en gång - hur kan en söt tjej som mig må så dåligt? Tyvärr är det så att det som inte syns finns inte. Jag har varit väldigt öppen med det här just eftersom det hjälpt mig själv väldigt mycket när andra vart det. Och för många sticker det nog lite i ögonen, de blir provocerade och tycker man drar på sig en lite förstor offerkofta. Men jag känner tvärt om. Jag är stolt över mig själv att jag vågar lägga skammen åt sidan för att hjälpa andra. För det är så jävla många där ute som lider av det här och som tror att ingen förstår vad man går igenom. Och ibland vet man inte ens det själv. Att det då finns någon som sätter ord på ens tankar, som gör att man inte känner sig ensam. Det betyder väldigt mycket. För det som inte syns finns faktiskt.

Sen blir väldigt många provocerade som sagt när det kommer till sådana här inlägg, vilket jag ändå förstår. För har man inte gått igenom något sånt här så vet man inte. Man förstår inte. Jag brukar tänka att man alltid ska ta sig tid att förklara - men vill personen ändå inte lyssna har man gjort det man kan. Då har man i alla fall försökt. Jag tror egentligen det bara handlar om okunskap och det är varför det är så viktigt att man aldrig ska låta sig tystas ner när det kommer till ämnen som dessa. Som är lite privata, lite nakna. Det ÄR svårt att försöka förstå sig på psykisk ohälsa både när man har det och inte minst när man står bredvid. Det är otroligt personligt och kan nästan kännas lite förbjudet att prata om ibland. Men det är ändå så viktigt.

För mig har det vart guldvärt att ha den här bloggen. Att kunna skriva av sig. Att kunna prata om det - utan att prata om det. Det tog lång tid innan jag vågade och orkade söka hjälp för det, för det är en annan sak att säga orden högt än att skriva dem. Det blir liksom på riktigt. Jag fick i alla fall en väldigt bra läkare och nu har jag som sagt vart sjukskriven ett par månader samtidigt som jag äter antidepressiva tabletter. Vissa dagar går bra, andra dagar går mindre bra. Men det är ju sånt livet är. Men utan mina tabletter hade det inte gått alls. Att kalla de lyckopiller är så felvänt de kan bli. Man blir inte glad av dem, man tar bort känslorna helt. Man blir helt nollställd. Och för mig har det vart så jävla skönt rent ut sagt. Att slippa känna hela tiden. Jag gick från att gråta konstant i full panik dygnet runt till att ha fällt kanske två tårar de senaste månaderna. Att börja äta tabletter har vart mitt bästa beslut någonsin men jag vet att många är rädda för det. Och det var även jag. Jag tyckte det va en quick-fix och att jag va stark nog att klara mig utan. Och att det skulle behöva gå så långt för mig att inse att de inte gick önskar jag ingen ska behöva gå igenom. Så för er egen skull, sök hjälp så fort ni kan. För sen kan det vara för sent.

Det finns bra läkare som tar en på allvar. Och varför må dåligt när du i alla fall kan må lite bättre? Det enda jag ångrar är att jag inte tog hjälp tidigare. Det är så många som skrivit till mig att jag borde söka, att det finns hjälp att få. Men jag har inte vart modig nog att ta det steget. Och det höll på att kosta mig allt. Men vet ni vad, det blir bättre. Kanske inte idag, kanske inte imorgon. Men det kommer bli bättre.

Så våga stå på er, våga ta hjälp & våga visa att det är okej att inte vara okej.
Det är inte att vara svag, det är att vara stark.
<3



/ linda


Likes

Comments

My new love

Här kommer lite fler bilder på min nya stjärna.
Och visst är hon fin? Jag längtar verkligen såå mycket till december när hon flyttar hem. Det här blir inte bara min första travhäst utan också min allra första egna häst där jag är med direkt från början. Så det känns verkligen speciellt. "Edsel" som hon kallas nu är lite tillbaka och försiktig än men jag tror att det kommer bli en superskillnad sen när vi börjar umgås och blir vänner liksom. Jag har egentligen aldrig vart ett fan av just ston, men efter Rudolph har det faktiskt ändrats. Hon är verkligen min bästa vän och hon skulle göra allt för mig även om jag bad om de omöjliga. Och det är just de, ston må vara lite "knepiga" och ha sina dagar men när det väl gäller känns det som att kämpar lite mer trots att det inte borde gå. För din skull. Så jag är verkligen supertaggad på att få göra hela den här resan tillsammans med lilla E <3

Men fram tills dess har jag lite att göra. Och det största to do:et just nu är att bestämma namn till den här lilla tjejen. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag får döpa henne själv - men att jag har lite problem, hehe. SÅ jag tänkte helt enkelt ni skulle få hjälpa till lite!

Namnet ska börja med Niras som är stället där hon kommer ifrån. Efter det ska hennes tilltalsnamn börja på E och hela namnet från va högst 18 bokstäver ink. mellanslag. Så de ska alltså börja med "Niras E....." och vara längst 18 tecken ink. Niras. hit me!

Hennes stam är e. Olympic As (Diamond Way) u. Love of my life (Adams Hall) så namnet får gärna innehålla någon koppling till de. Jag själv är inne på orden Love och Hall, men som sagt det behöver inte innehålla de utan jag är öppen för alla förslag :) Hon kommer ju även bli grå/skimmel så något med Grey hade ju vart kul också. Ah - så svårt! haha

Några namn jag gillar än så länge är Easy To Love, Escala Hall, Epic Love, Emmy Hall osv osv. Men bomba mig gärna med förslag som sagt :)


/ linda

Likes

Comments