inskolningen

börjar nu lida mot sitt slut..

Lexi stormtrivs på förskolan.. jag var med de första dagarna men helt ärligt vet jag inte om jag hade behövt det.. Lexi klickade jättebra med hennes pedagoger, vilket dock var skönt för mig att få se.

Hon har somnat lätt, äter bra och leker för fullt.. det ända som hon gnällt över enligt pedagogerna är att klä på sig.. vilket jag känner igen väldigt väl..hon blir för ivrig och vill ut direkt. Så hon tappar tålamodet för att klä på sig otroligt snabbt.. därav kan det nästan vara bättre att ta på mössa och vantar ute.. och det sa även pedagogerna.
Men hon verkar somna lättare än vad hon gör hemma med mig så det var ju skönt för dom.. haha..

Så i det stora hela så har allt gått över förväntan för Lexi på föris..

så hur har allt gått för mig?

Jo, jag tycker det är skönt att Lexi trivs och inte blir ledsen när jag säger hejdå.
Men känslan hos mig är inte bara bra över det.. utan jag kan inte undgå att känna mig lite ledsen över hur lätt hon tar på att vara utan mig.. är jag så tråkig? har hon tröttnat så på att vara med mig hela dagarna?

Jag börjar alltså jobba på torsdag och kommer då börja missa Lexis alla "första" upplevelser.. jag kommer inte längre vara den som spenderar mest tid med henne.. den som ser alla nya steg först..och det knäcker mig.. jag vill inte att andra ska uppfostra Lexi.. Jag har mått så dåligt över att börja jobba..men inte för att o
jobba utan för att missa allt med Lexi.. hur känner alla ni andra? är detta normalt?

PUSS & KRAM

Lina

Gillar

Kommentarer

Patriciaespe
Patriciaespe,

Va skönt att det gått så bra😍🤗🙏

nouw.com/patriciaespe