om att känna sig svag.

Tankar och känslor, Från huvudet

Jag önskar att jag vore starkare. Starkare än såhär. Ni vet sådär stark att man kan göra precis allt. Som Bamse. Och Pippi. Så stark önskar jag att jag vore just nu. Jag vill klara allt. Helst på egen hand. Allt vill jag klara själv. Men jag kan inte. I stället sitter jag här och kan knappt bre en macka själv. Jag sitter här och klarar inte ens av att vara ensam inne på rummet utan att på något sätt göra någonting jag inte ska göra. Jag är för svag.

Egentligen vet jag vad alla säger. Jag vet att de säger att jag är stark, att jag inte ska intala mig att jag är svag. Men det spelar inte någon roll, för jag känner ju vad jag känner. Jag känner mig svag när jag inte kan ta hand om mig själv. Oavsett vad andra säger. Jag känner mig ändå svag. Och jag vet, jag vet att det är fel att tänka såhär, att det inte tar mig framåt. Men jag vet inte vad jag ska göra för att känna annorlunda. Jag vet verkligen inte.

Annars då? Det har varit en jobbig dag. Såklart. Jag är ju inte här för någonting annat än att gå emot min ångest, så ont måste det göra, hur jävla svårt det än känns. Så jag försöker kämpa. Steg för steg. Måltid för måltid. Hur tungt det än känns. Oavsett hur svag jag känner mig.

För vad har jag egentligen för val? Jag måste kämpa. Hålla i. Gå emot rösten i huvudet som skriker att det jag just nu gör är fel. Det är den enda vägen jag förr eller senare måste ta. Även om det är min allra största rädsla. Och när jag tänker efter så kanske det är just det som är att vara stark - att fortsätta trots att man är rädd.

Gillar

Kommentarer

Blackout
Blackout,

Ja, så kan det ju vara. Så känner jag med. Att man lägger in fel värdering och syn på ordet stark. Förknippar det med nåt omänskligt.

Och detsamma med ordet svag. man lägger in fel värdering i det.

Styrkekramar❤

nouw.com/blackout