Dag två

Behandling

Jag sitter här i allrummet och vet inte riktigt vad jag ska skriva. En timmes vila efter middag har vi. Likaså efter frukosten och lunchen. Trots vila, trots så mycket fri tid, kan jag känna den inre stressen gnaga i mig. Jag försöker hela tiden påminna mig själv om att det här bara är en kort period, och att jag ska ta mig igenom det här med. Samtidigt vill jag inte stressa fram något, utan jag vill ta tillvara på tiden här och ge mig den här tiden att läka. På riktigt.

Jag måste erkänna att det är svårt att acceptera att mestadelen av sommaren kommer att spenderas inomhus, borta från familj och vänner. Så nära, men ändå utom räckhåll. Men snart är det mitt igen, jag ska vinna livet tillbaka.

Gillar

Kommentarer