Hej & trevlig lördag på er sötnosar!

Hur är det med er, är det bra? Har ni lördagskänslor och vårkänslor som sprudlar i kroppen på samma gång? Det har minsann jag och en hel del andra känslor också för den delen. Mycket blandade känslor så som glädje, lycka, tacksamhet och andra trevliga känslor ligger och bubblar i min kropp - underbart!

Dessa känslor gick dock inte igenom min kropp under gårdagen när jag låg på tatuerar-britsen och plågades. Första linjerna gick helt okej, det kändes ingenting i jämförelse med allt det andra. Mandalamönstret i bladen kändes desto mer då det var en tunnare nål men skuggningen och när vi slutligen skulle lägga till de vita detaljerna var det minsann inte roligt längre. Fy tusan vilken plåga, jag skakade och ryckte utan att jag kunde styra över det - men ska man vara fin får man lida pin!

När hon väl tagit sista draget och började smörja med salva bröt jag ihop fullständigt då all spänning släppte! Det här var dock vart all smärta i världen då jag är så otroligt nöjd - äntligen är den på plats!

Här var vi i full gång!
På bilderna under ser ni även de olika processerna. På första bilden var linjerna klara och på andra bilden var mandalamönstret i bladen nästan helt klara. Vi tog två pauser och sammanlagt tog den ungefär två och en halv timme att göra.

Betydelsen bakom denna tatuering!

Detta är en tatuering som jag har haft på näthinnan under en längre period. Den har en väldigt stor betydelse för mig eftersom att den är tillägnad min älskade häst Samurai som tyvärr fick somna in för några år sedan. Det går inte en dag utan att jag tänker och saknar honom. Den vänskapen vi delade var oslagbar och kommer aldrig kunna ersättas!

Det japanska tecknet som är i mitten utav hästskon betyder Samurai och Samurai betyder i sin tur krigare. Han var en riktig krigare in i det sista, och nu är det min tur att vara en krigare för hans skull. Han kommer nu för evigt att vara med mig vart jag än går, han är nu förevigad på min kropp i all oändlighet. Inte ett öga är torrt hos mig i skrivande stund - som jag saknar honom!

Här är det slutliga resultatet!

Jag är så fruktansvärt nöjd!

Idag har det redan gått 2 år sedan min fyrbenta själsfrände galopperade vidare till de evigt gröna ängarna. Det passerar inte en dag utan att jag tänker på honom. Det band och den vänskap vi delade går aldrig att ersätta.
Jag kommer sakna honom varje dag i resten av mitt liv. Jag skulle göra vad som helst för att få sitta på hans rygg igen, känna gemenskapen oss två emellan. Min fina Samsam!
Dessa bilderna nedan är från vår sista fotografering tillsammans ute på ett gräsfält. De är även bilderna jag la ut på sociala medier för två PR sedan när min bästavän fick somna in.

Vila i frid hjärtat❤️

Hej på er mina fina majkompisar. Har maj välkomnat er väl, jag tycker väl att vädret inte riktigt varit på vår sida under dagarna, men det verkar ju komma nu. Eller okej, under eftermiddagen igår var det ju riktigt fint. Isac och jag tog med oss en fotboll ut och lekte lite, haha. Idag är jag dock fruktansvärt trött måste jag säga, Isac och jag har en tendens till att vända på dygnet när vi väl är lediga. Vilket resulterade i att det var omöjligt att lyckas somna under gårkvällen, det känns i både kropp och knopp nu måste jag säga.

Idag är dagen som jag så länge har väntat på kommen. Det är nämligen så att jag idag direkt efter jobbet åker och kollar på en häst som jag förhoppningsvis kommer bli medryttare på! Jag hoppas verkligen att allting kommer att klaffar och att det kommer kännas bra. Jag ska bara dit och känna på läget, träffa och prata ihop mig med ägaren och pyssla och se rutiner för hästen och hästarna i stallet under kvällen. Det ska verkligen som jag tidigare sagt bli så underbart att få spendera timmar i stallet, andas hästdoften och så småningom även sitta på hästryggen igen!

Det är galet vad jag saknar det här, samspelet mellan häst och ryttare, de spetsade öronen och den vackra naturen runt omkring oss!<3