Del 3, bröllopet 2020 - Vigseln!

Fina ni, det är ett nytt år. 2020 övergick till 2021, det gånga året lämnar mycket efter sig - en flytt från Stockholm ner till Småland, vi blev hundägare men framför allt blev vi herr och fru. Jag lämnade mitt flicknamn Strömqvist bakom om mig och blev istället fru Mihlté.

Jag tänkte nu bjuda er på del 3 utav vårt bröllop. Har ni missat de två första delarna hittar ni del 1 här och del 2 här.

Efter vår magiska first look var det dags att transportera oss till Hagby kyrka där själva vigseln skulle ske. Bilresan var pirrig. Väl framme fick jag och Isac hålla oss undan då nästan alla gäster var på plats och väntade utanför kyrkan.

Medans gästerna tog sig in i kyrkan stod vi bakom kyrkan och passade på att ta bilder på oss tillsammans med följet som ni fick se i del 2. Leon (vår fotograf) passade även på att ta en del porträttbilder på mig innan de var dags att gå in.

Klockan började närma sig 14 och det var dags för Isac att ta sig in i kyrkan och ställa sig framme vid altaret. Jag skulle nämligen gå in själv. Det var så pirrigt att vänta i kyrkans hall tillsammans med mina tärnor. Benen skakade, fjärilarna i magen kittlades och tårarna var inte långt borta.

Klockringningen slutade och min ingångslåten startade, vi hade valt låten "Can't help Falling in in Love with you" med "Haley Reinhart". Så mäktigt! Mina tärnor försvann och jag blev själv klar fram tills andra versen, där och då blev det nervöst minsann.

När andra versen började öppnades min dörr och jag började vandra in mot altaret, mot min Isac. Jag kunde näst intill inte andas förrän jag såg honom, min framtida man. Jag mötes av min pappas blick snabbt men fick fort slita bort den för att inte falla i gråt - han såg så stolt ut med tårar i ögonen.

Inför Gud och denna församling har vi idag samlats till vigsel mellan er två, Lilly & Isac ... inledde vår präst Jakob med.

Vi sjöng en psalm, Melinda läste upp en fin bön, min hederstärna Maja tog emot min brudbukett och kort därefter var det dags att avge våra löften till varandra. Vi hade skrivit egna löften till varandra, Isac började.

Vi höll tillsammans i våra ringar innan Isac snabbt gav tillbaka dom till prästen och sprang iväg bakom hans bestman, där och då trodde jag han glömt sina löften men han skulle i själva verket bara hämta sin gitarr som han gömt i kyrkans hörn. Min Isac hade skrivit sina löften i en låt till mig, inte ett öga var torrt - som jag grät av lycka. Det var så vackert!

Efteråt var det min tur, ni ska få läsa mina löften i ett separat inlägg längre fram. Det hela var så vackert!

Efter vi avgett våra löften var det dags för ringväxling och bli Herr & Fru Mihlté.

Vår första kyss som Herr & Fru Mihlté - magiskt! Det blev en så mysig, intim och vacker ceremoni med våra närmsta. Väl nyvigda marscherade vi ut till låten "All you need is love" och blev sedan omfamnade utav våra nära och kära.

När det kastats rosenblad över oss ur våra notbladsstrutar, blivit omfamnade och sagt tack till alla som tittade på vår livestreaming var det dags för oss att ta pappas cabe till Vita sand för porträttfotografering.

Pappa hade pyntat bilen så fint och överraskade även med en flaska champagne till oss som nygift brudpar.

Det var delen om vår magiska vigsel, i nästa del kommer ni få ta del utav vår bröllopsfest!

Allt jag kan avsluta med är att jag är så lyckligt lottad som har sådana otroligt genuint genomfina vänner, en man utöver det vanliga och en familj som är fantastisk.

Hej på er!

Det är fredag i all ära och jag sitter i skrivande stund med ett glas rödvin vid min sida omringad utav tända ljus och julmusik i bakgrunden. Visst låter det mysigt, men i ärlighetens namn känner jag ingen myskänsla som jag borde. Istället sitter jag med en ångestklump i magen och med en oro i kroppen över mitt mående den senaste veckan. Helt ärligt, jag mår inte så bra och det får vara okej.

Det är mycket som spelar in till varför mitt mående dalar just nu, det vet jag men det är fruktansvärt jobbigt i vilket fall.

• Jag har inga julkänslor - Hur mycket jag än försöker få till det med hjälp av julmusik, julbak, glöggmys eller tända ljus ingenting funkar. Jag som vanligtvis älskar allt som har med julen att göra. Jag är dock nästan helt säker på att det har att göra med att jag ska jobba hela julen. Försöker se det ur ett positivt perspektiv men det är himla svårt.
• Tvivlar på min yrkestitel - Ni hörde rätt, jag har kommit till ett stadie där jag tvivlar på om det var rätt av mig att plugga till undersköterska. Har jag vad som krävs? Tycker jag detta är kul? Vad vill jag egentligen? Jag trivs inte riktigt på mitt nuvarande jobb, (jobbar på ett äldreboende och går på vikariat på olika avdelningar). Det kan också vara stabiliteten av att inte veta om det blir mer jobb eller inte som gör mig orolig. Söker aktivt efter nya jobb men det är svårt i dessa tider.
• Mörkret - Jag påverkas något enormt utav mörkret som nu är, det är så fruktansvärt jobbigt. Det kan jag inte vara ensam om att tycka. Försöker dock vara ute i dagsljuset så mycket som möjligt, speciellt med lillen.
• Orkeslöshet och ångestpåslag - Jag är så fruktansvärt orkeslös och matt i kroppen. Jag orkar knappt göra mat här hemma. Vill mest bara ligga och kolla på någon serie, orkar knappt prata i telefon.
• Oro för lille Sirius - Det ligger mycket oro och press kring honom. Jag är så rädd för att göra fel, för att han inte ska må bra. Jag gör inte annat än att googla på om han är under eller överaktiv just nu och om hans beteenden är normala. Hönsmamma deluxe. Det tär på mig.

Vi var dessutom på djursjukhuset med vår lille Sirius i onsdags då han kräktes upp all mat och inte fick behålla någonting alls på 24h. Förstår ni hur mitt mammahjärta gick sönder. Han röntgades och det konstaterades att han svalt en massa småstenar som låg i magsäcken. Som tur var fick han en kräkspruta och kräktes upp allting och ingen operation behövdes. Nu är han helt återställd, pigg, glad och busig igen - vår fina kille!

Väl på djursjukhuset väcktes det en hel del känslor hos mig, då det var på samma djursjukhus som jag var tvungen att avliva min älskade lilla vovve Bimbo för flera år sedan. En oro för att det skulle ske igen satt i hela vistelsen men som tur var slutade allting bra - evigt tacksam för det!

Vid djursjukhuset har dom en minneslund för alla våra bortgånga fyrbenta vänner, härbland ligger min lilla Bimbo. Där satt jag på en bänk och fulgrät samtidigt som jag pratade med honom och tackade för allt som han givit mig. Älskade saknade lilla hunden.

Det blev ett väldigt tungt, ärligt och äkta inlägg det här men det var vad jag behövde få ur mig. Alla mina innersta känslor, hur eller hur är jag himla tacksam över vår lille Sirius. Även om jag känner väldigt mycket oro kring om vi gör rätt så ger han mig så mycket kärlek. Jag menar dessa mysstunder när vi somnar tillsammans på hans filt eller när han somnar i min famn, det är som balsam för själen.

Hoppas ni får en fin fredagskväll!

Del 2, bröllopet 2020 - First look!

Fantastiska ni, nu har det blivit dags för er att få ta del utav andra delen utav mitt och Isacs bröllop. I det första inlägget fick ni läsa om mina förberedelser tillsammans med mina fina vänner till tärnor. Har ni missat det inlägget så hittar ni det här.

Vi tar det ifrån där vi slutade sist. När vi var färdigfixade och vackra var det dags för mig att transporteras till vår sagolika allé där Isac väntade på att få se mig för första gången iklädd min brudklänning, medan mina tärnor transporterades till kyrkan för att förberedda.

Jag ska tala om för er att det inte var det enklaste att ta sig in i bilen med en stor vacker klänning på sig utan att klämma den i dörren eller smutsa ner den men det gick. Jag var på plats innan Isac och när Isac väl kom med sin bror fick jag snabbt ducka medan Mario (Maja min hederstärnas fästman) gömma bilen.

Det pirrade till av nervositet och lycka när jag visste att Isac var på plats, då var det äntligen dags för oss att få se varandra för första gången på vår bröllopsdag. Leon vår fotograf gick och placerade ut Isac medan jag fortfarande gömde mig.

Stegen fram till Isac gick så fort men samtidigt så långsamt. Väl framme la jag min hand på hans axel och han vände sig om. Hans reaktion. Hans blick. Hans leende. Det var magiskt. Där och då i den stunden var det bara han och jag, tiden stod stilla för ett par sekunder. Det var så fint. Helt ärligt nästan den finaste stunden på hela dagen.

Alla bilder är tagna utav vår fantastiska foto/videograf Leon Jiber.

Han var så otroligt stilig, min man. I sin gråa kostym med turkosa detaljer.

En väldigt lycklig och förväntansfull liten Lilly!

En favoritbild, den utsöndrar så mycket kärlek!

Efter vår magiska First look var det dags att bege oss till kyrkan där tärnor, bestman och många utav gästerna redan var på plats. Innan själva vigseln tog vi lite porträttbilder och bilder tillsammans med vårt underbara följe. Som jag är glad för alla dom som befinner sig på dessa bilder.

Till följet hör såklart även denna fantastiska donna till, men eftersom det var hon som styrde upp med livestreaming och väldigt mycket annat fanns det inte mycket tid för henne att sitta eller stå till. Leon lyckades fånga ett par bilder på henne i vilket fall.

I nästa del kommer ni få ta del utav när vi faktiskt lovar varandra ett föralltid&förevigt tillsammmans för all framtid. Själva vigseln.