Våren och sommaren 2020 var extremt tuff

Som rubriken säger så tänkte jag att det var dags för en liten recap. Var helt uppe i mitt uppsatsskrivande hela våren 2020 och i slutet av maj var det dags för opponering. Dagen efter min opponering valde Robin att göra slut med mig. Ett icke genomtänkt beslut ifrån hans sida och ett beslut som han tog i ren panik med stöttning av en kompis (som i princip sa till honom att göra slut utan några belägg what so ever). Kan tillägga att jag inte har någon kontakt med den kompisen idag och är ingen jag vill ha något att göra med för den delen heller. Robin ångrade sitt beslut några veckor senare och vi blev sams och löste det mesta men jag stod fast vid att jag ville att vi skulle ta en paus då detta inte är något beslut man kastar ur sig hur som helst. Trots detta beslut som vi tog tillsammans om pausen flyttade jag ändå ut mina grejer från hans lägenhet i slutet på maj. Vi umgicks som vanligt hela juni och valde i slutet på juni att ta en paus till slutet på juli. I juli/början på augusti hade vi varit på egna håll en månad och Robin hade verkligen fått möjlighet att fundera över allt som hänt. Jag hoppades väl någonstans att det skulle bli vi igen samtidigt som jag visste att han inte bara skulle göra en sån sak som att göra slut bara sådär. Jag var oerhört splittrad och var inte alls säker på honom eller om beslutet att bli vi igen officiellt skulle vara det rätta. Vi kom gemensamt fram till i början på augusti att det inte skulle vara vi längre. Robin behövde göra sin resa med sig själv helt själv för att det skulle gå. Hur mycket jag än har funnits för honom och hjälpt honom så tar man inte tag i sig själv på riktigt om man inte gör det själv och fattar alla beslut på egen hand. Ibland måste man kanske vara själv för att inse att det är på allvar och att det inte längre går att luta sig tillbaka på någon och kännas bra ibland för stunden. Som det många gånger varit för oss. Jag har alltid hjälpt honom och det har blivit bra, men sen när man minst anat det så har det kommit tillbaka lika lätt som det var borta. Jag önskar Robin allt gott i livet och jag vet att han kan ta sig vart han vill. Ångrar inte dessa 4,5 år med honom. Jag har växt otroligt mycket som människa med och utan honom och jag är oerhört stolt över oss. Varit med om så mycket tillsammans (läskigt mycket) och det har inte alltid varit lätt, men vi har alltid funnits där för varandra. Han var min bästa vän. Jag kommer sakna Robin, men det var inte rätt och så är det med det. Intalade mig sen i slutet på maj att det inte skulle vara vi längre vilket gjorde det lättare att släppa honom i slutet på sommaren/början på hösten. Det svåra har varit att inte träffa hans lillasystrar mer. De har betytt/betyder så mycket för mig. Så fina och duktiga tjejer! Tack för allt! Livet går vidare. <3

Gillar

Kommentarer