SEPTEMBER - DECEMBER 2019

SEPTEMBER

Onsdag den 28:e augusti var det upprop på Umeå Universitet med välkomstinformation och startskottet för insparken. Någon dag tidigare hade en tjej hört av sig som också skulle börja i min klass och vi hade bestämt träff utanför vilket tog bort en hel del av min nervositet. Min plan var sen att kanske vara med på någon av de planerade aktiviteterna men absolut inte allt. Jag skulle ju jobba, plus att jag inte kände någon och att komma ensam till varje fest och sedan mingla bland främlingar timma efter timma kändes alldeles för skrämmande och påfrestande för att jag skulle klara av alla dagar.

Så fel jag hade. Jag var med på precis allt och jag har aldrig varit så lycklig som då. Vi delades in i grupper som blev tilldelade faddrar och det var sedan med dessa människor som jag festade med under resten av insparken och vi har mer eller mindre hållit ihop sedan dess. Dessa människor har flyttat hit till Umeå och lämnat sina familjer, barndomsvänner och bekanta för att nu välkomna nya bekantskaper med öppna armar och alla var så positiva till att hitta på saker både vardagar som helger. Ett rent drömscenario för mig med andra ord. Första veckan var helt galet intensiv och vi hade knappt tid för att äta, duscha och byta om mellan aktiviteterna och än mindre att sova.

Onsdag: Rundtur på campus och därefter "Welcomeparty! Dresscode: rookie t-shirt"
Torsdag: Tävlingar på mariehemsängarna på dagen och på eftermiddagen var det "gemenight in vegas" med dresscode "vegas".
Fredag: Amazing race på dagen och "Toga party" med dresscode: ett vitt lakarn.
Lördag: (Jobb 05:30-10:00) Pizza-brunch på dagen och pink party med dresscode: rosa.
Söndag: (Jobb 06:45-16:45)

Sedan började skolan med sina föreläsningar men festerna och eventen fortsatte i ytterligare fyra veckor med fester, sittningar och tävlingar. Samtidigt träffades vi i vår insparksgrupp på myskvällar hemma hos mig, middagar på stan, volleyboll med mera, jag jobbade några kvällar/helger samt att jag började gymma på Iksu.

Detta är utan tvekan den bästa, roligaste, lyckligaste tiden i hela mitt liv.

Första dagen på skolan!
Rookie t-shirtsen på!
Myskväll hemma hos mig
Toga!
Karaokekväll!
Fulsittning!
Pink-party!
Studentpuben

OKTOBER

Tisdag den första oktober skrev jag min första tenta och det firades med tentafest. Morgonen efter flög jag med mamma, min syster, systerson, mammas kille och hans två döttrar samt ena dotterns son till Kreta en vecka. Det var en härlig semester med familjen, men den veckan kom jag även till insikten om att jag inte är helt frisk ännu, och fortfarande har en hel del att jobba på med mig själv.

Helgen efter att vi kom hem skulle insparken avslutas med finsittning, vilket blev en helt underbar kväll. Det fanns några som grät över att insparken var över, och vi skämtade om hur det skulle vara nu när vi skiljdes åt. Men jag tog det inte på allvar, det kändes så självklart att allt skulle förbli densamma och att vi alla skulle hålla ihop. Men att hålla ihop ett gäng på över 30 pers är svårt, framförallt då vi alla bor på begränsade kvadratmeter. Och medan vi som gick första terminen inte visste något annat än detta, så hade våra faddrar redan levt ett helt år på universitetet och skapat sina liv här. Så även om vi till en början försökte så föll det sig naturligt att vi inte hängde lika mycket, delvis gled isär och jag kände mig i många veckor därpå väldigt vilsen och förvirrad. Jag hade en dröm om att livet alltid skulle vara lika magiskt som under insparken, men kom också till insikten i att det inte är hållbart att leva så. Festandet fortsatte dock nästan i samma takt med minst två fester i veckan och jag ville inte gå miste om någonting - så jag var självklart med på allt! I slutet på månaden skrev jag dessutom min andra tenta.

NOVEMBER

Under allhelgona hälsade jag på min syster i Töre med pappa och farmor. Jag tog tag i träningen och försökte få in minst fem gympass i veckan, jobbade en helg och vi festade vidare och försökte ligga i fas med skolarbetet och alla inlämningar och grupparbeten.

Månaden avslutades med att vi övernattade på skolan från 14:15 på onsdag till 08:00 på torsdag för att få köpa biljetter till ski-week i Åre i början på 2020.

DECEMBER

Månaden började med en käftsmäll i form av tenta följt av tentafest och helgen som följde blev en jobbhelg. Veckan därefter blev det fullt fokus på att förbereda inför min julfest med att köpa julpynt och alkohol samt baka julgodis/julfika. Jag hade hyrt min bostadsförenings samlingslokal och bjudit in hela faddergruppen, så hela lördagen gick åt till att göra i ordning lokalen och strax efter 18 var alla på plats för välkomstskålen och sen var festen igång.

Därefter återstod två föreläsningar och sen kramade vi varandra hejdå och sade god jul. Alla mina klasskompisar reste hem till sina hemstäder och jag bytte om till arbetskläderna för att tjäna lite extra pengar under uppehållet. Jag jobbade till och med julaftons förmiddag, men både juldagen och annandagen var jag ledig och åkte hem till mamma på landet.

Efter många nätter av mardrömmar och en intensiv höst med enormt många nya intryck, händelser, känslor, tankar, relationer och bekantskaper så stängde jag nu av mobilen och kraschade totalt hemma hos mamma. Kroppen ville bara sova och jag insåg att jag faktiskt inte mår så bra, kanske hade jag till och med tappat bort mig själv en aning...

Efter annandagen åkte jag hem till min lägenhet och jobbade de fyra följande dagarna, men kroppen gjorde ont, var tom på energi och jag kände mig helt slutkörd. Jag fick dock en riktigt härlig och mysig kväll med middag och bio tillsammans med världens bästa Emma.

Dagen innan nyårsafton tog jag efter mitt arbetspass bussen till vår fjällstuga där jag firade in det nya året med en underbar dag i slalombacken, en trerätters middag hemma i stugan och en mysig kväll med sällskapsspel och film. Äntligen hade jag tid och ro att andas ut, slappna av, återhämta mig och bara njuta av fjällvärlden och hur lyckligt lottad jag är.

Ett underbart slut på ett fantastiskt år!

Tack för allt!

Gillar

Kommentarer

JULI - AUGUSTI 2019

JULI

Den 27:e juni tog jag bussen till min syster i Töre. Vi hade bokat ett bord för att äta middag på Hemmagastronimi inne i Luleå, men det slutade med att vi avbokade det och spenderade kvällen med att se på kalvmärkningen i solnedgången. Jag och Ragna hade pratat om att fjällvandra men eftersom jag hade så tidig semester denna sommar så var topparna vi ville bestiga fortfarande snötäckta. Istället bestämde vi oss för att bila genom Lofoten i Norge och göra små dagsturer och utflykter, så lördag den 29:e juni påbörjade jag, ragna och Einar vår resa, via riksgränsen. Och ännu en gång blev jag helt förälskad i vårt vackra grannland!

Väl hemma i Umeå igen började jag med att ta ett efterlängtat fyspass med backintervaller på bräntberget och åkte sedan hem till mamma på landet där vi sjösatte båten och tog en tur i skärgården. I bilen på vägen hem händer det som skulle förändra hela mitt liv...

"Jag hade full koll på vilken dag som första antagningen till universitetet skulle ske, och även om jag visste att jag med säkerhet inte skulle ta mig in så räknade jag ner dagarna. När dagen väl var kommen, Torsdag den 11 juli, så uppdaterade jag min inkorg minst en gång varje timma, och plötsligt låg mejlet där. "ANTAGNINGSBESKED FÖR ELSA WENNSTRÖM" Jag började skrolla igenom alla mina val, juristprogrammet Umeå- ej antagen, juristprogrammet Göteborg - ej antagen, juristprogtammet Stockholm- ej antagen, juristprogrammet Örebro- ej antagen......Civilekonom Umeå - antagen.

Jag läser det flera gånger om och om igen för att försäkra mig om att jag inte missuppfattat något. När jag berättar det för mamma så är hon snabb på att ta fram champagne, men jag jublade inte. Jag kände mig faktiskt inte ens glad. Det kändes overkligt, läskigt, jag var i chock. Hur kunde det ens vara möjligt? Tankarna gick kring att jag nu måste prata med chefen, som jag för någon månad sedan försäkrade om att jag inte kommer plugga i höst. Och jag som landat i att tjäna ännu ett års inkomst innan universitetet. Och jag måste ansöka om csn! Hur är nollningen, jag som är så introvert och blyg? Och vad kan jag egentligen bli som civilekonom?

Under helgen läste jag på en massa om utbildningen, arbetsmarknaden och löner samt att jag ansökte om csn. Så tog semestern slut, och under min första timma på jobbet så insåg jag hur mycket jag såg fram emot universitetet. Det fyllde min kropp av lycka att kunna se ljuset i tunneln och att veta hösten och vintern skulle innebära ett helt nytt äventyr, ett helt nytt liv. Och idag, en vecka senare, så kan jag knappt bärga mig. För första gången på flera år så kommer jag hamna bland en grupp människor som vill få nya vänner. För första gången på flera år kommer jag kunna styra min tid mer fritt, och exempelvis kunna ta med mig plugget till fjällstugan. Och för första gången på flera år så kommer jag röra mig framåt.

Det pirrar i magen, och jag längtar! Jag är stolt över att jag läste upp matten och tacksam över att få denna chans. KRAMAR från en väldigt lycklig och förväntansfull tjej!"

JULI (forts)

I slutet på månaden kom min syster på besök över en helg och så fick vi en vecka av högsommarvärme i stan. Jag och mina närmaste arbetskollegor spenderade nästan varje kväll efter jobbet i stöcksjön där vi spelade volleyboll och badade tills solen gick ner. Underbara minnen!

"De senaste dagarna har det varit kring 30 grader varje dag så nu är vattentemperaturen i Stöcksjön uppe i 25 grader!"


Den 27:e juli blev årets varmaste dag...

"På lördag blev jag upphämtad av min vän Lukas och vi spenderade årets varmaste dag ute vid havet på Bettnessand. Väl där träffade vi några bekanta till mig och vi spenderade större delen av dagen med att spela ännu mer volleyboll med några svalkande pauser för bad när det blev för varmt. Tiden flög iväg och helt plötsligt började klockan närma sig fem, så lite motvilligt packade vi ihop och körde tillbaka till stan.

Väl hemma fick jag ingen ro, hur trött jag än var i kroppen. Det var en helt magisk kväll och jag vägrade låta den försvinna mellan mina fingrar, så efter lite övertalan satt jag en stund senare med Per och Lukas på hans balkong och drack öl. Kring tio var det fortfarande 27 grader utomhus och vi begav oss till Rex där det som vanligt var smockat med folk och en fantastisk stämning. Vart jag än vände blicken såg jag människor fyllda av eufori och om inte de andra hade velat bege sig kring midnatt så hade jag kunnat stanna kvar på dansgolvet tills stängning, helst tills dess att solen gått upp...

Efter dessa dagar känner jag mig mest av allt överväldigad och tacksam över att få ha så fantastiska killar i mitt liv. Att som på lördagen kunna spela volleyboll, ligga på stranden och bada i havet med 6 killar och få känna mig så bekväm och accepterad är få förunnat. Tacksam över att få kalla dem vänner och tacksam över att få vara en del av deras liv. Mitt hjärta får verkligen arbeta hårt denna månad för att rymmas med all kärlek!"


Jag var så lycklig att blodet i mig kokade och månaden avslutades med en helt underbar och oförglömlig dag:

"03:55 ringde väckarklockan och jag gjorde mig i ordning för arbetsdagen. Efter mitt arbetspass mötte jag upp mamma för att gå i affärer och prova kläder. I och med universitetet så kommer jag för första gången sedan gymnasiet få lägga undan mina arbetskläder i mer än några enstaka dagar och för det så var garderoben i stort behov av förnyelse. 6 tröjor senare satt vi på tapas och åt middag medan vi samtalade om mestadels relationer, och jag passade på att be om några goda råd. Älskade, kloka mamma!

Väl hemma hann jag bara vända i dörren innan jag mötte upp Emma för en kaffe på espresso house och när klockan var nio gick vi till Rex och satte oss i källaren med var sitt glas. Någon timma senare träffade vi Jacob och resten av natten spenderade vi mestadels på dansgolvet som fullständigt kokade av värme och energi. Handen på hjärtat så har jag aldrig haft så roligt på krogen som igår och idag känns det hela som en saga för bra för att vara sann. Tacksam som aldrig förr!"

AUGUSTI

Med en större och starkare livslust än någonsin förut vågade jag mig denna månad ut på inte bara en, utan två (man skulle nästan kunna säga tre, men det är en definitionsfråga) dejter i kvällssolen i stans parker. Inget ledde till något mer än så, men det är för den delen ingenting jag ångrar! Lärorikt, intressant och utan tvekan en spänning i vardagen!

"Vi är nu många på jobbet som står inför en höst där vi går skilda vägar mot nya arbetsplatser, universitet och äventyr - och det känns som att vi alla är mån om att maxa den tid vi har kvar och skapa minnen tillsammans. Förra veckan var det någon som föreslog kräftskiva och på lördagen samlades vi hemma hos mig där vi åt och drack innan vi senare drog ut på krogen."

Men med inställningen om att ta vara på varje dag (och natt) vi hade kvar tillsammans så blev det lite för mycket av det goda och jag fick lära mig den hårda vägen att min kropp inte klarade av att hantera Tequila. Min kropp sade dessutom tillslut ifrån på samma sätt som den alltid gör när jag festar för mycket, sover för lite och tappar rutiner kring mat - jag blev sjuk. Så festandet byttes ut mot fika, myskvällar och middagar tillsammans medan jag räknade ner dagarna tills universitetet...

"Denna vecka har jag verkligen ansträngt mig för att få ut så mycket som möjligt av dagarna, och premiären av idol kändes som den perfekta "ursäkten" att träffas! Så i måndags kom mina arbetskollegor Emma och Sandra hem till mig där jag hade dukat upp med fika för en riktig myskväll. På tisdagen gick vi ut och åt på stan innan vi satte oss med popcornen i soffan hemma hos mig, och på onsdagen kom mina arbetskamrater Michaela och Felicia med takeaway från sushi&bowl och stannade på te tills idol var slut. "

Jag passade dessutom på att utmana många av mina regler och nästan alltid när jag och Emma träffades så köpte vi antingen pinn/strut-glass, lyxshake på max eller lösviktsgodis. Jag ville förändras och bli mer fri. Det var verkligen några helt underbara dagar i slutet på sommaren!

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Gillar

Kommentarer

Januari-juni 2019

JANUARI

Nyårsafton var en ångestladdad dag och efter att länge ha letat efter sällskap hade jag accepterat att jag skulle spendera den stora dagen med att jobba och sedan gå hem och se på en film i min lägenhet. Men så i sista stund blev jag hembjuden till en omtänksam bekant som gjorde plats åt mig också... än idag otroligt tacksam över den gärningen <3

Jag köpte, efter många om och men, biljett till Brännbollsyran 2019. Jag hade aldrig tidigare varit där, och det kändes lite som att det var nu eller aldrig...

I januari fick min brandvarnare slut på batteri, men eftersom jag inte ägde någon stege och inte nådde upp till taket så fick jag invänta hjälp. Så i en vecka, dag som natt, led jag av att den tjöt en gång i timman. Haha!

Denna månad körde jag några träningspass tillsammans med mina arbetskollegor Michaela och Felicia efter att ha insett att vi hade gymkort på samma ställe, min arbetsplats vann första pris i handelsgalan, samt att jag träffade mamma för lunch på Rost.

Den 24e januari skrev jag dessutom skriftliga nationella efter att ha läst mattematik 3b på distans under hösten. Men så fort provet var skrivet och jag började slappna av så sade kroppen ifrån

"Under en längre period inte sovit mer än 3-5h per natt samtidigt som jag jobbat långa pass med mycket att hålla reda på, tränat nästan varje dag och räknat sida efter sida i matteboken. Hittills har jag trots detta haft överflöd av energi och enormt med glädje att sprida runt ikring mig, men idag sade kroppen ifrån. När jag vaknade i morse och såg mig i spegeln så hade jag mörka blåa ringar under ögonen, och de senaste dagarna har jag varken haft lust att äta eller dricka..."

FEBRUARI

Månaden inleddes med en smäll
"Fy, nu är jag inne i en sån där intensiv vecka igen där dygnets 24 timmar inte riktigt räcker till. Med arbetsdagar på 9-10 timmar och mitt muntliga nationella matteprov på torsdag så finns det inte mycket fritid över åt annat än att få livspusslet att gå ihop."

Strax därefter fick jag däremot fly hem till min syster där vi bland annat besökte Jokkmokks marknad. En riktigt mysig helg men tyvärr inte tillräcklig för att kroppen skulle hinna återhämta sig. Jag blev sjuk och fick feber, men valde att gå på alvedon och köra på som vanligt. Mattekursen var avklarad med nu stod nästa prov om hörnet: det avgörande högskoleprovet. För femte gången skulle jag skriva det, med förhoppningen om att få börja på juristlinjen till hösten.

"En vecka har gått sedan jag blev sjuk och än känns det som att jag är långt ifrån att bli frisk. Sedan jag insjuknade har det varit en stressig och krävande vecka på jobbet samt att jag har sovit alldeles för lite, så jag har väl till stor del mig själv att skylla att det hållit i sig så här länge... Igår tog jag i alla fall ut en semesterdag på grund av ett sjukhusbesök (av andra anledningar) och idag är jag ledig, så nu tvingar jag mig själv att acceptera att det är okej att vara lat och lägger fokus på att plugga inför högskoleprovet."

Jag hade hamnat i en ond cykel med dåliga vanor där jag sällan tillät mig själv att slappna av.

"Helgen är MER än efterlängtad och kommer spenderas hemma hos mamma på landet. Jag behöver komma bort och bryta mina mönster, leva efter någon annans vanor och komma bort från mina egna en stund. Det var månader sedan jag tillät mig själv att somna utan att ha minst ett larm ställt tidigt på morgonen med rädsla att sova bort dagen, och det går inte en enda gång utan att jag känner stress när jag kollar på klockan. Det är väl en av de stora nackdelarna med att bo själv - att man så fort hamnar i sin egna lilla bubbla och inte har någon annan att jämföra sig med eller förhålla sig till."

MARS

"I april väntar en långhelg i fjällen i samband med min födelsedag, i maj är det dags för både blodomloppet och brännbollsyran tätt följt av midsommarafton och semester. Men innan allt detta är mars månad. Den månaden kommer vigas åt att förbereda mig inför högskoleprovet, men jag har även valt att sätta upp några konkreta och roliga mål gällande träning."

I mars fortsatte jag spendera så mycket tid som möjligt hemma hos mamma, och i mitten på månaden kom min syster på besök till Umeå för att fira Einars födelsedag, bland annat med att åka på Leos lekland. Den helgen tog jag även säsongens första sväng på Nydala skidspår!

Jag ville att saker skulle hända hela tiden, och trots att det nästan tog mer energi än vad det gav så gjorde jag allt vad jag kunde gör att fylla veckorna med umgänge. Frågade jag 10 personer så kanske någon nappade, och det var det värt.

"Jag började få klaustrofobi av mitt liv: av att varje dag träffa samma människor, se samma ansikten, höra samma röster. När väl känslan kom så satte den sig som en klump i halsen och jag behövde komma ut bland andra människor, fort. Jag frågade runt bland de jag känner om någon var sugen på att fara ut och dansa men alla hade antingen andra planer eller jobbade. När lördagen kom hade jag fortfarande inte hittat någon att fara ut med, men till min stora förtjusning så skrev en kompis några timmar innan jag slutade mitt arbetspass och jag fick hänga med han och hans två polare på en liten förfest innan vi drog vidare till Rex. Stämningen var hög och det var riktigt mycket folk ute, men efter att jag tappat bort de andra så valde jag att avsluta kvällen tidigt och begav mig hem. Tacksam över att de ville vara med mig, men missnöjd över att ännu en gång inte fått min kick av eufori."

I slutet på månaden kom jag med mamma till Borgafjäll. Där och då var jag lycklig, lyckligare än någonsin. Och det var en underbar helg tillsammans med mamma.

"Efter en arbetsdag på 9h blev jag upphämtad av mamma och vi påbörjade vår bilresa mot Borgafjäll. 4h och 315km utan stop gick otroligt fort när samtalet gick från det mer ytliga om jobb och politik till det djupa om min barndom, om relationer och om män. Det tar sin tid att ta igen alla förlorade år, men det som började som ett lätt krafsande på ytan börjar nu komma ner mer på djupet. Och för varje gång som jag vågar öppna upp mig om det som jag så länge hållit för mig själv så känner jag mig så hur tyngden lättar från axlarna och jag orkar räta upp hållningen än mer. Tacksamheten går inte att beskriva med ord."

APRIL

Så kom april...

"Idag är det torsdag, och på lördag klockan 09:00 går startskottet för högskoleprovet. Jag har verkligen gjort mitt bästa denna vecka för att hålla humöret och måendet uppe, men idag gav jag vika och erkände det för mig själv: jag mår piss just nu. Jag är ett riktigt vrak rent ut sagt."

Direkt efter högskoleprovet hade Mikaela bjudit hem på tacokväll och jag gick därifrån ut med Emma på Cinco. Snart därpå hade vi dock tappat bort varandra och jag spenderade kvällen ensam på dansgolvet. Sen var det dags för renoveringen av lägenheten...

"Egentligen skulle jag må bäst av en veckas återhämtning efter all stress, press och ångest. Jag skulle behöva ge mig själv tid åt att andas, bara vara. Träna, läsa, promenera, se på serie... Men nej, istället drar jag igång renoveringen av lägenheten. Jag kan inte skjuta upp det längre och just denna vecka och helg passar så bra. Så efter en natt med 0 timmars sömn har jag nu börjat packa ner alla mina saker i kartonger, skruva ner alla tavlor, gardinstänger, krokar och klockor samt inventerat vilka verktyg jag har och vad jag saknar. Det kommer bli några dagar av kaos och många viktiga och stora beslut, men förhoppningsvis blir jag klar redan i helgen och sen är det äntligen gjort - ett år senare!"

Och renoveringen blev en riktig utmaning...

"Men, och här kommer ett rätt så tungt "men": detta är extremt psykiskt påfrestande och utmanande för mig. Även fast jag kommit en bra bit på vägen så är jag fortfarande otroligt osäker i mig själv och har svårt att tro på mig själv. Och det är väl sällan som det blir så glasklart att jag är ensam i detta som när jag står och ska montera ner de blytunga marmorskivorna från fönsterbrädena helt ensam, eller när de långa gardinskenorna ska ner. Hur tar man ut en plugg från väggen? Och hur monterar jag ner en strömbrytare? "Jag kan inte" är det första jag tänker, för det är ju vad jag alltid fått höra. Men för varje gång som jag vågar - och för varje gång som jag lyckas - så växer jag. Att måla om i sovrummet var en bra bit på vägen, men endast toppen av ett isberg. Att måla om hela lägenheten och inreda allt - det är en helt annan sak."

Vidare så firade jag Felicias födelsedag nykter och firade påsk och min 22:a födelsedag i Borgafjäll med mamma, min syster, min morbror och deras respektive.

MAJ

Denna månad fick jag resultatet från högskoleprovet vilket inte blev tillräkligt varken för juristlinjen eller för min plan B - civilekonom. Så ännu ett år på jobbet väntade nu.

"Tankarna är oundvikliga, de kommer i vågor. Men jag försöker verkligen tro på att det finns en mening med detta, och att det finns något positivt med det trots allt. Samt att jag försöker lägga fokus på allt som jag har att se fram emot just nu."

Min syster kom förbi på besök över en helg och våren kom med sin värme. Jag skaffade fransförlängning hos min kollega Emma, gick med Sofia på hemmafest, tog tag i löpträningen, sprang blodomloppet med jobbet och så var det dags för Brännbollsyran där det största fokuset låg på att hitta förfest och sällskap.

"De flesta som får höra att jag, 22 år och uppväxt i Umeå, aldrig tidigare varit på brännbollsyran har blivit förvånade. De gånger som jag därefter försökt mig på att förklara anledningen så ser de bara ännu mer frågande ut.

Jag: "jag har inte haft någon att gå dit med"
Svar: "det finns ju alltid folk man känner som ska på yran! Det är ju bara att haka på någon!"

Men det var inte så lätt som alla ville få det att verka. Ändra fram tills för lite mer än ett år sedan så hade jag väldigt få vänner, och att spendera flera tusen på en biljett med förhoppningen om att eventuellt lyckas tjata mig in på någons förfest som jag inte är bjuden till och sedan gå omkring själv på festivalområdet och hoppas på att träffa någon jag kanske känner igen - det lockade inte. Därför har jag inte gått på yran, hur gärna jag än velat.

Idag omges jag av en mängd underbara människor, och jag är tacksam för V A R J E dag. Men det händer mig fortfarande mer ofta än sällan att jag inte känner för att vara ensam och skriver till person efter person i jakt efter någon som vill hitta på något. För varje person som svarar nej så trycker jag ner mig själv och mitt självförtroende lite till och fort är jag uppe i ett tiotal. Här har jag fortfarande mycket att lära om mig själv efter att mer eller mindre alltid varit i en relation.

Åter till tema brännbollsyran: Nu är det en vecka kvar, biljetten är betalad, och jag har börjat bli nervös. I år känner jag flera som ska dit. I ett halvår har jag fått höra från en mängd olika människor om förfester och händelser, om personer som vill träffas och så vidare. Men jag har ännu inget spikat. Ingen tid eller plats, ingen person som sitter ihop med mig likt en bästvän eller pojkvän som ska "göra yran med mig". Och här kommer mitt dåliga självförtroende in i bilden och viskar i mitt öra. Tänk om alla jag känner plötsligt har planer där jag inte är välkommen, och så står jag där. Tänk om jag skriver till person efter person och det enda svar jag får är "...men vi ses ju på området ikväll!". Ska jag då sitta här hemma med min cider och sedan bege mig dit, ensam tjej?

Jag har sagt att min största rädsla är att det ska regna... Det är egentligen det minsta jag bryr mig om."

Men, efter mycket hårt slit, så blev det en helt underbar helg och ett minne för livet!

JUNI

För att fira in sommaren gick jag ut med några arbetskollegor på Sjöbris och vidare mot Rex. Midsommarafton firades efter min arbetsdag hemma på landet hos mamma, och en vecka senare var det dags för semester. Än en gång kände jag en rädsla för att vara ensam i min lägenhet medan dagarna försvann mellan mina fingrar...

Första dagen på semestern spenderade jag med Michaela och Felicia som otroligt nog var lediga den dagen. Vi åt picknick på stranden ute vid havet (det var 6 grader i vattnet...) och resten av dagen spenderade vi hemma hos Michaela med att överäta allt vi kom över. Det blev hämtpizza, kladdkaka, sangria, godis och snacks. Jag minns att jag och Felicia var så mätta att vi hade svårt att cykla hem den natten! Dagen efter for jag på årets första tisdagsrex med några arbetskamrater.

"Det har varit tre roliga, underbara, minnesvärda men även slitsamma dagar med skräpmat, socker, alkohol, brist på rutiner och alldeles för så timmar sömn. Kroppen skriker efter nåd och det är precis vad den ska få, för idag tar jag äntligen bussen norrut till min syster och systerson, och först nu börjar semestern på riktigt. Nu byter jag miljö, kommer bort från min vardag och kan slappna av på riktigt. "

FORTSÄTTNING FÖLJER...

Gillar

Kommentarer