Detta är något av de sjukaste jag varit med om, jag hade liksom ingen kontroll över denna händelsen.
Du läste rätt, jag kissade ner mig.
Om 2 dagar så är vår dotter 2 månader, alltså 8 veckor sedan hon kom till oss.
Muskler och allt annat i kroppen ska ju återhämta sig och de kan ta tid.
Men jag har liksom inte haft några problem med urinläckage, någonsin.

Men.. plötsligt idag så händer det och inte lite !!
Jag förstår att detta är så svårt att skratta med oss när du läser detta då man inte ser våra miner eller hör mina röst när jag berättar.
Men jag ska verkligen försöka få fram de vi tyckte just då😅

Jag och sambon hade varit i köket i någon timme då vi bakat både kladdkaka och sockerkaka.
Vi hade precis ätit färdigt vår middag som bestod av bakad potatis och baconröra.
Under hela denna tiden så skämtar vi med varandra och håller på att fjanta oss.
När vi sedan ställer oss för att hänga upp Leah’s tvätt så ser vi på baby-kameran att hon vaknar.
Jag springer in skrattandes till henne då Robin säger något påvägen.
Han tar istället upp övervakaren och tycker in ”pratar knappen”
Han fjantar sig även när jag står för att få vår dotter att somna om, men jag skrattar så mycket så tårarna sprutar och hela kroppen viker sig.
Känner då att jag blev liksom sådär akut kissig nödig och ja... där förstår du att de var då de hände.
Jag står alltså inne i vårt sovrum och kissar, haha
Jag springer ut och förbi Robin, ropar bara HJÄLP HJÄLP!!
Han springer med in och skattar på toan, jag ställer mig i duschen och garvar, Robin lägger sig nästan ner på toa golvet och skrattar.
Han förstår inget ting, förens jag skriker.
Jag kissar ner mig, jag har kiss på mig, hjälp mig!
Han ser då när jag sparkar av mig byxorna att de jag påstår faktiskt stämmer.
Detta var bland de värsta och såå jäkla roligt!
Haha, jag har ont i hela magen nu för allt detta som händer i vårt hem när de bara är vi 3 😂


Nu undrar du kanske också, varför jag ens delade med mig av detta.
Då sambon sa efter att detta ska jag dela på Facebook, (då han aldrig är aktiv där) så kände jag att jag måste berätta allt😅
Och sen även höra om någon annan varit med om detta ?
Jag har gått på toa nu efter åt och allt är kontrollerat nu, så de är inget jag behöver oroa mig över☺️
Men ska man vara nervös för att skratta så här mycket och intensivt igen ??🙈
Nu var jag ju ändå hemma liksom 🙏🏼

/ love lillemoroxanna

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

"det här hade jag kunnat göra 100ggr till"
"det är väl för fan jag som bestämmer"
"jag kommer skjuta ut henne"
"orkar inte mer, jag kommer dö"
"snälla hjälp mig"

Detta är dom meningarna jag minns som mest ifrån min förlossning, men den där: " jag kommer skjuta ut henne" den bara tror jag att jag minns men det är min syster och sambo som har berättat det så många gånger att jag nu tror att jag kan minnas att jag sa det, haha

Men om man ska backa bandet och försöka få med allt och från första början.

Den 17 dec kl 23.55 (i mina papper står det 16de, det blev nog för mycket för oss med alla siffror och även hålla koll på klockan)
Hur som helst, stod jag hemma i vår lägenhet och skulle baka inför jul.

Så vid spisen stod jag i mina mjukisbyxor från Madlady när det plötsligt sa "klick" och så kände jag hur blöt jag blev.
Säger till sambon som sitter inne i tv-rummet att vattnet gått, han ifrågasätter med en fråga om det verkligen stämmer. haha


Han kommer ut och jag rusar in på toaletten.
Mycket riktigt så var det vattnet som börjat sippra.
Och när jag sitter där så kommer även en bit av slemproppen också.

Nu var de dags för att vår dotter skulle komma. Trodde då i det läget att vi skulle falla i någon form av panik.
Men det ända jag tänkte på var att jag skulle bli färdig med knäcken som jag hade på spisen.
Och sambon ville att jag skulle stänga av och möjligtvis ringa in till BB.
Men efter knäcken var färdig så var det sömn jag behövde, jag var ju tvungen att ladda upp batterierna.
Ja var nog i säng 02.00 och la med ett badlakan mellan benen.
Och hade lite värkar med varierande mellanrum, kändes då som lite mer än vad min mensvärk brukade kännas.
Vaknade tillsammans med sambon dagen efter och vattnet sipprade fortfarande, jag hade heller inga värkar kvar så jag tänkte fortfarande att jag var tvungen att få sova lite till.
Men efter att pratat med min mamma, syster och pojkvän så var det klart för mig att jag skulle ringa in.
Dom var mer uppstressade än vad jag var, förvånad över det men så var de.
Så jag ringde alltså in till förlossningen och frågade vad jag skulle göra då jag inte hade några värkar längre.
Hon menade på att vi skulle komma in så snabbt så möjligt för att kolla så knatte mådde bra i magen.
De dom då vill kolla är så att vattnet är klart och fint, de kan finnas risk för att barnet blir stressat och bajsar i vattnet. Så är där ingen avföring i vattnet så vill dom att barnet ska ligga kvar så länge de går.
Robin hann nog inte göra mycket på jobbet då han fick vända hem igen, han handlade frukost på vägen hem.
Under tiden vi åt de nybakta bullarna började vi prata om BB väskan och att vi kanske då borde packa den, även koka nappar och flaskor.
Det är verkligen så olikt mig, jag ska ha allt färdigt och har sådant kontrollbehov.
Men efter frukosten så började vi packa och även koka alla saker, jag hade faktiskt tvättat alla hennes kläder och filtar sedan innan. Som tur var :D haha
Men tryggheten fann jag nog hos mig själv och hos Robin, förstod där att det inte var några saker jag behövde utan mitt egna fokus och hjälp ifrån Robin.


Vi hade alltså fått en tid Kl 11.00 den 18 dec men så klart när vi kom in där så hade vattnet slutat sippra.
Det blev då så att vi fick gå en promenad på typ en timme, och de såg ut som att jag bajsat på mig då jag fick en enorm binda, jag kunde på riktigt inte ta ihop benen, haha!!
Vi kom upp på förlossningen igen och fick klar tecken att de var ok att åka hem igen.
Men vi skulle vara på plats imorgon för en igångsättning kl 14.00, då hade vi även fått pratat med min syster Emma om att hon skulle följa med oss in.

Med många kvinnor inne på förlossningen som snart skulle få möta sina mirakel, gjorde att det var lite plats. Så vi fick en ny tid vid 4-5 tiden.
Mina värkar hade kommit redan på kvällen den 18de vid 20.00 tiden, oregelbundna. Och dom höll på hela natten och fortsatte på morgonen.
Dagen var då alltså här nu, den 19 december 2017, då vi skulle in och bli igångsatta vilket innebar att vi inte skulle komma hem igen utan vår bebis med oss, vår knatte. Nu skulle de hända.

Under natten hade Robin försökt klocka mina värkar men det blev inte så bra, då jag hade sagt till han:
- NUU
han tog då tiden, men efter en stund frågade han:
- Är den inte över snart hjärtat?
Haha kan ni tänka vad som hände? Hade ju så ont i typ en minut att efter den så slappna jag av så mycket att jag somnade eller blev bara så trött att jag inte orkade öppna munnen. haha

På förmiddagen sitter jag i köket med värkar, Robin steker köttbullar och kokar pasta till sig själv då jag valde att bara äta en banan, och även något julgodis jag bakat.
Jag skulle äta en sallad när vi kom in till Helsingborg tyckte jag.
Robins mamma, som då är min svärmor satt vid bordet och pratade med oss.
Hon hade även haft koll på klockan under tiden och sa då till mig att värkarna hade blivit tajtare och att dom var regelbundna.
Och vid 13 tiden var min syster äntligen här, hon hade så mycket energi när hon kom.
Sådan positivitet som vi visste att vi behövde, och då förstod jag att vi tagit rätt beslut om att de var just hon som skulle följa med oss in!
Hon hade packat sin lilla väska och vi började packa de sista så som Coca Cola och godis, med det viktigaste var ändå bananerna.

Då var det dags att ta sig ner i bilen, jag hade tagit på mig ytterkläderna och satte mig på köks stolen.
Jag kunde inte gå när jag fick en värk men om jag satt så gick det väldigt bra.
Efter en värk på stolen så var det bara att springa ner från trapporna ( då vi bor på andra våningen )
och ut mot parkeringen.
Men där nere ser jag inte vår bil utan Robin och Emma stor vid en helt annan.
Då säger min kära sambo:
Detta är vår nya familjebil, det är denna knatte ska få åka på vägen hem.
Är den fin hjärtat?
Jag börjar skatta för att jag på riktigt inte visste vad jag skulle säga, den blir jätte bra säger jag och hoppar in i bilen.
( vi hade pratat om denna bilen och hade bestämt oss, men vi skulle fixa det när knatte hade kommit )
Men nu behövdes inte det, nu var den vår, haha så tokig sambo man har :D
Jaja, nu satt vi iallafall i bilen och vi hade barnstolen med oss, det kändes overkligt att på hem vägen så skulle vi ha ett barn i den, och det är vårt barn som skulle sitta där.
Det var så långt ifrån vår verklighet att det gick inte att förstå.

Istället prata vi en massa och Emma satt i baksättet och klocka mina värkar, vi gick igenom i bilen om det var något jag visste redan nu att jag ville dom skulle göra.
Och de ända jag kom på då var att dom skulle prata när jag fick en värk, att låtsas som att inget ting hände.
För då kunde jag slappna av och försöka fokusera på vad dom pratade om istället för att de blev helt tyst.
Vilket var lättare för mig att ta mig igenom värken.
Nu var vi äntligen framme i Helsingborg och hade parkerat bilen i parkeringshuset.
Jag får en värk precis när jag ska ut ur bilen, både Robin och Emma hjälper mig ut haha.
Nu var de till att gå snabbt igen, dom sa de till mig också... att dom aldrig sett mig gå så snabbt.. haha
Jag hann förbi receptionen och nästan hela vägen till hiss hallen för att ta hissen upp till våning 2.

Men en paus på en bänk för att ta värken som kom, bredvid mig satt där en tjej med sin bebis.
Bebisen var nog bara en dag gammal.
Hon log lite snällt mot mig och nu efter förstår jag att de leendet nog betydde 'lycka till, de kan
behövas'
Jag tog mig igenom värken och var nu mer än taggad på att träffa min egna bebis, så snabba steg till hissen som tog oss upp på plan 2, förlossningen.
Där fick vi sitta i ett väntrum tills dom kallade på oss, men så klart så behövde jag gå på toa vilket inte låg så nära utan jag och Emma fick gå tillbaka typ till hiss hallen igen.
Dom har liksom inte någon toalett ute i korridoren, utan man få en egen på sitt rum sen.
Men när man är höggravid så går det inte att hålla sig, och vi var så nära toan när jag fick en värk.
Sätter mig på en stol som tillhör väntrummet till att besöka barnmorska/ultraljud.
In på toan snabbt för att sen gå tillbaka till Robin som väntade på oss, när sköterskan kom så tog hon oss in på rum 19, så i det rummet skulle jag alltså förlösa vårt barn med hjälp av Robin och Emma.
Nu visste jag att detta var början till min egna erfarenhet om att möta sitt egna barn och att bli mamma.

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Okej, ett inlägg om detta jag tänkt på.
Det ska jag skriva nu, men jag vill inte att de ska bli invecklat eller en röra här i texten.
Så frågan är hur jag ska skriva allt, och du kanske inte ens vet vad jag tyckt innan och tycker nu.
Vilket gör de hela mer komplicerat.
Men för att då göra detta smidigare så skriver jag kortfattat om ”innan”


Jag har levt med R i ca 10 år, (fram och tillbaka) men vi har varit vid varandra under denna tiden.
Vilket du då förstår har vi liksom växt med varandra och i de stora hela så tycker vi väldigt lika om saker.
Iallafall om dom stora livs frågorna. Om barn/familj, hus/boende jobb/planer, ja en massa.

Men redan innan vi blev med barn så prata vi om det, att snälla kunde vi inte ”bara” få ett barn.
Om vi bara kunde få den lyckan att bli med barn, få vår lilla familj.
Äntligen, efter över två år så kom de pluset!
Men vi sa redan då att vi ville ”bara” ha ett barn och göra allt för de!
När sen knatte växte i magen så var vi lika bestämda att detta var den ända gången vi skulle gå igenom detta.
Och under förlossningen kollar jag på R och säger att jag gör aldrig detta igen, även dagar efter förlossningen sa jag att de blir ”bara” Leah.
R tycker likadant. Vi har diskuterat vad vi tycker är fördelar med att vara ensambarn och även nackdelar.
Det finns liksom lika mycket om man har syskon.

Men trots detta så säger ALLA:
- vänta du, om några år så kommer där en till.
- Men åh, ska hon inte ha några syskon?
- fy vad ni är egoistiska.
Redan när Leah låg i magen kunde folk fråga,
- när kommer nästa?

Jag förväntar mig inte att folk ska förstå, men jag hade önskat att ni respektera andras val.

Jag tycker heller inte att de kräver någon förklaring till detta valet. För som sagt det är vårt val.
Vi är så tacksamma över barnet vi fått äran att dela livet med!
Jag har alltid velat ha stor familj, ha många barn runt mig.
Men jag utsätter aldrig min kropp för det igen, självklart var de värt varje sekund av oro och smärta när Leah till sist var hos oss.
( ändå hade jag väldigt fin och bra förlossning )

Jag förstår dig som människa som vill ha ett ”fotbollslag i mängden av barn”
Dig som vill ha ”Svensson livet i 2barns förälder”
Dig som är ”egoistisk och skaffar bara ett barn”
Dig som är ”konstig och idiotisk som inte förstår glädjen med barn” (och då inga barn)

Detta har jag på riktigt hört så många gånger att jag inte kan räkna på mina fingrar.
Men då är min FRÅGA TILL DIG SOM SÄTTER OSS I DESSA FACK, efter vad vi vill i livet.

Du kan tycka och tänka till alla, men hur kan man tycka allt detta och sedan kan man även kläcka ur sig:

- alltså vissa borde inte få ha barn, alltså fy hur kan hon/han få ha sitt/sina barn

Då är de väl en jäkla tur att de finns personer som känner efter själv, skulle jag kunna ta hand om mer än ett barn ?
Skulle jag kunna ta hand om fler barn?
Skulle jag kunna vara en bra förälder i 18år? (Även efter)

Vissa är inte skapta för att ha barn och NEJ bara för att man bär på en livmoder innebär de inte att du ska skaffa en massa barn.

Och tanken slår dig kanske inte att man kan kanske inte skaffa barn?
Eller att även om man har ett så innebär det inte att man kan få fler.
Och bara för man har många barn innebär de INTE att du är dålig förälder.
Det innebär inte att man inte hinner med.

Man väljer själv, valet är upp till var och en.
Och personen i frågan ska inte behöva försvara sitt val.

Vi har nu vår älskade dotter och ja jag hade kunnat göra det 100ggr till för att få ha just henne.
Vi är mer än tacksamma för att vi har henne i dag.
Vi är tacksamma att vi båda klarade av en förlossning och att vi mår bra.

Så mina tankar idag efter en massa diskussioner.
Vad får dig att tro att du har rätten att säga vad du vill och trycka ner en människa.
Tänk efter innan du säger till vad som kommer hända efter några år eller vad du tycker en person ska göra.

Jag var bara så tvungen att skriva om detta som faktiskt är ett väldigt känsligt problem.
Jag kan säga att när jag och R inte hade blivit gravida än och alla man typ stötte på sa samma sak och ställde samma fråga:
- Men åh ni måste snart vara uppe i typ sådär 10år, är det inte dags att skaffa barn snart ?
- vänta inte för länge..
- kommer där ingen snart?
- åh din mamma hade blivit så glad om hon fick ett barnbarn.
- vill ni inte ha barn?
Detta gjorde så ont att få i ansiktet på kalas, familjemiddagar, träff med vänner, handla på ica.

Förstår då att nu är inte ens Leah en månad och folk säger redan:
- när kommer nästa?
- jaså när får hon en liten lillebror?
- awe hon är så söt, fler sådana får ni göra.
- ja nu måste mormor vara glad, snart har hon säkert en massa.

Så på riktigt, vi kämpade för att få henne.
Vi trodde på riktigt att vi skulle få leva vårt liv, de ända VI tyckte var meningen med livet, de skulle vi få vara utan..
Vi hade självklart inte tänk ge upp, men vi gled i från varandra under tiden, gjorde så jag flyttade hem till min mamma igen.
För att vi glömde bort varandra när vi bara tänkte och kämpade efter att få ett barn.
Allt handlade till sist om det.
Vi hade då tagit beslutet om att söka hjälp när jag flyttar tillbaka.
Och de var då de hände, vår knatte växte i magen!
Vi är nöjda och så tacksamma för detta mirakel och vi hade inte tagit flrgivet att vi hade kunnat igen.

Men nu vill vi ge Leah allt vi har och göra livet helt fantastiskt för henne. Och vi är en fin och perfekt familj i våra ögon, det är vi tre och lilla Chili (hunden)

Men jag trodde på allvar inte att jag ens skulle behöva tänka, tyckta, bli ledsen över detta bara tre veckor efter att hon kommit.


Så kan vi inte bara komma överens om att man tänker sig för? Att vi respekterar och är förstående?


/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Idag, äntligen sitter jag här och skriver ett inlägg.
Det var väldigt länge sedan. Men jag vill liksom vara inne här varje dag men vet faktiskt inte riktigt vad jag ska lägga ut för något.
Vill du liksom läsa om min dag, varje dag ? Jag lever inte så intressant varje dag.
Och nu är dagarna väldigt lika varandra då jag har blivit mamma, jag gå på bebis schema nu.
Äta, sova, byta blöja. Men det är så underbart. Jag hade kunnat behålla henne så liten föralltid. Hon är så perfekt.
Samtidigt är jag ju så nyfiken på vilken personlighet som gömmer sig i den lilla kroppen.
I slutet av graviditeten mådde jag väldigt bra, jag hade mycket förvärkar och sammandragningar men hade en energi som aldrig förr.
Jag har tänkt mycket att jag vill skriva om min förlossning och mina tankar runt de.
För mig själv, för jag vill så gärna rada upp hur allt gick till, då jag inte har så mycket koll på det.
Har fått återberättat mycket.

Jag förstår liksom inte ens idag nästan 3 veckor senare att jag fixade det.

Inte för att min förlossning var dramatisk eller något. Både jag och dottern mådde hur bra som helst hela tiden.

Men jag tog mycket lustgas och hade så klart väldig ont. Så med att jag var hög på gasen och smärtan gör väl att man gärna förtränger det snabbt.
Men jag tycker att de är så sjuk upplevelse och att man inte kan sätt ord på de som man ändå så gärna vill försöka förklara.
Så, jag tänkte att jag skulle lägga ut den här på bloggen.
Och tänkte sätta som mål att den ska vara ute innan hon blir en månad, vilket är nu den 20de.
Tänk att jag då varit mamma i en månad, det är så ofattbart. Nog om de och allt annat.
Jag tänkte nu komma ikapp men alla inlägg jag vill ska vara här ute. Jag tycker detta är så skönt att få skriva av sig!
Välkommen tillbaka till mig själv :) Hoppas du vill hänga med på detta och lämna mer än gärna kommentarer under inläggen om du vill dela med dig om något :D Jag läser mer än gärna !!


Bjuder på en bild som jag hade gått 67,9% av graviditeten.

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Var ska jag ens börja?
Jag är så chockad, och nog mest över att jag inte har anat något ting 😂 hur har jag kunnat missa alla dessa hemligheter?😲😅
Men jag är så oerhört tacksam och helt mållös!

Okej, vad jag trodde sedan typ en månad tillbaka var att vi skulle åka en sväng till Ullared.
Dom som skulle följa med va R’s lillasyster, min storasyster och mamma.
Vi hade alltså planerat länge att vi skulle dit den 28de.
Jag såg självklart framemot att shoppa, men när den dagen äntligen var här så..
Körde vi för att hämta mamma och syster, där i dörren mötts jag av fler familjemedlemmar och fantastiska vänner.
Som är där för att göra en BABYSHOWER för mig😭 japp jag grät av lycka!!
När jag är påväg in i köket och min syster påpekar att jag ska komma längre in, så gömmer sig min syster och hennes nyfödda lilla Adrian där.
Ända från Uppsala har dom tagit sig för att medverka på denna dagen, japp.. där började jag igen 😭 alltså så var mina 3 fantastiska systrar där och upplevde denna glädjen tillsammans❤️

Det blev en himmelsk frukostbuffé och några lekar , en där alla skulle få ta vars en garnbit.
Den garnbiten skulle vara lika lång så den skulle gå runt min mage.
Den som då var närmst vann, och det gjorde knattes fina faster 👏🏼🏆
Hon hade bara 2cm för mycket 😲 grymt!!
Den andra var att alla fick ett papper, där dom fick skriva vad dom trodde: längd, vikt, kön, bf datum.
Så roligt att se sen vem som vinner det 😁

Jag och R berättade för föräldrar och syskon vad könet blir på knatte, då bestämde vi att de skulle avslöjas när alla va samlade på babyshowern.
Jag visste sedan innan att min syster skulle göra en för mig, men inte när, hur eller var.
Jag viste även inte hur det var tänkt att vi skulle avslöja det, utan de var upp till syster att komma på hur vi skulle göra det.

Hon hade då bestämt sig för en jätte ballong fylld med rosa konfetti 🎀💕
För det är ju så att det är en helt fantastik liten flicka vi väntar på💖

Paketen jag och R fick är verkligen helt otroliga, det var så mycket att jag inte ens viste var jag skulle börja, och även när jag kom hem hade jag glömt bort nästan allt!!
Det finns verkligen inga ord för hur fina och användbara saker vi fick.
Så generösa vänner och familj man har runt sig, jag är mållös, botten av mitt hjärta TUSEN TACK!

Det blev massa härligt pratade men alla som var där, goda kakor och även en tårta som var format som en kvinno överkropp. (Med bebismage så klart) 🎀

Jag är fortfarande i chock och igår var jag de hela dagen, nästan så jag har minnesluckor 😅

Jag vill tacka alla som var där och för alla fina saker, och verkligen ett stort tack till E (storasyster) som fixade allt detta för mig!!
Jag är så lyckligt lottad E, TACK!💕

Även nära och kära som inte kunde komma som hade velat vara där, jag är så tacksam att ni försökt medverka 💕
Har även fått så fina presenter innan babyshowern av vänner som inte kunnat komma, och fick veta att vi ska få ytterligare mer av andra som inte kunde vara där😲
Förstår ni hur galna ni alla är😅
Knatte kommer komma ut till en värld fullt av så fantastiska och kärleksfulla människor!💖

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Jag är som inte alla vet, diplomerad nagelterapeut.

Och har verkligen ett intresse för naglar, jag tycker det är något speciellt men att bygga naglar på folk och även använda sin fantasi med allt material som man kan ha.
Jag gick min utbildning via min gymnasium utbildning som stylist. Då vi fick göra tillval i sista året vi gick där.
Det är verkligen något jag vill börja arbete med sen, när min härliga mamma ledighet är slut.
Vill inrikta mig med något så som skönhet/naglar.
Men ja det får jag fundera på :)



Nu tänkte jag istället tipsa dig om nagellack från: wet n wild
Jag kan ju verkligen rekummondera det, tycker att det blir super snyggt och även att naglarna känns tjockare och mer skyddade.
Jag han innan alltid köpt nagellack för ganska mycket pengar, som har ex. kostat 199:- men det är de som gör detta så underbart också.

Jag har köpt mina på Ö&B men tror ju även att det går att köpa i andra butiker och även på nätet.
Men summan på dessa ligger nog runt 30-40kr tror jag, högt räknat 50:- men vad är det för pris egentligen ?
Jag fick liksom 4 st färger för samma pris som jag har fått för ett innan, herregud säger jag bara. Vilka FYND! Och det gillar vi så klart :)
Applikatorn på denna är även det jag bryr mig mycket på, jag tycker inte alls om dom avlånga smala, jag tycker det är lättare att arbeta med dom korta breda. För att det täcker så stor yta på nageln när man applicerar nagellacket.

Vilket då innebär att man inte måste dra flera gånger, som man då även riskerar att få dom fula ränderna i nageln.
Det som jag även gillar med detta nagellacks gelen är att den är så tjock att skulle de finnas risk för att det ska bli ränder så " smälter " den liksom ihop igen.

Har du själv dessa?
Vilket nagellack är till favorit?
Dela gärna med dig om dina tankar och erfarenheter inom naglar :)

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Idag så var de äntligen dags att jag skulle få ny mobil, nu har jag alltså en IPhone 8 istället för 7:an.

Är redan så nöjd med den, fast att det knappt är någon skillnad.
Samma storlek på den, så att jag kan använda det gamla skalet jag hade👌🏼
Men det jag älskar med att skaffa ny mobil, det är att jag rensar.
Det känns liksom som en ny början😅
Hur har du det i din mobil?
Jag kan ha liksom så där:
6000 bilder
Meddelande sparade sedan ett år tillbaka
Anteckningar som är helt meningslösa

Ja som du förstår så har jag verkligen allt i min mobil, så det tar mig seriöst några veckor att fixa iordning min mobil innan jag kan lämna in den.
Då jag verkligen inte orkar sitta med allt samma dag😰

Såå nu äntligen har jag en ny början att ladda ner och spara allt i 😅
Tänkte faktiskt sätta upp ett så kallat ”mål ” för mig själv, att rensa en gång i veckan😅
Det låter ju vansinnigt men de är så, jag sparar på allt jag hittar och antecknar allt jag läser 😂
Det blir som en typ: plånbok/dagbok/album/recept bok/matvecka haha precis allt du kan tänka dig!!

Vad har du för mobil, och är du också en sådan som sparar allt och tar skärmbild på allt onödigt ?😄
Eller du kolla bara lite fb och sms?😉

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Idag va det dags för att gå tillbaka till jobb, jag har som sagt ingen fast anställning utan varit vikarie på ett föredrag.
Men då jag fick blödning sist och läkare sa till mig att inte gå tillbaka till jobb, så blev det ju så.
Självklart tänker jag mer på knatte och mig själv än ett arbete!

Men nu har jag varit hemma länge och dom behövde extra nu under helgen.
Så jag tackade glatt ja till de erbjudandet när jag fick det👌🏼
Klättrar på vägarna här hemma 😂

Men det känns i hela kroppen nu, ligamenten och foglossning och även att man gått upp och varit aktiv får så tidigt på morgonen.
Efter jobb så bjöd mamma på en frukost buffé i Lund, alltså så gott😋
Och som tack för det, så följde jag med henne hem och städade hela huset.
Hon har fått de så himla finns efter två renoverings projekt hon gjort.
( allt är ju så nytt och fräscht, även om det varit så ett bra tag nu )
Där är liksom inget direkt att städa mer än lite sådant man inte gör dagligen.
Och där efter åkte vi hem till oss för att göra mat, gjorde även en äppelpaj då jag vet att R älskar det.
Plus att mamma och syrran också uppskatta det!

Har fått massage av R och sitter nerbäddad i soffan med lördags godis.
R har precis legat en stund på magen och knatte har fått några fullträffar rakt i ansiktet på pappa👏🏼😅
Nu ska vi mysa resten av denna kvällen, det är så skönt att vara trött på detta sättet igen.
Känna att man verkligen gjort något och man har fått använda hela kroppen.
Jag är så glad att göra detta, även om de inte va många pass eller timmar. Så känns de så skönt att komma iväg till jobb 👏🏼😁

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Det undrar jag, hur kan de vara så att du går in på min blogg?
Jag tycker det är super kul att just du går in och läser, du får mer än gärna lämna en kommentar 😘

Men de jag är nyfiken på är vad du egentligen vill läsa, vad vill du hitta på min sida?
Är där något du vill jag ska berätta om eller visa upp?
Alla idéer är välkomna och jag ska göra mitt bästa för att du ska fortsätta komma in här 👏🏼

Lämna en kommentar här nedan.
Som anonym eller inte, spelar ingen roll👌🏼😁

Puss på dig 😘

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments

Idag går vi in i vecka 30, alltså endast 10 veckor kvar till vår älskade knatte är beräknad.
Längtan är självklart så stor nu att jag tror jag ska spricka.
Haha de tror jag nästan att jag ska göra ändå, knatte växer såå himla mycket nu och man känner verkligen hur liten platsen håller på att bli där inne.
Och mindre kommer de bli, herregud..😳 haha
Nu är knatte ca 36cm lång, förstå att jag har en liten bebis i magen som ändå inte är så liten, utan 36cm!!
Jag tror att jag är så chockad för att jag fortfarande inte kan förstå det, för bara någon dag sedan kändes det som att knatte va en liten vindruva där inne.
Kroppen är verkligen helt otrolig, de går inte att beskriva hur fantastisk den är !!

Nu väger h*n även 1,43 och slutet av veckan 1,58.
Så ungefär 2kg, och lanugohåret börjar försvinna.
Barnet kan ju även ha kvar de vid födsel och de försvinner efter ett par veckor.
Men nu kan den alltså hålla kroppsvärmen och är liksom en komplett bebe 😍

Alltså 10veckor kvar tills jag kan titulera mig som mamma, 10veckor kvar tills vi kan kalla oss föräldrar.
Och om endast 10veckor kvar till vi har våran egna lilla familj.
Jag älskar livet och vad jag har fått för glädje, jag ska på riktigt bli MAMMA, det är inte en dröm längre.
Är mer än tacksam
😭❤️

/ love lillemoroxanna

Likes

Comments