Header

Jag har satt igång Bitch nu på allvar och vi siktar på att ta oss till tävlingsbanorna sent i år eller nästa år.
Vi har galet mycket träning framför oss tills vi når vårt mål, hon är fortfarande galet otränad och stel men med mycket liniment och massage.
Tyvärr är det inte bara min dam som behöver denna ständiga träning utan även jag.
Jag har bestämt mig för att ta mig ner till gymmet när lönen kommer för att få fart på mig själv också och få tillbaka formen på kroppen igen.

Jag har bollat denna tanke fram och tillbaka med mig själv länge nu hur jag ska ta mig vidare angående en person som beter sig på det mest oacceptabla sätt man kan bete sig mot.
Denna person har inte varit inblandad länge i mitt liv (som tur är) och skapade kaos vart än personen var, vi har polisanmält personen, förbjudit den att höra av sig till både mig och min sambo då personen bettet sig på ett barbariskt sett, vi har även fått höra oroväckande saker personen försökt göra.
Jag har nu funderat på vad man som bästa sätt kan framföra denna person på ett bra sett, att hänga ut hen verkar alldeles för barnsligt och elakt mot hen men samtidigt vill jag förstöra personens rykte och låta alla veta hur denna person beter sig.
Det finns en gräns till hur man kan bete sig ALLTID, och denna person har korsat den flertal gånger.
Nog om de.

Sexistiska påhopp och otillåtliga förfrågningar fortsätter som vanligt eftersom en del människor har för dålig standard och måste be folk om privata bilder och tillgång till mina sociala medier.
Folk frågar alltså mig (som är lyckligt lottad med min sambo) om jag kan dela nakenbilder till dom helt fritt. Även om dom nu inte vet om det faktum att jag har sambo är förfrågan inte okej, vem har sagt att du bara får ta dig friheten att fråga mig om jag vill dela mina privata kvinnodelar med dig?
Inte nog med det utan säger man nej så blir de arga fö att man inte vill göra en sån grej?
Antingen de eller så fortsätter de tjöta tills man kommer till den grens att man måste blocka personerna.
Jag är en kvinna med hög självrespekt och vill inte dela hela min kvinnokropp för dig.
Vill du ha en kvinnokropp du kan kolla på medans du runkar som en liten pojk på rummet innan mamma ropar att maten är klar så får du kolla på porr.
INGEN har gett dig tillåtelse att fråga mig en sån sak och inte nog med det utan att du tar dig friheten att fråga som om det är helt okej och antar att jag kommer göra det med?
Det är äckligt och smutsigt beteende...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 95 Readers

Likes

Comments

Den senaste tiden har varit sjukt turbulent!
Men hade inte förväntat mig något annat i mitt liv 😅
Jag har flyttat stall nu och inklusive alla saker där till, insåg att jag samlat på mig en hel del 🙄
Så nu är jag tillbaka hos min rubin i Väröbacka, ska bara skaffa halvårs kort i ridhuset så vi kan träna mer och bättre, ute är inte rekommenderat denna årstid, i alla fall inte för mig 🙄
Har kommit i kontakt med ”gamla” vänner och pratat ut, har även stött på personer som jag bara vill be dra åt hel***e men inte min sak att bestämma 👋🏼

Jag fick åter upp mitt hat för en gammal själ, vill inget annat än att be denna person att aldrig komma i kontakt med någon i min närhet igen, vill be hen att dra åt fanders något grovt mycket, jag hoppas inget annat än att denna person får precis vad den förtjänar efter allting som personen gjort, både mot mig och mot folk i min närhet.
Har aldrig känt mig så arg och hatisk mot någon som jag gör mot denne personen!
Jag hoppas innerligt att inget annat än olycka kommer drabba hen och att personen en vacker dag läggs in på psyke.

Jag har även tagit min tid att tänka över saker, att försöka lära mig skilja på glömma och förlåta.
Jag har upptäckt nya saker både bra och dåligt.
Jag har insett hur lätt folk kan bli manipulerade och hur manipulativa en hel del människor är.
Jag har börjat leva med acceptansen att alla i denna staden är falska, även jag.
Ärlighet och gemenskap är inget som man kommer trilla på här.
Jag började även spåna på varför människor inte kommer överens med varandra alltid?
2 människor kan INTE vara med varandra utan att någon gång trilla över att tjafsa, diskutera eller vara oense någon gång, men varför?
Är det bara våran ras som inte kan göra detta?

  • 154 Readers

Likes

Comments

I detta samhälle vi lever i idag finns det inget annat än lögner och falska personer.
För guds skull vad ljuger man för? Vi är inte 13 år längre och försöker rädda vårt egna skinn längre.
Om du har nått problem med någon annan så säg det bara, gå inte runt å skapa rykten hit å dit för att du själv som individ inte har kapaciteten till att öppna munnen å säga som det är?
Jag är så trött på alla dessa lögner som svävar i detta samhälle, höra hur folk snackar skit hit å dit om varandra och hittar på lögner överallt?
Vad tjänar du på att dra en lögn? Okej du gillar inte personen, vi fattar de, måste du dra massa lögner om den då för att få mer personer till att inte tycka om denna människa?
Är det inte mer skämmigt att veta att man själv är den som smutskastar någon? Är inte jag den högre uppsatta personen om jag väljer att bara vara tyst och gå min väg?
Nej. För i dagens läge handlar det om makt.
Ju mer du trycker ner denna person och känner att fler personer ogillar hen så känner du dig som den större parten, det känns bra av att se den andre krympa (enligt dig själv).
Detta i många fall leder till ett personligt krig mellan 2 individer som skall försöka stampa så mycket som möjligt på den andre personen tills en av dom slutligen faller av psykisk ohälsa, kanon! Nu har du skapat dig själv ett psykiskt problem att försöka hantera när du från första början bara kunde valt att skita i det, men en del är för envisa för en sån här handling.

I detta samhälle har jag märkt av 100 tals gånger att folk inte kan släppa saker, både psykiskt och fysiskt.
Sen jag började med mina antidepressiva kan jag inte längre förstå varför detta är ett sånt problem?
Mina känslor är inte lika starka som förr, tvärt emot, dom hjälper mig att stänga av när det egentligen ska överväldas av känslor.
Jag kan bara inte förstå VARFÖR man inte släpper saker, varför hålla kvar? Ibland gör det mer smärta att hålla fast än att släppa taget.
Om någon sårar mig eller på något sett får mig till att känna mig som en sämre person så drar jag beslutet att utesluta denna person från mitt liv.
Jag behöver inte andra som talar om mina fel å brister när jag redan vet om dom, jag vill hellre omge mig med dom som uppskattar mig trots mina fel å brister.
Jag har på den senaste tiden sen jag sa upp kontakten med mina närmsta mått bättre än aldrig förr!
Jag har så mycket mer energi att bespara på mig själv, min häst och min sambo.
Jag orkar mycket mer nu än innan, jag känner mig genuint bättre än förr! ❤️

  • 206 Readers

Likes

Comments

Ja jag är feminist.
Nu pratar jag INTE om en sån feminist som hatar män och dess existens utan en som önskar mer jämställdhet i samhället, på jobbet, över lag helt enkelt.
En hel del män i dagens samhälle är riktigt äckliga människor.
Jag läste något för ett tag sen som var äckligt men ändå sann och det var ”hade inte porr osv funnits hade det funnits mycket mer våldtäkt i samhället”.
Det har aldrig slagit mig men helt ärligt är det ju faktiskt så, hur vidrigt är inte det?
Sen tidernas begynnelse har män vara dominerande både i djurlivet och i människolivet eftersom männen har uppgiften att bestämma, skydda det som är sitt och göra det som behagar dom.
Synd nog funkar det så i människolivet med vilket som inte ens borde vara så.
Människan påstår sig vara så självständig och vill inte jämföras med djurriket men ändå beter dom sig som djur? (Obs! Även del kvinnor gör detta).
Varför ska vi kvinnor vara dom förtryckta och straffade parterna? Om du inte vill jämföras med ett djur så bete dig inte som det.

Därför är jag feminist, jag vill att kvinnorna ska behandlas precis lika bra som män även om vi är den svagare individen.
Feminist måste inte innebära att man hatar alla män i samhället.
Jag älskar min sambo/pojkvän även om jag vill bli lika behandlad i samhället som honom, ser inget fel med det.

  • 245 Readers

Likes

Comments

”Kan jag inte bara så en tutt bild?”
”Kan du inte visa mer tuttar?”
”Vad har du för trosor på dig?”
”Dra ner tröjan lite mer då”
”Kom igen dra ner tröjan så man får se lite mer”

Nej. Jag kommer INTE visa nånting för dig, vet du varför? För att detta är MIN kropp!
Jag respekterar min man och mig själv för mycket för att du ska få lite bilder din kåta pojke.
Jag har kille men det förstår inte du va?
Jag har ett förhållande, mitt hjärta är sålt till någon ANNAN. Jag älskar honom och då tänker jag inte leka med vårt förhållande för att skicka nakna bilder till dig.
Även om jag inte haft kille hade jag inte gjort det för att detta är min kropp, jag vill inte dela med den till dig.
Varken till dig som är gammal, ung, snygg, ful, singel eller i ett förhållande.
Ja jag vet att jag har stora tuttar, tro mig dom sitter på MIN kropp så jag har märkt av dom tack.
Vem f*n är du att komma här och be mig om en sån sak?
Ser jag ut som en porrstjärna tycker du? Har du någonsin hört mig säga ”du får en bild för 20:-, skicka pengarna till detta nr 07*******?”
Nej för att jag inte gör sånt!

Jag kan länka några bra sidor till dig om du behöver sånt.
Kan ge dig numret till vuxenpsykiatrin med så du kan prata om vad du gör mot din flickvän bakom hennes rygg också.
Ni är vidriga som tror att en kvinna i ett förhållande inte har mer självrespekt än så.

  • 258 Readers

Likes

Comments

För någon månad sen blev jag kontaktad av scandalbeauties ”skötare” eller bedrivare kanske man kan kalla honom. Han erbjöd mig en plats på scandalbeauties, svarade honom inte utan bara såg hans meddelande för massa annat hände där emellan 🙄
I typ förrgår godkände jag hans förfrågan om att få kontakt med mig och han frågade ännu en gång om jag ville gå med i scandalbeauties, jag frågade då lite om regler osv som gäller för att vara med i detta umgänge.
Han förklarade hur allt låg till, allt som ingick i att gå med, regler och erbjudanden och på vilket sett man skulle exponera sitt kropp på bästa möjliga vis.

Jag tackade nej till erbjudandet att gå med då både jag och sambon kände att det inte är passande att exponera min kropp på det sättet och att min kropp håller han å jag för oss själva 😘
Jag började bolla lite med tankarna fram och tillbaka och undrade om man skulle ta det som en komplimang eller förnedring att vara med där?
För er som inte vet vad scandalbeauties är för nånting så är det ett ”företag” med väldigt lättklädda tjejer som exponerar sin kropp på ett väldigt utmanande sett, en del gör t.om. videos på en del privata kroppsdelar och det är bara inget för mig.

Jag blev smickrad av erbjudandet att han anser mig snygg nog för att gå med i scandalbeauties då det för det mesta bara är attraktiva och snygga tjejer som är med där 🙄
Men samtidigt så kände jag mig förnedrad, hur kan man förvänta sig att nån vill visa sig så inför hela Sverige + lite till...
jag vill inte vara tjejen som din kille/son eller bror runkar till eller får njutning av att se på.
Jag vill vara tjejen som ger min MAN njutning.
Min kropp är bara för honom även om den är vacker.
Alla kvinnor kroppar är vackra på sitt sett 😍
Så scandalbeauties!
Jag tackar för erat erbjudande men detta blir ett starkt nej för en tjej med högre självförtroende 😘

  • 307 Readers

Likes

Comments

Detta året såg jag fram emot att äntligen komma ut på tävlingsbanorna igen men så blev det inte.
Min tävlingskompanjon har fått en ny familj (ej såld bara utlånad) så han reser redan den 2/2..
Jag har gått tillbaka till hästen jag velat med i 5 års tid nu, verkar som vi alltid hittar vår väg tillbaka till varandra i slutändan.
Målet nu blir att träna upp henne och göra henne till min nya tävlings partner men det återstår MYCKET träning innan vi kommer dit, vi har nån månads longering och massage med liniment kvar innan vi kommer nån annan stans 😅
Jag har fått höra att hästen KANSKE skall säljas och ja, då vill jag köpa henne.

Då sambon är iväg på lång arbete nu finns det inte möjlighet till världens bästa bilder (ursäktar) men när han kommer hem igen kommer han få dras mer med mig och bakom kameran 😘
På lördag ska jag även provjobba! Äntligen!
Så hela min lördag kommer gå åt att jag är iväg.

Jag satt även och diskutera med mig själv vilka som läser denna bloggen egentligen och jag antog att det mest är personer som antingen avskyr mig eller finner mitt liv ”intressant”.
Kanske en del gillar mig som skribent och tycker jag kommer med bra tankar och idéer, jag vet inte.
Jag vet bara att jag inte tänker sluta med det jag gör och kämpa mig fram till mitt mål och jag hoppas innerligen att ni följer med mig på resan!
Eftersom min blogg inte alltid är så uppdaterad så lägger jag ut min instagram här så ni kan följa med mina dagar där också! Puss 💋
📷- Lillemor_lomander

  • 318 Readers

Likes

Comments

*vaknar*
Ännu en dag... vad ska jag göra idag tro? Har inget planerat men vet att jag inte vill ligga kvar här i sängen för då börjar tankarna snurra och jag blir nedstämd... ändå ligger jag kvar, har ingen ork att ta mig upp och göra det jag borde egentligen, så som att städa, diska, göra mat m.m.
Vad känner jag över det? Besvikelse, ännu ett bra tillfälle att klanka ner på mig själv för att jag inte har energi eller ork.
Jag vet att jag är deprimerad, jag vet att jag har depression men måste jag alltid bli påmind om det?
Vid detta laget är det ilskan som bubblar upp och man undrar hela tiden saker så som ”varför är jag deprimerad”? ”Varför just jag”? ”Kommer jag någonsin få veta vad andra personer som inte är deprimerade känner”? ”Kommer jag få dras med detta hela mitt liv eller kommer det gå över”?

Misstro mig inte nu, jag har medicinska hjälpmedel för att kämpa mot min depression. Alla dagar består inte bara av negativitet i mig själv och i vardagen. Jag skrattar, jag känner lycka, jag älskar och gråtet, jag gör allt en vanlig person gör men det finns den där lilla marginalen mellan mig och andra att jag är deprimerad.
Jag kanske inte ligger och tänker hela dagarna att jag bara vill dö, jag ska skära mig för att konstatera att jag fortfarande lever, få känna nått för en sekund.
Nej nej.
Jag märker av min depression på andra vis, så som min trötthet, att befinna mig bland folkmassor, att inte orka göra det jag vill och klanka ner på mig själv. Nån gång på dygnet har mer deprimerade tankar om livet när ingen ser på.
Oftast när jag är ensam och har möjlighet att lyssna på mig själv så kommer det. Då kommer tankarna på allting som jag tidigare sett eller upplevt, allt negativt jag varit med om och alla frågor uppå. Jag antar att jag än idag bearbetar det, eller så är jag bara fruktansvärt trångsynt som inte släpper saker.
Tacksam är jag över att min medicinska hjälp verkligen fungerade, annars hade jag nog låtit tåget köra över mig.

Folk säger ofta till mig att ”bara va glad? Hur svårt ska det va?”
Tro mig. Jag vill.
Det är inte bara du som funderar över det utan jag med, jag tänker ofta och fattar inte själv varför jag inte bara kan få vara glad? Har jag gjort nått för att förtjäna detta på något vis? Knappast.
Jag var 12-13 år när jag diagnosernad att ha depression, fantastiskt tajming i livet eller vadå?
Jag var 12-13 när jag ville för första gången ta mitt eget liv, jag försökte men lyckades inte. Jag självskada mig för att känna nånting, för att bekräfta att jag levde. Och ibland bara för att jag såg det som ett straff mot mig själv.

Jag är så sjukt tacksam över att jag idag har tacklat mina känslor så bra som jag har och att jag börjat uppskatta livet på en helt annan nivå än tidigare.
Jag är så sjukt tacksam över att min familj alltid varit där för mig och för att min sambo älskar mig för precis den jag är.
Du kanske inte ser att jag är deprimerad eller ens fattar vad det är.
Tro mig, än idag försöker jag lista ut varför och hur, jag fattar inte heller.

  • 325 Readers

Likes

Comments

Jag funderade länge på om jag började bli komma upp i ålder eller ifall samhället började bli helt snedvridet.
VARFÖR skaffar alla barn? Jag har ett högt antal bekanta som numera har barn eller väntar barn.
Ja det är la nya trenden bland 20-åringar att skaffa barn.
Det som doc retar mig mest är dom som skaffar barn av fel anledning, dom som blev gravida men sen i efterhand kände att dom kanske inte var redo?
Ne inte så konstigt när du är i dina nyblivna 20 och inte alls vart med din man så länge eller har en krossad familj med den andre parten.
Skaffar man barn måste man vara redo, man måste förstå vad man ger sig in i.
Ett barn är inte en leksak du kan stänga av eller lägga undan, du för in ett liv till detta livet och det kommer vara ditt ansvar för resten av ditt liv.
Det är verkligen inte en dans på rosor att skaffa barn eller att uppfostra ett, varför gör man det då när man inte är redo?
Du som individ har nu ett fullt ansvar över något annat som är ditt eget kött å blod, det är en del av dig nu och ditt ansvar.
Allt du gör kommer på ett eller annat sett att påverka ditt barn, om du inte var redo varför gjorde du det.

Jag har gjort mitt val att vänta, jag känner själv att jag inte är redo så varför skulle utsätta mig, min sambo och vårt framtida barn för något sånt?
Jag vill vara 110% säker på att jag är redo och jag tror jag kommer känna när den tiden kommer.
Jag är bara 20 år och vill göra massor innan jag för in ett liv till detta livet.
Helt ärlig är jag rädd för tillfället att fostra ett barn i detta samhälle, det skrämmer mig vad samhället har fått för ståndpunkt.
Skaffa inte barn om du inte känner att du är helt redo utan vänta i så fall.

  • 336 Readers

Likes

Comments

Igår för exakt ett år sedan dog min bästa vän.
Vi hade vuxit upp tillsammans som syskon och innan jag ens hann blinka så var han borta...
Vi hördes av på morgonen då jag skulle kört dig i din bil men på grund av annat i vägen så kunde jag inte köra dig... vi hade kontakt under dagen som alltid och skulle ses sen när du kommit tillbaka till Varberg men du kom aldrig tillbaka..
Du hade kollat på din mobil och tjafsat med folk och tappat koncentrationen på vägen vilket som ledde till att du svaja. Du hade även innehavat grejer som ej vad lagliga men inget farligt.
Folk blev oroliga över din körning och kontaktat polisen och dom tog upp bevakningen fort över ditt fordon och körsätt.
Då du hamnat på fel sida av livet och inte hade något annat sett att försörja dig på än att sälja olaga preparat eftersom samhället pissade på dig för ditt förflutna så ledde det till att du hade grejer i bilen.
Polisen slog på sina blåljus och när du väl svängt av motorvägen stannade du in till kanten eftersom du trodde att personen jämte hade slängt ut sakerna, det hade han inte och du var tvungen att fly för du ville inte in i fängelse igen.
Du försökte fly från polisen och skrek på din kompanjon att slänga ut sakerna men i chock förstod han inte, du körde om en lastbil och fick möte, snäll som du var ville du inte krocka bilen eller lastbilen så du sneddade in framför lastbilen, detta ledde till din död...
ni fick sladd på bilen, flög ner i ett dike och gled ca 80m på taket...
Enligt polis hade du smällt i huvudet i 6 kronbrunnar.
Polisen kom fram till platsen där bilen låg upp och ner, du satt fastklämd så du kunde inte ta dig ut, du hade dessutom bälte på dig så vad hade du för chans?
Din kompanjon klev ur bilen och överlevde.
Polisen såg dig kolla på dom med en rädd blick, svag puls och fortfarande vid livet.
Man tänker då att som skyddare av vårat samhälle och personer som står för att hjälpa människor i nöd kanske skulle hjälpa dig ut så du kunde klara dig? Nej...
Dom väntade på brandbilen och du tog ditt sista andetag innan dom han fram till dig...
20 minuter efter olyckan fick jag höra det. Jag ringde din mamma men min systrar svarade istället. Dom hade precis kommit in till bårhuset för att bekräfta ditt ansikte och det var du...
Jag hade förlorat dig... min bästa vän och min barndomskompis var borta... för alltid...

Jag saknade dig så hjärtat blödde, jag grät efter dig dagligen, sömnen blev mardrömmar och dagarna till svält.
Och jag gör det än idag... ett år sedan känns som att det var för en vecka sen..
ibland förstår jag inte än idag att du faktiskt inte kommer tillbaka till oss.
Förstår inte varför det var du? Vad hade du gjort som var så hemskt att gud skulle ta dig ifrån oss?
Vart var polisens förnuft av att jaga en kriminell in i döden utan att tänka på konsekvenser först?
Du kanske var kriminell men du var en människa, en jävligt bra människa med hjärtat helt rätt på plats och hade det inte vart för samhället hade du inte hamnat där du hamnade.
Vi förlorade en bror, en son och en vän den dagen...
Och jag kommer ALDRIG glömma dig eller sluta tänka på dig! Du var innerligen en storebror ända in i det sista min bästa vän ❤️

  • 340 Readers

Likes

Comments