På ett år finns det 525 600 minuter som alla haft potential och möjlighet att ge mig ett minne från 2019. Det finns många saker jag gärna lämnar bakom och som jag inte kommer sakna det minsta. Till exempel blev 2019 året med flest operationer på ett år för mig, mycket sjukhus och sjukdom helt enkelt. Tror det blev runt 10 operationer (orkar inte öppna journalerna för att räkna ut då det ändå tillhör det jag vill lämna bakom mig och inte minnas så mycket av). Året har även erbjudit extremt mycket smärta och nästan totalt tappad muskelmassa så kroppen är inte i något starkt skick. Så lätt jag kunde stanna här och sörja bara över det jag inte fått, alla kvällar jag inte varit med dem jag älskar eller alla tårar på grund av nålar, medicineringar och en kropp som sakta ger upp. Fast jag vill inte ge upp och jag vill inte stanna mitt i smärtan även om den idag gör att jag glatt sitter i sängen nu med dottern snusande bredvid mig för att jag helt enkelt inte orkar vara uppe längre trots att jag låg i sängen fram till 17.00 för att försöka samla kraft till kvällen. Jag grät förut idag för att jag är så trött på att ha ont, trött på att få minuter, timmar, stunder och upplevelser stulna från mig. I slutet ger de tårarna mig ett utlopp, men inget bestående. Istället får jag välja att fokusera på saker som ger mig kraft!

2019 är året då både jag och mannen fyllt 40! Galet! Vi valde att inte ha en stor fest utan istället försöka möta upp med vänner under hela året för att sprida ut firandet! Det har lämnat en god eftersmak som man borde göra oftare även om det ärligt varit svårt att få helgerna att räcka till. Många gånger har det varit resor med familjen för att göra vandringar, krama vänner, umgås, hjälpa och hjälpas trots att kroppen inte haft orken. Vi har släppt prestigen, de vi hälsar på eller umgås med vet att det är på premissen att jag kanske inte orkar en dag eller inte kan vara med, men stannar jag hemma och inväntar rätt omständigheter kommer det nog aldrig bli något annat än hemmaliggande stillhet.

Jag är tacksam för vänner i mitt liv som orkar att vi inte orkar, för vänner som hänger med på galenskaper som vandringar och hittepå. Vänner som orkar bjuda fast vi inte orkar komma, vänner som tar med mig på resor fast kraften knappt finns. Vänner som kommer ner till oss för en kram när de ser att inte vi orkar ta oss iväg för det är de vännerna som vet att mitt i livet behöver vi varandra. Tacksamheten är enorm över alla människor vi har i vår omgivning som gör att vi dagligen känner oss välsignade!

2019 har lärt mig ännu mer att ensam är inte stark utan starkast är vi i vår svaghet när vi får luta oss mot varandra och ibland ta emot hjälp, för att en annan dag kunna ge hjälp. Det har oxå varit en del av året att kunna hjälpa andra med saker de kämpar i, för varken jag eller Håkan vill bli navelskådare som tror vi har det värst. Alla människor har sin egna hinderbana att övervinna och ta sig genom, ibland behöver vi hjälpas åt så att alla kommer över sina hinder. Det som är lättare för mig är kanske svårare för dig och vice versa.

Tre frågor jag klurat på inför nyåret har varit:

• Vad vill jag sluta med?
  Jag vill sluta gå på förutfattade meningar om personer och omständigheter jag inte har koll på.

• Vad vill jag bli bättre på?
  Min egna tid med bibeln och meditationen har jag återupptäckt under december och min adventskalender i Lukasevangeliet så jag vill behålla min dagliga läsning.

• Vad vill jag börja med?
  Jag längtar efter träningen och vill bygga upp kroppen igen och återta disciplinen.

Gott Nytt År - från djupet av mitt hjärta är min önskan och bön att du som läser får ett välsignat 2020! Ett år fyllt med 525 600 stunder av möjlighet, nya minuter som är grunden för framtidens underbara minnen!

Sinnessjukt trött är nog en rättvis bedömning av mig, det har varit en massiv vecka med många intryck och många framsteg. Blir ändå lika irriterad när jag märker att jag inte kan ta mig framåt lika fort som jag vill. Det är nära till frustrerande tårar och sorg över allt jag inte kan, jag försöker ofta välja att se de bra sakerna, men tro inte att det innebär att jag inte har svåra stunder. Jag har lättast att se det jobbiga, det som gör det tungt och det som smärtar., kanske är det därför jag får jobba så hårt med att aktivt välja bort att ge dem prioriterad plats i mitt liv, det faller sig helt enkelt inte naturligt för mig.

Längtan... smaka på ordet. Det håller så mycket i sin enkelhet. Längtan ger inga löften om framgång eller löften om hälsa. Längtan lovar inte att allt kommer bli bra eller som du vill. Ändå är det en mäktig kraft att längta efter något, att intensivt känna det genom hela kroppen. Denna veckan har det varit luciafiranden runt om i hela landet (och runt om i svenska kolonier i världen) och i vårt hus har det märkts genom att barnen har tjoat lusse lelle och lucia sånger med mer inlevelse och kraft än renhet. Sonen går på kyrkis och har övat med barnkören inför kyrkans luciatåg, men är å det bestämdaste tydlig med att han kommer inte stå framför folk och sjunga. Medan lillasyster inte får börja förrän nästa år och redan har fällt tårar för att hon inte får stå framför kyrkan och sjunga. Hon har blivit en bild av längtan för mig denna veckan, så intensivt att hon frågade om hon fick klä upp sig till lucia när vi var i kyrkan i fredags för att titta. Jag mindes när hela terminer på ridskolan kunde passera i längtan efter att få rida favorithästen eller för tio år sedan när hela veckan uppfylldes av längtan för jag visste att jag skulle få möta Håkan på fredag kväll. Idag längtar jag nog inte lika intensivt efter saker, vilket både är skönt och samtidigt sorgligt. Jag vill längta så där intensivt efter att bli bättre, att göra skillnad och att få påverka min omgivning. Att som tonåring drömma om att förändra världen har blivit att som medelålders försöka vara en skillnad för min omedelbara omgivning. Jag lutar mig bakåt och tar rygg på min dotter, fast istället för att sitta rak i bänken med kronan på i väntan på nästa år för att få gå med, så försöker jag sträcka på ryggen och försöka att bli bättre på att vara med i nuet och att göra skillnad i det lilla.

Topplistan för veckan har varit lite klurig, vi har firat jul igår med familjen vi inte träffar över julhelgen, vilket blir en naturlig höjdpunkt. Det har varit glädje att se barnen upptäcka glädjen i att ge varandra gåvor, att göra saker och att överraska. Men det blir utöver detta som veckans tre minnen tas med.

• Morgonen med familjen när det var lucia på tv toppar mysfaktorn.
• Jag gläds över promenaderna som varit möjliga och även några försiktiga joggingsteg loggas glädjande för veckan.
• En sen em fick jag en överraskningsdejt med mannen i mitt liv som jag bär med mig i hjärtat.

Ikväll blev jag besegrad av febern igen, denna gången i sällskap av mannen som är mycket tapprare än mig när det kommer till att hantera förkylningar. Våra barn är opåverkade vilket resulterar i att vi vuxna längtar oförskämt mycket efter läggdags idag. Sov gott!

Vad betyder det för dig? Är det att ha full kondition och kunna göra allt du vill eller är det att kunna sitta i stillhet och vara nöjd utan att stressa för att saker inte händer? Hälsa kan för mig vara att nudda golvet utan smärta och förmågan att stretcha genom hela kroppen utan att det tar emot på fel sätt. Samtidigt kan det vara att röra mig i flera timmar så att svetten sprutar. Detta är ju för visso fysisk hälsa, hälsa kan även inbegripa den mentala hälsan och hur vårdar vi den?

December är en månad jag själv njuter av på grund av förväntan inför jul, nog även för att samhällen lyser upp med belysningar i takt med julskyltningar tar vid. Däremot märker jag av i min omgivning hur fler och fler mår sämre av julförberedelser och upptakt till familjetiden som lockar. Varför? Sätter vi så höga krav på oss själva och på vad vi ska prestera så att vi glömmer bort att njuta av det vi kan och får möjlighet att göra. Att sätta fram adventsljusstaken är för många (inklusive mig) förknippat med att man "självklart" putsar fönstren så att ljusen lyser fint. Problemet är ju inte att man har knopprat ihop städning med pyntning, det i sig kan väl vara ganska mysigt. Problemet uppstår när det hamnar ett krav att fönster MÅSTE vara putsade för att sätta upp stakarna, tiden räcker inte, flöden man möter påminner om hur perfekt allt ska vara och paniken växer för att de egna stakarna är ju inte uppe eftersom jag inte putsat fönstren. Istället för en adventstid med gemenskap och ljus skapas istället en tid av listor som ska vara perfekta enligt någon annans norm som är omöjlig att uppnå och kvar står människan och känner sig usel.

Fy! Så vill inte jag leva eller att min omgivning ska uppleva tillvaron. För mig handlar hälsa även om att få må bra inombords, få vara älskad med kravlös kärlek och ibland om att sätta upp ljusstaken utan att putsa fönstret eftersom längtan efter ljus är större än paniken över att inte kunna uppnå perfekt skala på måttstocken. Tänk om vi kunde få vara bidragande till att vi alla får må bra, där vi befinner oss just nu, mitt i den vardagen vi har och med de problem vi möter. Jag vet att det finns personer där ute som ibland mår dåligt av något jag skrivit eller delat, men det är aldrig min intention att få någon att känna prestationskrav. Raka motsatsen!

Denna veckan har jag förvisso fått till lite flås, blivit feberfri och orkat mer än vad jag kunnat hoppas på. Det har kostat att jag inte orkat skriva här till er så frekvent, eller vara i fas med städning, julklappar, förberedelser eller annat. För att jag ska klara av hälsan och att förbättra krävs det att jag tar ett steg tillbaka, konstaterar att en snabbstädning fungerar lika bra som en regelrätt julstädning. Pynt skapar glädje i hela familjen som vinner mer än att vi stressar över vad som inte är perfekt! Vad är viktigast för mig? När jag stannar upp och funderar är det just familjen som betyder mest, att barnen får njuta av jul. Även om vår son jobbar genom besvikelsen att vi inte stöpt ljus i år vilket jag använder som tillfälle att lära honom om att det inte finns måsten, det finns bara vad vi väljer att prioritera. Det är en omöjlighet att hinna allt vi vill, eller ens allt som är roligt. Däremot är det möjligt att fundera på vad som är viktigt och hur du tar tid till det.

Summerar tillbaka till att hälsa för mig är när det finns en balans, både utsidan och insidan. Jag behöver få röra mig och känna styrkan i kroppen öka, samtidigt som jag behöver stunder utan skärmar, god nattsömn och återhämtningstid för bara mig. Jag behöver mat som ger bra näring, men även en chokladbit ibland. Jag behöver tid med min familj och älskar att skratta med vänner samtidigt som tid själv är ovärderlig när den saknas. Direkt märker jag att allt detta är omöjligt att få in på samma gång, så jag tar ett steg tillbaka, andas, funderar och tänker "vad är viktigast idag?" innan jag bestämmer mig vad som är prioriterat. Jag hinner inte allt, men jag är nöjd med de valen jag gör. De kvällar jag frestas att sörja grejer jag missat fokuserar jag på vad jag valde att göra istället. Balans mellan kost, sömn, rörelse och återhämtning får en chans att fungera då.

Glad lucia, även om du firar den liggande för att du helt enkelt inte pallar att stå upp!