Ibland och rätt ofta vet jag vad jag vill göra innan jag gör det när det kommer till motion, sen finns det dagar som idag. Jag har mått vidrigt hela förmiddagen och inte orkat något. Smärtan har inte gått att komma åt men vi ska iväg ikväll och fira en väns 40 års fest och det enda jag vet som alltid hjälper lite är motion. Jag fick med mig sonen på sin el-scooter och tänkte att fram o tillbaka till spåret kan vi iaf göra (ca 400-500m) sen tänkte jag brevlådorna (dubbel sträcka) och när vi ändå var där så tänkte jag att vi kan lika gärna se hur länge det går. Först till slutet på vägen (1km), sedan försökte vi hitta tunneln under 11:an och väl på andra sidan så gick det bara undan. Men sen kom det ödesdigra Revingefältet... as vackert och härligt förutom att det går massa lösa köttdjur där. Jag är LIVRÄDD för kor! Första flocken sprang jag genom så benen pinnade på och händerna på varsitt koppel så att om korna gav sig mot hundarna hade jag släppt dem och räddat mig själv (mina hundar har noll intresse i korna). Arvid kunde ju bara växla upp och köra iväg från dem. Men när vi kommer ut på nästa raksträcka och räkna ut att det är ca 4 km hem till huset i kombo med att Arvids batteri nästan var slut eftersom vi bara skulle ut på en liten sväng så ringde jag min man som inte kunde hålla sig från att skratta. Men trogen som han är så kom han och hämtade oss.

Summerat blev det ett par av km med ihållande jogg, men mellan hundar och son blev det en del stannande, några hinder och färist att ta sig över. Men så ofantligt skönt att ha orkat ut och nu ser jag fram emot att få lite smärtlindring av endorfinerna för pulsen hölls hög och den hölls speciellt hög under Revingefältet när joggningen kombinerades med skräcken över korna. Som inte blev bättre av att min son fnissandes "nu tittar den där stora på dig och börjar gå mot dig!" "Mamma om de kommer för nära så åker jag i förväg så du kan springa ikapp mig!" Skönt att veta att han finns som stöd tänkte jag och sprang fortare. Bästa var ändå att få till en rejäl runda på nästan en timme när jag trodde att jag skulle loj gå i max 10 minuter, men där märkte jag att ibland finns det styrka i att bara byta om och gå ut och gå. För även om jag hade kommit hem efter 10 minuter så hade det varit ljuvligt för idag, men ibland blir det spontant mer och då får man möjlighet att njuta av oväntad seger.

På senaste tiden har jag fullkomligt golvats av barnens omsorg för varandra, familj vänner miljö och omgivning. På olika sätt och olika nivåer men otrolig genuin. Senaste imorse blev jag betagen av hur barnen är så omtänksamma under situationer som inte förväntar sig att de ska göra något konkret. Det gör mig sanslöst glad att se den diakonala sidan växa fram i dem, att se hur de sakta börjar förstå vad som ingår i att ha omsorg om en annan människa.

En ny förtjusning är just nu är att lära sig konsten att virka. Bägge barnen behärskar fingervirkning och vi har oräkneliga "snören" som fingervirkats fram av bägge. Steget blev naturligt till att vilja lära sig hantera en virknål för att utveckas. Problemet uppstår att i barns tillvaro så behärskar föräldrar allt och informationen att mamma inte kan går aldrig riktigt in i huvudet på dem utan de återkom dagligen med frågan.

Min lösning blev youtube och gamla lektioner från syslöjden djupt dolda i hjärnan väcktes till liv. Sen fick jag börja öva vilket gör att jag nu behärskar vanlig virkning även om det inte är bra så vet jag tekniskt hur man ska göra och kan förklara grunderna för sonen (som redan är bättre än mig). Nu gäller frågorna hur man gör för att virka mönster i dukar, så jag ska försöka lära mig det. I helgen var jag stolt att jag kunde förklara hur man kan skapa en tub genom att virka runt. Det ledde till att sonen ville göra något praktiskt så han skapade en egen raggsocka till vår lilla hund så att hon inte ska behöva frysa. Tyvärr har han ärvt mitt icke-tålamod så tanken på att göra tre till existerar inte utan hunden får värma en tass i taget!

Fantastiskt att mitt i goda och mer utvecklingsbara egenskaper kryper omsorgen fram, att mitt i pyssel och sysselsättning kan han skapa för att någon annan ska få må bra.

Underbar tisdag med några härliga punkter i kalendern. Lunchen blir en tidig sådan med en bit stekt tonfisk på toppen. Det var så länge sedan jag njöt av detta så jag unnar mig att njuta av varje tugga!
Har du något recept eller något du gärna gör för att lyfta en grå dag till bättre höjder?