Imorse var idyllisk, härlig och underbar även om den i ärlighet var lite för tidig. Men vi vaknade i vårt vindskydd, Håkan fick igång en eld med den veden vi samlat och fixat med igår. Vi kunde koka tevatten (livräddning) och hade med oss förberedd våffelsmet och vårt älskade våffeljärn. Bjöd naturligtvis övriga gäster vid vindskyddet på smörgrillade våfflor, till och med en smörstekt sopp blev det till ena efter Håkans snabba rundtur i skogen på hundarnas morgonrastning.

Efter att magarna var mätta och lägret ihop packat promenerade vi en synnerligen kort sträcka till bilen och tog sikte på hemmet. Hela familjen fick genomgå rengöring för att bli av med rökdoften så vi tillsammans kunde åka ner till kyrkan och fira söndag med vår församling. Märkte vid duschen att "stripsen" som håller ihop min mage eftersom den inte läkt än trillade av och var blöta. Gjorde en omläggning hemma där jag konstaterade att det glipar ff rätt mkt och att jag har fått en relativt konstig bula på magen som gör ont. Den fanns inte så tydlig igår så tänkte att det var bäst att fotografera så jag kan se förändringarna. Så fort det var gjort kunde vi åka ner till kyrkan ihop.

Älskar när det går att möta vår församlingsgemenskap! Efter en go gudstjänst gick jag via konsum och köpte lite sallad till lunch för redan klockan 13 var det dags för vår kördag med Vocal Six. Vi är många som sett fram emot dagen och det var energigivande att landa tillsammans med körmedlemmar från min kör Gospel Voices och församlingens övriga körer Alla tiders kör och Vokales. Vi hade en fantastiskt givande eftermiddag med sångteknik och stämmor som skulle in.

Fick ondare i magen och ringde in till avdelningen för att fråga om råd, visade sig att jag behövde komma in, så jag planerade in att få vara kvar på konserten innan jag skulle in med bil till avdelningen. Visste redan på telefon att övernattningsväskan skulle med och jag skulle förbereda mig för en operation så jag lovade att vara fastande från 16 för att kunna opereras inatt.

Med det i bakhuvudet var det skönt att hänge sig åt sången, att inte tänka på mer än att använda magstödet (det lilla jag har) att nå tonerna jag ville åt. Ljuvligt att låta musiken genomborra hela hjärtat och själen för att för en stund glömma vad som väntar runt hörnet. En av låtarna vi sjöng har namnet "Livboj" och den bär mycket sanning för mig. Mitt i ett stormigt hav med kastvindar och osäkerhet finns det alltid en livboj för mig i min tro, men även i musiken och gemenskap med vänner. Så en dag i sångens tecken, med vänner och nya bekantskaper i kyrkan var precis vad jag behövde.

Nu då, jag avslutar denna dagen några minuter innan midnatt och konstaterar att den har innehållit en vecka av händelser. Att den fast den totalt dränerat mig med min återfärd till sjukhuset så är jag påfylld av energi från min ljuvliga familj och vårt dygn ute i naturen. Jag har en full själ efter sång och gemenskap under dagen. Så här sitter jag och inväntar undersökningar för att förbereda för operation. Morgondagen vet jag inte vad den innehåller men jag vet att jag orkar denna stunden och det räcker långt!

Vissa dagar är så mycket av både och! Som idag är båda dessa bilder sanna:

Sida 1:
Underbart väder med en sol som värmer.
Många skratt.
Delandet av livet.
Glädjen att vara ute tillsammans som familj.
Goda korvar över eld till kvällsmat.
Gemenskap med främlingar som skapar nyfikenhet och lärdomar.
Goa barn som klarar mer än man tror!

Sida 2:
Blåsiga vindar som tar tag när man minst anar det,
Glömt delar av packningen hemma.
Känner hur febern kryper sig på.
Frustrationen när jag får lyfta femåringen och bära henne över ena axeln i 500m då alternativet varit att låta henne bli överkörd.
Väldigt (VÄLDIGT) mycket gnäll om precis ALLT från barnen under vandrandet.

Två sidor av samma dag! Men ändå är summan av dagen magisk. Jag är tacksam att min man lärt mig uppskatta och ta del av vår natur. Svårt att beskriva allemansrätten för utländska vänner. Så lyxigt det är att komma fram till vindskydd, göra läger och nu landa till familjens insomnade andetag!

BÄST är ändå att våra barn får tid tillsammans med oss utan skärmar eller teknik. Tid då samtal måste ske för efter en stund av tystnad kryper funderingar fram, både hos små och stora. Delar några bilder från dagen med er!

Att vara mig just nu innebär dagliga turer till sjukhuset för olika kontroller och undersökningar. En del roligare än andra och en del helt orelaterat till mitt huvud. Idag fick jag till exempel lösa in landstingets 40 års present genom att gå på min första mammografi! En udda, men ack så viktig undersökning, så hoppa inte över den när du blir kallad eftersom den enkelt kan rädda liv genom att upptäcka avvikelser i vävnader.

Med alla besök hit och dit har jag börjat reta mig på vad mycket av min tid som enkelt försvinner genom att vänta. Jag väntar på transport, jag väntar på undersökningar, jag väntar och väntar. Men idag fick jag en helt fantastisk tavla framför mig när jag satte mig i väntrummet. Texten på tavlan gav mig anledning att stanna till, luta mig bakåt och le en sväng.

Tack och lov för väntrum och köer!

Här och där och allt emellanåt,

får jag en stund som är bara min.

En liten stund när ingen kan kräva,

att jag ska göra någonting alls

Bara låta tankarna fara fritt!

En kravlös stund i mitt liv då själen hinner,

andas ut och gunga lugnt!

Jag utmanar dig att våga andas sakta, att våga vänta in tiden! Jag FÅR inte vara ute mer än vardagsmotionen vilket är enormt frustrerande, men jag försöker även med träningen passa på att använda träningens väntrum till att få vara. Passat på att lägga ett program för mig själv som kanske mest handlar om att inte springa iväg för fort i framstegen. I mitt program gäller det att systematiskt se till att ta det lugnt, ett steg i taget innan jag tar ut mig för hårt.

Här försöker jag njuta av hundpromenader och tar allt som oftast med mig barn ut för chansen att umgås med dem oxå. För att vara genomskinlig och helt ärlig händer det dock inte på dagar som idag när himlen öppnat sig och det vräkte ner så att fotbollsträningen blev inställd. Då är jag djupt tacksam att hundarna kan kissa och bajsa på kommando så vi kan lösa kvällsrundan utanför huset. *fniss*