Kommer inte undan

Gammal bild, men jag bryr mig inte. Längesen jag skrev här. Jag vet. Saknar att kunna skriva av mig om allting som rör mitt mående, mina känslor och allting annat. Men det blev bäst såhär. Trivs bättre på andra bloggen, men det är mest hudvård och lite vardag där.

Jag vet inte vad som pågår inuti mig just nu. Andra skulle säga att jag ser gladare ut, är lite mer förhoppningsfull och har lite bättre dagar. Men känns det så? Inte ens i närheten. Ångesten är påtaglig. Tankarna finns där hela tiden. Stressen dödar mig. Har börjat skolan och allting är kaos. Får panik så fort jag lämnar bort Charlie över en natt. Lämnar bort honom rätt mycket nu då jag har möten hela tiden.

Saknar massa gammalt som jag ältar. Drömmer mig bort hela tiden, men inser fort att jag är fast här. Kommer ingenstans. Jag kan inte resa som jag vill. Vantrivs i min lägenhet och hittar ingen annanstans att vara. Jag kan inte kontrollera någonting. Känner mig så fruktansvärt nedtrampad och maktlös.

Är det ens värt att fortsätta leva? Till vilken nytta? Leva, för att vantrivas, för att sen dö när det "är dags"? Ser inte meningen med att leva om man inte vill leva.

Jag önskar verkligen att allt vore annorlunda.

Gillar

Kommentarer

Ullie,

Duger bra me gammal bild . Trevlig helg

weberskold.se