Och så var det sista januari. Vad hände där liksom? Galet.. Men ju fortare dessa vintriga månader försvinner, desto trevligare blir det när våren är på gång. Och nu har nog ett och annat vårtecken börjar ge med sig. I trädgården så börjar blomknopparna komma sakta uppåt, eftermiddagarna är inte lika mörka och morgonen börjar bli liiiite ljusare. Som sagt - vi går mot ljusare tider. And i love it. För vem älskar inte våren?!

Tro det eller ej så gick januaris bokläsning rätt så bra. Jag fick läst två böcker. Det blev en bok mer än tänkt. Dock kunde jag läst fler, men jag hittade inte stämningen för att läsa där ett tag. Men jag fick till två stycken så det är ju bättre än ingen. Kan varmt rekommendera båda två. Har du läst Jojo Moyes böcker? Såååååå bra! Och i mars kommer ytterligare en. Men innan dess får jag nog tömma hyllan hemma på de olästa böcker som finns. Ibland är det bara svårt att välja vilken :) Får hoppas bokmodet kommer tillbaka snart. Längtar lite till att bli förtrollad i en bok. Så avslappnande.

​​​​​​Till helgen så blir det en snabbvisit i Göteborg. Men än så länge är det rätt hemligt. Mamma fyller nämligen år på lördag, och planen var egentligen att jag inte skulle åka upp för jag ska upp nästa helg, men Stoffe ska ändå jobba och mina svärföräldrar ska åka uppåt, så då tänkte jag slå ihop två flugor i en smäll. Bilresa upp med sällskap och överraskning för mamma. Snacka om att bli chockad.. Älskar att överraska andra! :) Jag har svårare att ta emot överraskningar själv ibland. Man vill liksom ha koll. Vilket är svårt. Men det ska väl gå att överraska mig någon gång. ;) Sooner or later. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är nog inte själv i vardagstänket efter jul och nyårshelg. Första hela jobbveckan är snart till ände och jisses vad den har varit tung. Jag brukar nästan aldrig ha några problem med att komma tillbaka till rutiner efter en hattig ledighet, men denna gången är det tufft. En trötthet utan dess like har fastnat något djävulskt på mig och iom alla tidiga mornar så tar de stryk på psyket. När vi kommer hem vid 18 varje dag så hade jag mer än gärna bara lagt mig för kvällen direkt. Men tyvärr funkar inte det riktiga livet så. Så fredagskvällen får vi nog väga upp med en tacoskväll. Det gör en väll lite glad iaf? ;) Haha.

Helgen kommer i stort vara lugn. Jag behöver eller vill gärna hinna städa ut julen. Den har liksom gjort sitt nu. Visst är det mysigt med julstjärnorna i fönstret på kvällarna, men jag känner mer allt eller inget. Så då får allt åka ner. Ut med det mörka och in med det ljusa. Vi har ju snart passerat halva januari redan. Snälla - stoppa tiden lite..

Imorgon tänkte vi åka och kolla lite trädgårdsmöbler. Jag hittade ett ställe i Påarp som hade rea redan. Så varför inte? Sen blir det nog en sväng på Erikshjälpen för att hitta en hatthylla och annat till farstun som jag hoppas kan bli klar snart. I mitten av februari är tanken att jag och ett par kompisar ska ta oss en tripp till Ullared, så jag får väl försöka hålla fingrarna i styr med att inte köpa för mycket. Men när man bor i hus så vill man liksom expandera och göra nytt. Men det är desto roligare att gå på loppis och hitta lite gammalt för att krydda med. Lite gott och blandat liksom :)

Likes

Comments

Detta är andra året i rad som jag valt att inte ha några nyårslöften. Inte ett enda faktiskt. Med tanke på de krav och måsten man lägger upp för sig själv så blir det för mig bara en ond cirkel. Jag klarar inte riktigt av måsten, framförallt inte på sådana grejer som jag själv vet kommer rinna ut i sanden till slut.
Jag menar absolut inget illa gentemot de som klarar av det, eller försöker. Men den pressen som man sätter upp för sig själv varje år. Eller som många tänker att varje vecka är "nystart" så att "nu bannemej ska ska det gå!" och visst, det känns bra första tiden. Sen försvinner det.

Jag vet av erfarenhet att jag inte klarar av det. Alla dess listor, mål m.m som man skriver upp. De ger mig lite panik. Nu måste jag äta rätt, nu måste jag träna, nu måste jag... Alla dessa måsten. Man prövar ALLT, men sen tappar man liksom motivationen. Jag vill inte ha ett måste.

Så jag tänker - varför inte bara gör de till en bra grej? Liksom lite som roliga ting att göra. Utan tvång eller måsten.
Att äta rätt kan mer bli att man äter de man tycker om, fast i måttliga mängder. Att träna eller utöva någon annan fysisk aktivitet när man känner för det. You got the point?

Jag vill mer iår göra saker som jag tycker är roligt utan några löften om att "idag måste jag". Jag tänker att lösa böcker är just en sådan grej. En bok i månaden hade jag gärna velat hinna med. 12 böcker på ett år. Inga måsten att nu måste jag läsa, utan läsa precis när jag vill.
Även en promenad. Vi har turen att hinna med en 30 minuters tur på lunchen på jobb dagligen, och motivationen till att komma ut blir större när man är flera som gör det tillsammans. Och de dagar man inte vill så är de okej att inte följa med. Precis utan måsten.

Ett stressfritt 2018, varför inte? Och dessutom helt på mina villkor! :)


Likes

Comments

Januari
En månad som var allt annat än snörik. Kall, mörk, regnig med en och en annan solglimt. Man började redan längta efter vårsolen strax efter julen då snön var som bortblåst. Och så även i januari. Men vi hängde inte läpp för det. Vad som bäst passande var en tjejresa till Stockholm tillsammans med mamma, moster, bonusmamma och lillasyster. En sån där härlig helg fylld med skratt, shopping, kärlek och show. Och inte vilken show som helst utan Mamma Mia The Party. Tänk dig en grekisk taverna i Grekland fast inomhus. De hade gjort utsmyckningen så jäkla bra. Det var party ända ut till fingerspetsarna. Vi hoppas de kommer något liknande i framtiden. Och tro det eller ej - Stockholm bjöd på solsken. Det var magiskt.

Februari
En månad likaså - snöfri. Här fick vi istället åka dit snön befann sig. En weekend i Branäs tillsammans med Stoffes föräldrar var passande och energirik. De där rödflammiga kinderna av kyla och snö var efterlängtat. Vi åker ju inte så ofta skidor och när tillfället kom så kunde vi inte tacka nej till att följa med. Vem tackar liksom nej till semester och lite snö? Och Branäs - det var bra. Favoritstället i framtiden måste jag säga. Sälen har vi upplevt, men Branäs slog faktiskt Sälen med hästlängder. Fantastiska backar. Fantastiskt sällskap. Härlig månad.

Mars
Sambon fyllde 30 år och jag kan ännu idag tänka tillbaka på vilken överraskning det hela blev. Att jag lyckades så himla bra. Jag ska ju egentligen inte ta åt mig hela äran då jag fick hjälp av familj och vänner med, men att han inte märkte något. Jag satte ribban rätt bra inför min 30 årsdag iallafall. Tur han har 3,5 år kvar att fundera ;) Haha.
Men till överraskningen - En weekend i London. Med hjälp av hans chef fick jag honom ledig från ett par dagar. Bokade flyg (trots förskräcklig flygrädsla) och hotell i London (i ett riktigt ghetto. Men det var billigt!). Jag skulle kunna babbla på om denna överraskningen hur länge som helst, men jag har ju skrivit om de innan här i bloggen, så man kan scrolla bak lite så kan man få läsa igen ;)
Resan var med andra ord fantastisk. Stoffe kanon nöjd och jag likaså. Han har de för bra den där pöjken. <3

April
Jag fick min allra första fastanställning någonsin på ett jobb som jag trivs som fisken i vattnet på. Kontraktet började gälla 1 april, som nästan fick mig att tänka som ett aprilskämt, men jag är ju kvar ännu idag! En tung sten från axlarna om framtiden försvann och äntligen kunde vi blicka framåt och de såg ljusare ut än någonsin.
Framåt påsken hade Grand Hotel anordnat en äggjakt i centrala Helsingborg. Jag, Tina och Annika var ju inte ensamma att hänga på så vi träffades upp 06:00 i stan för att påbörja äggjakten som så många andra. Vi hittade två guldägg som visade sig vara frukost och tvårätters på Grand hotell. Ännu har vi inte utnyttjat tillfället, men de kommer. Det var den dagens motion och gissa om vi var riktigt slöa på eftermiddagstimmarna efter en såpass tidig morgon. Men - det var de värt!

Maj
Mitt hjärta gick tusen bitar av sorg. Fruktansvärd jäkla sorg. Min älskade storebror avled olyckligt och lämnade ett tomrum som jag fortfarande inte riktigt vet hur jag ska fylla. Det är en tomhet som jag inte riktigt kan ta på, jag vet bara att det är tomt och det är förskräckligt ont. Min underbara storebror, trots våra med-och-motgångar, fanns nu i längre i livet. Det började äta upp mig innefrån.
Samtidigt i det tragiska så valde jag och Stoffe att ta klivet längre - vi köpte ett hus. Ett hus på landet. Väl på visning med sorg i hjärtat kändes det sådär i själva valet av hus. Men att det skulle bli så bra som de blivit fanns inte riktigt på kartan då, men idag gör det de. Det är bara synd att brorsan aldrig kommer få se det. Han vakar säkert över oss, men just de där "klämma & känna" kommer aldrig finnas där.
Innan alla stora händelser så sprang jag för glatta livet. Med tjejerna på jobb anmälde vi oss till vårruset som för första gången befann sig i Helsingborg. Väldans roligt och trevlig arrangemang. Favorit i repris nästa är givet!

Juni
Medans rapsfälten blommade som aldrig förr kom stunden där vi skulle ta farväl. Om ett hjärta kunde gå mer i sönder än sådär, så vet jag vet inte. Min allra käraste storebror skulle få vila i frid. Jag ville bara riva upp kistan, skaka liv i honom. Men det var försent. Hans fantastiska bruna ögon var föralltid stängda och tårarna rann som aldrig förr. Livet var orättvist, och de gjorde så jävla ont.
Som plåster på såren så var det dags för semester. Solsemester, eller kultursemester. De var en svag blandning av allt. Jag och Stoffe var 3 dagar i kärlekens stad, Venedig, för att sedan åka söderut till Kroatien och Poréc där Stoffes familj väntade. En vecka i hus med egen pool, sol, utflykter, födelsedagsfirande, god mat och nya upplevelser var gott för själen.

Juli
Dagarna gick långsamt framåt. Var dag tog sin tid. Stoffe åkte iväg på en tripp till Åre för lite äventyr, och min mamma kom ner för lite kvalitetstid. Vi besökte Köpenhamn som blomstrade med sitt vackra väder, och vi såg till att packa ner i stort sett allt i lägenheten. Flytten närmade sig med stormsteg, tro det eller ej. Vi hann även fira min 26 årsdag hos mamma i husvagnen då vi som vanligt var iväg när jag fyller år.

Augusti
Jag blev 1 år klokare, firade tillsammans med de som jag tycker bäst om - scouting. På ett soligt fält strax utanför Kristianstad tillsammans med 11000 andra scouter. Min pappa och hans fru var på besök, och Stoffes föräldrar likaså.
Själva scoutlägret var fantastiskt. Det var länge sedan ett läger var så lyckat som det var. En endast regn dag som bjöd på fåtal droppar, annars sken solen konstant. Det var magiskt. Det var semester när de är som bäst helt enkelt. Ny vänskap blomstrade, livet var fortfarande i sorg men livet fick ändå fortsätta framåt. För en dag blir det bra.

September
Dagen D. Vi lämnade lägenheten, centrum och Helsingborg för att bege oss ut på landet. Närmare bestämt Billesholm. Eller så fint som de heter - Södra Vram. Vi var tacksamma över familj och vänner som var där och hjälpte till med både flytt och målning. Och att äga hus var lite bitigare än vad man trodde. Men de kunde ju bara bli bättre. Nu var vi där och nu var de vårat.

Oktober
Vi klev in i andra månaden som husägare. Det var regn i massor, vi byggde om inne i huset och njöt av de få höstkvällarna som var fina. Men jag njöt extra mycket över honom som jag älskade mest av allt i hela världen. Jisses vilken resa vi hade påbörjat.
Iochmed hösten och trädgårdsarbete så fick vi äntligen beskåda ett eget äppelträd. Det blev äppelmos, äppelpaj, äppelkaka och en del äpplen i frysen. I framtiden kan jag nog allt kalla mig själv för en riktigt bra husmor.
Pappa och hans fru kom på besök och njöt av de nya huset. Det blev en trevlig middag och långpromenad mellan regnskurarna. Vi fick en hängmatta i inflyttningspresent, gissa om man vill ha vårsol redan nu?

November
Vintern började komma lite snabbt. Vi eldade på i huset för att hålla värmen fram tills värmepumpen var installerad. Sen den installerades har det varit väldigt behagligt. I måttlig mängd. Jag fryser ändå, men de gör jag alltid. Vi passade på att köpa en ny bil. Den andre började kosta mer än vad den smakade.
Min lillasyster och hennes sambo kom på en weekend hos oss. Julmarknad, ljusstämning på Sofiero, grillning och kvalitetstid. Kunde inte önska något mer just då.
6 månader sen storebrorsan gick bort högg till i hjärtat. Man lär sig leva, men saknaden består. Vissa dagar är overkliga och vissa dagar är man stark. Bara ge det tid..
Även mamma passade på att vara nere på sin andra visit sen vi flyttade hit. Ingen snö, men julmarknad och inköp av grantomte funkade ändå. Men jag var även på en weekend i Göteborg. Mamma fick i födelsedagspresent en showbiljett till Jill Johnson på The Theatre och middag av mig. Och den pipan Jill har - gudagåva utan dess like. Man tröttnar aldrig på hennes röst iallafall.

December
Och så har vi årets sista månad. Våran första jul i huset. Eller julpyntning kan vi ju säga. Varken Stoffe eller jag firade här hemma (jag hemma i Göteborg och Stoffe hos sina föräldrar). Men nästa år kanske vi kan få till en sådan drömjul - jul hemma hos oss utan massa fläng överallt. De tål att tänkas på iallafall :)
Månaden bjöd på julfest med mitt jobb, övernattning på Kullaberg med julbord tillsammans med Stoffe för att fly verkligheten för en stund, julgransinköp och så julafton i Göteborg. Vem kunde tro att december skulle vara över så snabbt?
Jag och Stoffe firande in i vårat fjärde år tillsammans <3 Vi njöt av den lilla stunden av snö som kom men längtar nu till vårsol och utveckling av trädgård. Våran alldeles egna trädgård.

Och där var de slut på 2017. Ett år som kommer ligga och gräva i minnet länge.
Man lär sig av misstag, man lär sig leva med sorg, men störst av allt är kärleken.
Imorgon skålar vi in det nya året med goda vänner, och jag är så taggad på ett nytt år.
Det enda nyårslöftet jag ska ha det är att inte ha några löften. Bara leva. Så enkelt är det.
Så tack 2017 med allt vad du gett, men 2018 - du är så välkommen!

Likes

Comments

Jag vet inte riktigt vart idén från början kom ifrån, men jag kunde inte släppa den. Som många av er vet så fyllde min kära sambo 30 år för några veckor sedan. Och man fyller ju bara 30 år en gång i livet, och varför inte göra det till något alldeles speciellt? Sagt och gjort så började jag smida planer redan i oktober förra året. Och att hålla dom borta ifrån Stoffe var nog bland det jobbigaste jag någonsin gjort. Jag ville egentligen bara skrika det ut dagligen vad som var pågång. Framförallt när det började närma sig. Men iallafall - i oktober tog jag kontakt med Stoffes chef där jag bad om att få ta semester för Stoffe utan att han vet om det. Jag förklarade läget och svaret var självklart. De var inga problem. Jag skulle i stort sett bara påminna honom ett par veckor innan det var dags. Jag bad honom även att vara väldigt tyst om det. Ingen annan än han fick veta om det än så länge.

Födelsedagen låg på en torsdag, och eftersom vi båda jobbar måndag till fredag så tyckte jag det var ett perfekt tillfälle att åka iväg på en liten weekend mitt i veckan. Vi skulle nog ändå bara gått ut och ätit på födelsedagen så detta gjorde ingen större skillnad tänkte jag. Jag skulle bara bestämma destination... Till slut efter många om och men bestämde jag mig för London. En storstad som ingen av oss varit i, en mysig stad att besöka såhär på vårkanten helt enkelt. Trots att det kändes som en liten risk att något skulle hända längs vägen så som inställd semester, sjukdomar mm. så var det bara att köra all in. Det var en redig nagelbitare till rysare att hålla denna stora hemligheten för mig själv, så till slut fick jag avlasta lite på min kära mor. Men även senare på mina arbetskamrater som var nyfikna på vad som skulle ske.

Ja, sen var det egentligen bara att vänta in mars månad och förbereda så gott det gick längs vägen. När vi väl var en vecka innan avresa så började jag må lite illa av tanken om vad som skulle snart hända. Jag är inte super helig till att flyga, jag får ångest av bara tanken. Och att jag nu kunnat hålla denna flygresan tyst för Stoffe fick min flygångest att växa. Vissa dagar mer och andra dagar mindre. Men sen var vi ju liksom där. Den där dagen.

Jag hade i stort sett planerat allt i minsta detalj. Stoffe anade ingenting längs vägen. Inte ens dagen innan när jag började fråga honom om diverse ting inför hans födelsedag. Även när jag bad om att få byta hemnycklar med honom då han är den enda av oss som har nyckel till källarförrådet. Och där stod resväskan jag behövde få upp och gömma. Inga misstankar överhuvudtaget. Så jag tog med mig resväskan till jobbet veckan innan för att göra det så enkelt som möjligt på måndagen. Då behövde jag bara ha med mig kläderna. Och det hade jag diskret packat i en liten bag och gömde undan bra i klädkammaren. Och så kom vi till måndagen - the day! Min kollega Kim hade jag bett hämta upp mig hemma så jag slapp böka med bilen fram och tillbaka. Hemma lämnade jag det som syns på bilden ovan. Hemligt ända ut i fingerspetsarna. Hela arbetsdagen var jag så nervös, tänkte på sånt som kunde hända eller vad som inte kunde hända. När klockan blev runt 16 så hörde Stoffe av sig och frågade vad vi skulle äta till middag på kvällen. Jag sa att jag hade fixat allt, så det var bara att komma hem. Som sagt, vad som väntade hemma hade han ingen aning om. Jag skulle ta mig ner mot våran mötesplats Malmö innan honom för att fixa bland annat incheckningen på hotellet vi hade över natten, så strax efter jag hade skickat svaret till Stoffe så körde Kevin ner mig till Knutpunkten där bussen väntade. Så sitter jag på bussen kvart i fem, Stoffe säger att han äntligen är påväg hem. Då fick jag en klump i magen. Hans buss ner mot Malmö gick ju liksom 17:35. Och det kunde jag inte riktigt säga till honom rakt ut. Jag bad honom snällt att: SKYNDA DIG HEM TYP NU!!! Sen hörde jag inget mer.. Inget levnadstecken, ingen chock, inget "va fan". Ingenting. Då växte klumpen ännu mer i magen. Klockan bara sprang iväg och där stod jag i Malmö med ingen vetskap om han skulle komma hit eller inte. Eller det värsta - tänk om det har hänt något. Men jag tog mig i kragen efter att ha checkat in på hotellet och ställde mig vid busshållplatsen där han förhoppningsvis skulle dyka upp alldeles strax. Mycket riktigt hade min magkänsla fel. Ut från bussen kommer en mycket chockad, men väldigt glad Stoffe. Han skakade bara på huvudet och frågade om det var jag som hade pratat med hans chef om något sådant här. Och javisst var det jag.

Efter en stunds kramar så begav vi oss till Jensens inne i stan för att inta kvällens middag. Där och då ville jag egentligen bara få ur mig alla hemligheter som skrek inombords. Men Stoffe bad mig ta något lite då och då. Så jag började med att berätta att vi kommer inte hem på ett par dagar och det hade han redan förstått. Natten skulle vi spendera på Jörgen Kocks hotell vid centralen och morgondagen väntade andra äventyr. Tur i oturen hände när jag checkade in på hotellet. Jag fick inte upp rumsdörren. Antingen var den baklåst eller så var jag trög. Till sist gav jag upp och hämtade personal. Hon fick inte heller upp dörren. Så hon gick ner för att se om det fanns andra rum lediga på samma våning. Istället för ett rum på samma våning så hade hon uppgraderat oss till sviten en våning ner. Jisses tänkte jag.. Rena drömmen. Det var som en tvårums lägenhet och de var synd att vi bara skulle spendera en natt där.

Efter en god natts sömn i sviten så ringde klockan ganska tidigt på tisdagsmorgonen. Kvällen innan hade jag bjudit in Stoffes mamma, som jobbar i samma hus som hotellet ligger i, till frukost i restaurangen. Mest för att få Stoffe ännu mer fundersam. Man kan väl säga att han blev rätt chockad när hon dök upp vid vårat bord. Kanske inte vad han hade väntat sig. Frågan som ställdes var - När kommer pappa? Nja, han tyckte sovmorgon var rätt så skönt den morgonen, men hälsade så gott. Så ja, där satt vi en stund tills det var dags att gå mot tåget. Vi tackade för trevligt sällskap och begav oss mot centralstationen. När han insåg att det var ett tåg mot Kastrup vi skulle ta så insåg Stoffe att det var större överraskning än vad han trodde. Han kunde väl inte mena allvar att vi skulle spendera fyra dagar i Malmö?! Haha. Nej, då kunde vi lika gärna varit kvar i Helsingborg ;)
Väl på plats vid incheckningsdiskarna på flygplatsen så fick han till sist veta att vi lämnar Sverige om en liten stund. London calling baby!

Väl på plats i London så var det bara att sätta sig på Gatwick Express in mot stan för att vidare ta sig ut till Peckham där vi skulle bo. (Det jag inte visste var att Peckham var i topp 10 listan av Londons farligaste områden. Well, det kanske var därför de var så billigt att bo där ;) ) Typiskt nog hade tågen ut till Peckham blivit inställda pågrundav strömfel så vi fick ta oss ut med tunnelbana och en röd dubbeldäckarebuss. Inte mig emot! Vi dumpade väskan på rummet, och begav oss ut för att hitta lunch och utforska London. En stor stad kräver bra skor. Jag ångrar valet av skorna jag hade med mig, men ja, sånt får man leva med. Iallafall så hamnade vi vid London Bridge. Strosade längs kanalen och njöt av solen, utsikten och varandra. Vi gick över London Millennium Bridge och möts av en helt fantastisk katedral, nämligen St Pauls Chatedral. Vi hann precis dit innan gudstjänsten skulle börja, så vi slog oss ner på ett par stolar och bara faccinerades tittandes på alla dess målningar och konstverk på väggarna. Mycket fint! Ingen av oss är några gudstjänst fans men när vi ändå var där kunde vi ju lika gärna gå på en :) Efter gudstjänsten strosade vi vidare och över ytterligare en bro där vi möttes av London Eye och en fantastisk utsikt över Big Ben. Magarna började skrika så vi letades oss fram till en restaurang som serverade mer än bara fish and chips. Kvällen var ung och efter middagen tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet och hoppas att nästa dag skulle bjuda på lika fint väder.

Onsdagsmorgonen började med frukost nere i hotellets restaurang. Jag kan väl inte riktigt säga att det var någon höjdare. Vitt bröd, marmelad, ägg som hade kokat alldeles för så gulan hade blivit svart och lite youghurt. Ja, inget att hänga i granen med andra ord. Det fick bli en tidig lunch inne i stan istället. Så efter frukosten så var planen att ta oss till Buckingham Palace och Big Ben. Vädret var inte riktigt på topp under förmiddagen så vi införskaffade oss ett paraply. Tur det! Väl utanför palatset så bröt regnet ut något himmelskt men var över på fem minuter. Envisa som vi är traskade vi på trots regn. De skulle ju inte stoppa oss. Vi hamnade till sist på Piccadilly Circus och där hittade vi Shake Shack. Ett hamburgarehak som min kollega Annika hade tipsat om. Så vi tog lunchen där och blir ikke besvikna! Tur hade vi, för så fort vi satte foten inne så öste regnet igen. Men hade försvunnit när vi ätit klart. Så vi traskade vidare runt Piccadilly Circus, Oxford Street och längs kortsidan på Hyde Park. Jag hade nämligen hittat Hard Rock Café där på kartan som vi var tvungna att finna. (Vi har en tradition att för varje nytt land/stad vi besöker så måste vi besöka Hard Rock Café) Stoffe blev glad över att vi hittade och önskade sig sin födelsedagsmiddag där. Perfekt, det var min tanke med! Sen fortsatte vi tillbaka mot Piccadilly Circus som senare ledde till Covent Garden, Trafalgar Square och middagsstället Bubba Gump Shrimp. Vid Trafalgar Square möttes vi av massvis med poliser och helikoptrar. Fotbollsmatch hade vi hört i bakgrunden av några turister och tänkte inte så mycket mer på det förrän våra telefoner började plinga till. Nära och kära började höra av sig hemifrån och frågade hur vi mådde, om vi var okej. Vi förstod fortfarande ingenting och skrev tillbaka att allt var under kontroll och vi hade det bra. När vi väl satte oss på restaurangen så fick vi tag på Wifi. Där slog chocken oss. Terrorattack vid parlamentet och Big Ben. Bara några hundra meter från Trafalgar där vi befunnit oss innan. Där föll pusselbitarna på plats varför vi blev kontaktade med frågor om hur vi mådde. En eftertanke som kändes helt snurrig. Vi var ju vid Big Ben nyss, stod några meter därifrån när det hände men förstod ingenting alls. Efter middagen kändes London kallt. Avdämpat. Instängt. Attacken hade satt stora spår. Hela Westminister var avstängt så inga tåg stannade där på resten av kvällen och på hela torsdagen. Fruktansvärt. Där och då ville jag bara tillbaka till hotellet. Ibland har man bara tur och andra inte. Vi la oss rätt tidigt av både trötthet och utmattning. Det var många känslor på samma gång.

Ytterligare en god natts sömn var över och vi var redan på dag 3 och härmed Stoffes födelsedag. Gårdagens händelse stoppade inte oss för att ta oss in till stan så vi skippade frukosten på hotellet och tog oss till London Bridge. I närheten hade jag hittat ett pannkaksställe, som var ett perfekt frukost för födelsedagsbarnet. Han var överlycklig! Allt var bättre än vita mackor! Haha.
Vi hade inga större planer denna dagen heller mer än att Hard Rock Café skulle få oss som middagsgäster. Dock hade jag bokat biljetter till London Eye hemifrån så efter frukosten begav vi oss dit och fick första åkturen klockan 13 när dom öppnade. Efter en magisk utsikt över hela London begav vi oss tillbaka till Piccadilly Circus. Eftersom Stoffe valde dagens aktiviteter så ville han gärna ta en Afternoon Tea till lunch. Så det var bara att följa. Väl där slog vi oss ner och åt tills vi nästan spydde. Mycket gott med andra ord :) Vi fortsatte våran färd mot Kensington där Harrods log. Man kan väl säga att det är som NK här i Sverige. Fast mer labyrintaktigt och äckligt dyrt. Turister som vi var kom vi därifrån med en Harrods teburk med english breakfast te i. Alldeles lagom i pris kan vi säga. Efter rundturen på Harrods så tog vi oss en härlig promenad till Hyde Park som log precis bakom. Solen hade äntligen kommit fram. Fantastisk härlig park att bara strosa runt i. Påskliljorna hade blommat för fullt och nästintill alla körsbärsträden hade slagit ut. När solen nästintill hade försvunnit, kylan började krypa in på oss så bestämde vi att det var nog dags för middag. Hard Rock Café som sagt, vilket log bara ett par hundra meter ifrån oss. Vi fick vänta en stund för att få ett bord men det gjorde oss inte så mycket, vi hade hela kvällen på oss. Matkoma delux efter en middag där, lite shopping i deras butik tog vi sedan tunnelbanan tillbaks till hotellet. Stoffe var nöjd över födelsedagen och somnade som ett litet barn väl tillbaka på hotellet.

Fredag och hemgång. Fyra dagar i London gick väldigt fort. Vi packade ihop, åt frukost och åkte in mot stan rätt så tidigt. Strosade runt och hamnade vid Big Ben. Kände sorgen över vad som hade hänt ett par dagar innan. Galet.. Vi tog oss mot Victoria Station, satte oss på Gatwick Express mot flygplatsen och tog en lunch på plats efter incheckningen. Skönt att flygresan inte var längre än två timmar, men tyvärr kändes den som en evighet. En viss turbulent gav mig nära döden upplevelse och min flygångest steg till hundra på två sekunder. Under 30 minuter var de konstant turbulent och tankarna över - nu störtar vi - var på mig hela tiden. Men innerst inne vet jag att flygplan är trygga så det var egentligen inget farligt men där och då var de hemskt. Och så kan det vara.
Väl på Kastrup fick vi väskan rätt snabbt, hann precis med tåget till Malmö där Jonas väntade. Tågen gick inte riktigt som vi ville hem så han var snäll och hämtade oss.

Så ja, det var det 30-års firandet. Jag är nöjd, Stoffe är nöjd och London var bra. Bättre kunde det inte bli!
Tack älskling för att jag fick kidnappa, överraska och skämma bort dig på din 30 års dag. <3

Likes

Comments

Trots den fallande snön igår kväll, blev det riktigt härligt väder en sådan här fantastisk fredag.
Välkommen helgen, du är efterlängtad 😊🌞❄️

Likes

Comments

Det där med att fixa naglarna en gång i månaden får man nog säga är någon slags av vardagslyx. Men även en drog. Något jag i nuläget inte kan vara utan, när det till en början var en ovana då de var långa och lite klumpiga. Idag är det mer som en grej som gör mig till kvinna. Jag mår liksom bättre i själen när naglarna är iordning gjorda. Konstigt, men sant.
Jag älskar att kombinera olika färger, motiv och spegla det till mig.

Som ni ser på första bilden så var det dags att fixa iordning dom. Utväxten är tyvärr en nackdel, men något man vänjer sig av. Tyckte om den blåa skalan, men kände att det var dags för lite vårigt. Det nalkas ju trots allt snart mars 😊🌸

Likes

Comments

Slagit mig ner i soffan som en hjälte och läser Jojo Moyes nya bok. Praktiskt taget blir jag helt trollbunden av alla hennes böcker och denna är är precis lika bra som de andra hon har skrivit. Har du missat någon av dom så tycker jag absolut du ska slå dig igenom dom. Synd att missa något så bra 😊
Kvällen är räddad om inte annat. Det var längesen jag hade ro i kroppen för att läsa en bok. Känns rätt så magiskt att känslan är tillbaka. Skönt och njutbart 🌸

Likes

Comments

Ännu en alla hjärtans dag har passerat. Personligen tycker jag inte att dagen ska vara så mycket mer wow än att man kanske kan visa lite extra kärlek till sin partner. Det gör jag dagligen ändå men igår kände jag nog att det var min tur att visa det där man egentligen ska visa varje dag, lite extra kärlek. Det behöver inte vara dyrbara presenter alla gånger, en pussbiljett eller likt detta funkar alldeles utmärkt.

Strax innan jag körde till jobb fixade jag fram Stoffes favoriter och placerade i hallen. Tanken var att han skulle få en chock när han kom hem, och vad jag förstod så lyckades jag rätt så bra. Vem blir inte glad av att stiga igenom dörren och mötas av det här liksom? Det är han värd om inte annat ❤

Annars var tanken att vi skulle äta en god middag hemma och njuta av kvällen, men vi fick gladeligen bege oss ut till Mörarp där scouterna väntade med både möte för styrelsen och scoutbarnen. Men det gjorde inget. Vi tar igen det på lördag med en biodejt tillsammans med Vin Diesel. Helt okej enligt mig 😊

Och sist men inte minst så fick han mig på fall när även han hade fixat något litet för kärlekens dag. Det är inte ofta han kommer hem med blommor men gårdagen lyckades han utan mitt tjat. Haha. Riktig sötnos 😍 Jag brukar ofta få köpa dom själv annars, men igår lyckades han med bravur.

Blommor kan man aldrig varken få eller ha för lite av. Så är det!

Ha en fortsatt fin kväll!

Likes

Comments

Ytterligare en helg med absolut inga planer är snart förbi. Stoffe stackarn gick på jouren på jobb i torsdags och han har inte haft en lätt match sen dess. Jag har aldrig upplevt hans jourperioder som jobbiga innan men denna gången kan jag säga är annorlunda. Det ringde på natten till fredag och natten till lördag. Båda gångerna var han inne cirka 3 timmar vardera och peppa peppa så har denna söndagen var helt tyst. En rejäl sovmorgon har han allt förtjänat idag men vem vet, inatt kanske det är dags igen.. :( Det stör både hans och min sömnrytm men jag är glad att det bara håller på ett par dagar till och att den inte är så ofta.

Helgen har som sagt varit lugn. En sådan helg precis i våran smak. Gårdagen blev ett besök på IKEA där vi fick inköpa ett nytt mindre skrivbord till Stoffe då han äntligen fick köpt sin nya dator. Nu är den placerad i vardagsrummet och i sovrummet ska vi inom tid fixa iordning något smidigare skrivbord till mig med. Det vi har nu är för tok för stort för bara en person. Vi får se hur det blir :) Jag fick även köpt mig ett par nya skidbyxor då Branäs börjar närma sig. Mina gamla skidbyxor har spruckit så kände de var dags för ett par nya.

Idag har jag haft lite mer energi än vad jag haft tidigare i veckan. Vi har fått tvättat lite och sen fick jag ett ryck till lite städning. Allt började med att jag egentligen skulle hämta ett lim för att fixa ett av mina halsband men det slutade med att jag hamnade i köket och bakade knäckebröd och kladdkakemuffins på dadlar. Men jag fick hämtat limmat däremellan också kan jag tillägga. Även dammsugit i kök och hall för att lägga ut de nytvättade mattorna. Bytt köksgardiner och gjort lite vårfint Ja, man kan säga att det blev rejält ryck. Skönt och vi får se om det håller under veckan med.

Nu tänkte jag avrunda för att se om det finns någon rolig film att kolla på ikväll.
Ha en fortsatt trevlig söndag!

Likes

Comments