Vilsen

Hej!
Jag tänkte bara skriva av mig lite här och förhoppningsvis kunna gå tillbaka hit och läsa om allt när det har löst sig.

Jag känner mig helt vilsen. Jag har varit hemma i ca 14 månader, då jag gick hem 1 månad innan Hjördis var beräknad.
Jag jobbade på förskola, vilket jag älskade! Jag trivdes verkligen så himla bra. Och jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka dit någon dag.
Just nu vet jag inte vad jag vill jobba med. Jag vill komma igång och jobba igen, för jag är trött på att vara hemma. Mitt kontrollbehov här hemma har blivit extremt, och jag har en förhoppning om att det kommer släppa mer och mer, när jag börjar jobba och inte går hemma dag ut och dag in.

Men innan jag kan börja jobba, måste vi ha fått en plats på förskola till Hjördis. Och för att kunna få det måste jag antingen ha ett jobb att gå tillbaka till eller aktivt vara arbetssökande och med i a-kassan. Så jag måste helt enkelt ringa dit och anmäla mig/ lägga in mig som arbetssökande. Sedan har jag även tänkt att maila chefen på förskolan jag jobbade på och se om dem kanske har någon tjänst som dem vet om, om någon månad kanske. Så att jag kan söka dit och se om jag får den.

Om inte detta går får jag söka jobb på andra förskolor. Och om inte det finns, så får jag söka jobb i klädbutiker, mataffärer osv här i Tranås.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag vill jobba med. Det enda jag vet är att jag inte vill jobba 100%, utan som mest 80%.
Dels för att jag inte vill ha Hjördis på förskola 8h/dag fem dagar i veckan. Utan att jag möjligtvis kan få en ledig dag i veckan eller sluta tidigare några dagar.

Om jag hamnar på förskola igen så kommer jag inte vilja/kunna öppna eller stänga, för då är det ingen som kan ha Hjördis. Adam har ju sitt jobb här hemma och kan inte lämna eller hämta om det inte krisar.
Och jag kommer inte kunna jobba som avbytare på gårdar igen, då det krockar med Adams tider.

Vi får helt enkelt se vad det blir av mig. Om jag får för mig att plugga till något eller om jag börjar jobba igen. Och vad jag antingen pluggar till eller kommer jobba med.

Jag trodde att man inte kunde känna sig så här vilsen som vuxen, utan att man skulle ha funderat ut det här sedan länge tillbaka. Men nej. Undra om man någonsin kommer veta vad man vill göra när man blir stor?

Gillar

Kommentarer