Tog en tur ut med H och vagnen i lördags, dels för att få komma ut i luften en stund och dels för att det blev premiär att köra vagn i snö. Hade tänkt ta en tur till LIdl men valde att gå hem i ställe då det var någon som påminde om att det närmade sig matdags.

Busen, the cat, kom hem under förra veckan, efter att ha varit på semester i och med att vi inte visste när det skulle bli aktuellt för mini att komma. Som det verkar hittils, så kan Busen komma fram, ev nosa lite snabbt för att gå lika fort. Han kan sitta i fönstret i vardagsrummet och titta mot soffan, annars håller han sig oftast till stolen i köket och sover, den där 16-åringen.

Fars dag i söndags (bilden till vänster är från någon dag innan, den till höger i söndags eftermiddag). Frukost på sängen blev det, paket likaså. Tårta blev det på eftermiddagen och far/son-mys var givet. I paketen låg det bland annat en mössa och en t-shirt med text Dads with beards are better, de fick följa pappan när han for på jobbet

Fredag kväll, det har snöat sen lunchtid ungefär så nu är det helt vitt på marken.

Förra helgen var det Alla Helgona, vi hade med oss Helmer och besökte kyrkogården vid 18.30tiden på kvällen. Det mysigt, rogivande, saknad och många känslor, då sambon har sin pappa där och jag har mamma där.

Tiden har gått sakta men ändå fort, sambon har jobbat borta under veckan så det har varit riktigt jobbigt stundvis. Har iaf kommit ut och haft besök, fått paket, blommor och kort.

Var till vårdcentralen i måndags för att ta agrafferna, sköterskan tyckte inte att det såg så bra ut så hon la om det efter att hon tagit agrafferna. I torsdags ringde jag upp för att jag ville att de skulle titta, då jag tyckte att det inte kändes bra eller såg bra ut. Fick tid samma eftermiddag, blev ny omläggning och ny tid till måndag. Nu känns det bättre.

I onsdags var det första föddelsedagsfirande som Helmer fick vara med om, inte vem som helst som fyllde heller utan morfar! De kom hit, i och med att jag inte vill köra. är nog inte så lämpligt heller, i och med snittet, då jag ska ta det lugnt och inte får bära mer än Helmers vikt.

Älsklingen/pappan kom hem i går kväll - stolt som bara den och viktigast att träffa var ju sonen, han strålar verkligen som en sol!

Idag har vi varit till BVC på vägning, längd och samtal. När vi satt i väntrummet så träffade vi på flera bekanta. Och det gick bra på BVC oxå. Efter besöket där så besökte vi öppna förskolan som ligger precis i anslutning till BVC, de har öppnet vissa dagar och idag hade de öppet. Vi träffade några andra mammor med barn, personal och fick oss kaffe. Finns ett ställe till som heter Berggården, ligger i ett annat kvarter här i Hagfors, så kommer besöka det oxå vid tillfälle.

När vi gick därifrån så träffade vi på en vårdtagare till mig, på dryga 90 år. Personen frågade när jag kommer tillbaka men det blir ju inte i år, dock var det glada miner och frågan om när nästa blir, blev det oxå.

Nu i kväll blir det varma mackor, enkelt och gott! Önskar er trevlig helg!

Det har gått drygt en vecka sedan vi blev med barn. Jag har ännu inte riktigt förstått att han är här med oss, att jag är en mamma, att sambon är pappa och vi har blivit en familj men börjar att slappna av mer och mer, för var dag.

Har fått så många fina presenter (bland annat kläder som mini ska ha på jul - kommer bli finast av alla) och kommentarer, fått papper från skatteverket där vi ska fylla i namnen. Vi vet vad det ska vara för namn men väntar på att skicka in tills vi har gjort faderskapstestet, för just nu står bara jag som vårdnadshavare. Personal från BVC har varit hit, har ringt om försäkring - jag tecknade graviditetsförsäkring när jag var i vecka 9 ungefär, som vi kunde ändra till barnförsäkring, vilket jag nu gjort. Jag fick tillbaka på graviditetsförsäkringen då det blev akut kejsarsnitt plus att jag blev kvar på sjukhuset - så det var tur att jag tog den! Premiärtur till Pekås har vi tagit oxå, köpt present till morfar och haft presentinslagning.

I torsdags busade vi lite, det var Halloween, som jag tror ingen har missat. Sambon tyckte att vi skulle åka till min faster, jag ringde till henne när vi satt i bilen utanför för tyckte det var mörkt hos henne och tänkte att hon nog inte är hemma. Hon svarade, jo då hon var hemma, låg på sängen och lyssnade på radion. Vi gick ur bilen, in i gången, uppför trappan och öppnade hennes dörr - medans jag samtalade med henne, hon var alltså helt ovetandes när hon frågade om vi hade varit ute något idag (ja den dagen...) Ja vi är ute nu svarade jag och två sekunder senare klev sambon in med sonen i hennes sovrum, tätt följt av mig. Hennes ansikte, ja det går inte att beskriva. Otroligt glad blev hon i vart fall.

Idag myser vi här, jag sitter just nu uppkrupen i soffan, mini sover i sitt nest och pappan är kanske på väg hem i skrivandets stund, från Hällefors. Han håller på att uppfylla en av sina drömmar - han tar flygcertifikat!