Vad jag saknar att skriva! När orden bara flödade som om inget annat existerade. Saknar verkligen det. Jag skrev när jag var som mest inspirerad, sårbar, nedstämd. Det är som om jag hamnar i en djup svacka och helt plötsligt ser livet ur ett helt annat perspektiv. Det vardagliga blir suddigt och man ser livet, det livet som ingen annan vågar prata om.

Jag är en djup själ, ifrågasätter allt när det kommer till livet. När jag ser höstens alla färger blir jag så varm i kroppen. Gick en promenad i Pildammsparken för någon vecka sedan, inspekterade allt. Såg allt i detalj. Inte bara såg, kände, doftade, blundade för att ta in intryck från annat sinne.

Älskar den krispiga luften och dem varma färgerna. Det gör mig genuint lycklig. När jag ser människor promenera bredvid, framför, bakom. Undrar vart dem är i livet, vad de pratar om. Vad tänker dem på? Är de i samma skede som jag? Beundrar livet samtidigt som jag ifrågasätter det?

Har blivit så privat av mig. Förr kunde jag skriva om det mesta och vilja nå ut till människor, om så bara en för att inspirera. Idag är jag rädd för o visa vad jag känner och tänker. Känns så intimt att dela med sig. Å andra sidan har jag så svårt att uttrycka mig nuförtiden. Kan inte samla tankarna eller orden längre. Som om hjärnan blivit alldeles bullrig, suddig, seg och jag får inte ner det jag vill.

Saknar att skriva. Det var en sorts befrielse, lycka, värme. Inte får att nå ut, men för att ha något att berätta. Lämnar spår efter mig om så för en person, eller kanske för någon om hundra år som läser det. Som kanske är en avbild av mig, känner igen sig. Som inte ska behöva känna sig ensam.

Hej allesammans!

Sista semesterveckan och jaa ni vet, tiden går så fort! Hade behövt en månad till men av någon anledning är jag taggad och inspirerad till en snart ny hösttermin. Försöker att ignorera min ångest och istället se saker som utmaningar! Nytt arbetslag (jobbar i förskolan), ny barngrupp samt att ta tag i mina nya mål innan årets slut! Dessutom helt ärligt så saknar jag hösten. Jag uppskattar ALLA årstider, men denna semesterperioden har bara varit ångestfylld och jag är inte rädd för att säga det. Så nu längtar jag efter nya tag och att få spendera sista året med människor som betyder något. Jag må vara introvert men ibland då och då behöver jag ha många bollar i luften för att uppskatta ledighet och egentid. Min största utmaning blir att kombinera arbetslivet med fritiden. För jag vill verkligen inte leva i ett hamsterhjul och det är JAG som måste ändra på det, både min inställning till vardagen samt faktiskt ändra på min livsstil. Och jag ser så fram emot det!

Har ni satt upp några mål innan årets slut?

Hej"

Idag njuter jag verkligen av ensamhet. Har gått 2,5 vecka av semestern och inte förrän nu har jag börjat slappna av. Har varit genomstressad och uppe i varv, haft stor ångest och inte kunnat slappna av och bara leva i nuet. Är fortfarande lite skakis och stel i käkar som jag kan bli av stress, men det känns bättre idag. Det är mycket som varit den senaste tiden, helt utmattad från jobbet, morfar gick bort mitt i allt och jag har nog inte riktigt vetat hur jag ska hantera allt. Det går i vågor och man kan inte sätta ord på känslan för det är alla känslor på samma gång. Dessutom är jag en rätt reserverad och privat som person, har alltid hanterat mina känslor, mående och problem själv. Vilket är på både gott och ont.

Igår besökte jag mormor och jag tror att det släppte på nerverna en hel del. Även om det för det mesta är envägskommunikation så bara av att vara där gjorde mycket. När jag har mina dåliga perioder så växer min sociala ångest enormt vilket är en hemsk känsla. Så därför försöka jag tvinga mig ut igår och det släppte som sagt en hel del.

Så idag har jag njutit av att bara vara. Ingen press från yttre även om nerverna ligger där under ytan så tillåter jag dem inte påverkas. Var ute i solen en timma, kom hem, njöt av kaffe på balkongen medan jag kollade inredning på Pinterest. Nu sitter jag med en sheetmask och njuter av min andra kopp och försöker bara skriva av mig. Jag blir så lättpåverkad av yttre faktorer, av alla måsten, av sommaren, nedlåtande och negativa människor etc. Så jobbar hårt med att stänga ute det jag påverkas negativt av och bara hitta min inre ro.

Känner ni igen er?