Instagram enligtaliceInstagram enligtaliceInstagram enligtaliceInstagram enligtaliceInstagram enligtalice

Svar på tal: Vilken klinik går jag på?

Fick en fråga för någon dag sen som jag tänkte ta upp här om det är fler som kanske är nya till min blogg och undrar:
Henrietta: "Vad går du på för klinik och vad heter din psykolog? Kram!"

Svar: Hej!! För tillfället har jag inte kontakt med någon klinik. Jag kände att jag bara blev mer fast i ätstörningen och hade svårt att gå vidare med deras "stöd" och valde därför att sluta min behandling som var på BUP i Lund. Efter varje möte blev det som jag och min familj var tvungen att "börja om" eftersom samtalen väckte mycket känslor och nu flera månader efter jag slutat kan jag verkligen säga att det var ett av de bästa sakerna som kunnat hända i min tillfrisknad. Min behandlare där hette Katarina, men hade aldrig kontakt med någon psykolog eftersom jag inte anser att det är något som skulle hjälpa mig. Dock när jag var rätt nere i min depression för några månader sen gick jag med mina föräldrars förslag om att kanske träffa någon så nu har jag gått kanske 4 gånger till en kvinna för en IPT behandling. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det och jag känner väl mest att det får mig på lite sämre humör, men samtidigt får jag en del nya perspektiv och lite bekräftelse om en del grejor. (Min första behandling var på BUP i min egen stad och det sög för jävligt, det var där jag blev sjukare och sjukare.)

Jag hade dock fyllt 18 år när jag slutade min behandling, så jag hade även behövt att sluta där när jag hade fått en "plats" på vuxenpsykiatrin i min egen stad. Jag hade dock hört om en privat klinik av min pappas gamla arbetskollega, som har en dotter som var sjuk i en ätstörning, och valde därför den istället. Så min behandlare skickade en remiss dit istället och nu i slutet av Juli ska jag dit på behandlingssamtal. Så jag får se när jag kommer dit och jag väljer att börja där eller ej. Just nu känner jag att det inte behövs eftersom jag kommer längre framåt hela tiden, det enda problemet är ju kontrollen av maten som jag måste släppa (och komma upp till en stabil vikt!). Så jag vet inte om jag vill riskera att sätta mig in i den världen med möten osv en gång till. Men jag får se, de kanske kan hjälpa mig att kunna släppa kontrollen över maten eller så räcker min psykolog eller min egen vilja (och viktuppgången) med det.

Hoppas du fick lite svar på dina frågor. Kram!

Gillar

Kommentarer