Måste bara få utlopp för mina känslor.

Tankar kring  massa saker.

​Varnar er redan nu för att detta inlägg kommer innehålla massa text och det är för att jag måste få lätta mitt hjärta & det gör jag bäst genom text.

Detta är dessutom min blogg och här skriver jag vad jag vill... 

Jag vet inte riktigt hur ni andra har det, men jag är uppväxt med två familjer då mina föräldrar gick isär när jag va  mellan 1-2 år.. De har ju då fått nya barn med andra kvinnor vilket så fint heter halvsyskon ? Mina barn är nu också halvsyskon men kommer nog alltid få känna sig som helsyskon då de enbart har mig och det är jag på sätt & vis tacksam för.. För jag har hela livet känt mig utanför... Det gör man när ens föräldrar skaffar fler barn med andra.. Men ser ju ändå familjelyckan eller hur man nu ska kalla det.. Den där lyckan man själv aldrig fick uppleva med sina föräldrar... 

Hur som så märks det tydligt att jag & mina syskon är halvsyskon.. Jag är inget speciellt nära band till nån av dem även om jag älskar dem.. Vi är totalt olika allihopa.. En av dem vill jag aldrig mer se ens och det är skittråkigt att det blir så i en familj men samtidigt så varför umgås med nån man inte klarar av att se på ens o nån som aldrig kan visa lycka för nån annans framgång? 

Aja hur som helst nu till mina barn.. 

Jag önskar varje dag att de hade en pappa som faktiskt tog sitt ansvar så de fick känna sig älskade av dem också.. Men jag har verkligen lyckats få barn med två av Sveriges största mytomaner.. Ynkryggar är vad ni är & jag kan inget annat än  hata er och beklaga att just ni är mina barns fäder... Dessa två barn har aldrig gjort er något o det hoppas jag fan ni vet också... 

Man märker verkligen att vi kvinnor är så mycket mognare i allt som har med barn & göra. 

Aja.. dra & träna nu.. Hade














Gillar

Kommentarer

Anneli,
Jag vet hur det är när pappan till ens barn inte tar något ansvar överhuvudtaget. Jag har två barn med samma karl och han lämnade mig & våran äldsta son utan att göra slut eller ta med sina grejer eller något när jag väntade tvillingar. Jag förlorade ena tvillingen och jag vet inte ens om han bryr sig om det överhuvudtaget. Tvillingarna föddes i slutet av februari och jag har inte sett pappan till mina barn sen i december. Han har 3 barn sen tidigare också, som han inte har någon kontakt med längre. Jag önskar att han skulle ta tag i sina problem, så han kunde finnas för sina 5 barn. Jag förstår inte hur någon bara kan lämna sina barn och inte vill ha kontakt med dom. Men det verkar ju som det oftast är karlar som inte tar sitt ansvar och inte vill vara en del av deras barns liv. Det är synd, men man får vara stark för sina barn och gå vidare med livet & göra det bästa av situationen. <3
rockabillybitch.blogg.se
En morsas bekännelser