Det finns ingenting jag gör mer än att tänka.. Eller aa jo.. alla tänker ju, men jag tänker på ett annorlunda sätt. Mitt huvud känns som en myrstack, där jag har koll på vad alla 200 000 myror gör samtidigt. Och för mig så symboliserar varje myra en idé eller tanke jag har. Det behöver inte ha någon koppling till film, utan det kan vara om vad som helst.

Gång på gång, har jag bett dessa jävla as till myror att ta det lugnt, men det känns som att dem är hörselskadade, för uppenbarligen fattar dem inte vad jag säger. Tråkigt både för mig och dem. Eftersom att kemin inte fanns mellan mig och myrorna, har jag börjat skriva ner allt jag har i huvudet. Där varken realism, mätbarhet, stavfel eller grammatik spelar någon roll. Det är jävligt skönt, iallafall för stunden. Men i längden räcker det inte, jag behöver göra mer med tankarna jag har. Kanske borde jag göra filmer av det jag skrivit ner?

Vi snackar next level Great gatspy shit här..haha. Tror dock det är botemedlet, för när jag och Zacka skrev storyn till våran uppkommande musikvideo, kändes det som att jag blev av med ett gäng myror, inte för att musikvideon har något med mig att göra... Men det har inte alla myror heller. Därför jag älskar att göra musikvideos, det känns som att det är min terapi, där det inte finns några rätt eller fel. 

Helvete vad skönt det var att skriva något meningslöst. kanske borde jag göra mer meningslösa saker. Antagligen så fattar ingen vad jag pratar om, tro mig det är hel lungt. För det gör inte jag heller

Har alltid sett mig själv som okreativ och avskyr när människor påstår att jag är kreativ, det känns fel, det känns som att man får ett pris för någonting man inte förtjänar. Men helt ärligt, börjar jag tro att denna jävla myrstack har med kreativitet att göra.

- Benji


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag kan ju först och främst nämna att jag absolut inte är egotrippad, självupptagen eller i närheten av någon jagisk jävel för att jag skriver denna långa text, Istället se hela denna text som en självbiografi på något a4 eller två. ;)

Det man får se av mig, är antingen mina facebook inlägg där jag tjatar sönder om mina youtube videos, mina Instagram bilder där jag alltid håller i en kamera, för att man skall förstå att jag håller på med film, mina videos eller när jag filmar på olika ställen så som på nattklubbar. Och ibland kan även människor nyfiket fråga vad jag egentligen håller på med, vad mina planer och visioner är eller hur allting började.

Bilden jag har av mig själv, är att jag alltid är glad, extremt spontan, impulsiv, frilansar extremt mycket och gör det som gör mig glad i nuet och känner för att göra. Detta resulterar i att varken mina vänner, föräldrar, syskon har någon aning om vad i helvete jag håller på med.

Ena sekunden kan jag hålla på med live streaming, andra sekunden kan jag vara intresserad av att spela piano och den tredje sekunden kan jag hålla på med film. Och utöver detta, så har jag ofta sysslat med saker low key. Och det gjorde jag framförallt med film, iallafall till en början. Så jag har helt ärligt full förståelse om man inte hänger med i svängarna eller orkar bry sig om vad jag gör för någonting.

Någon gång i februari insåg jag att sketcherna jag och grabbarna gör i klassen är på tok för grundläggande och det är inget jag längre ville hålla på med, det var för enformigt, för mycket repetition och för lite förändring. I samband med denna feeling, tittade jag på Ultra Miami Aftermovie 2016 och då insåg jag att det är sånt här jag vill syssla med, jag vill filma festivaler, musikvideos och reklamfilmer. Inte som dem andra i klassen som vill göra lång filmer. Tro mig, jag har på tok för mycket myror i mitt huvud för att kunna göra lång filmer.

I samband med detta, var det dags för mig, Liam Wahlbeck och Elliot att göra ett UF företag. Vi tänkte först att vi skulle sälja armband och att vi skulle bli så in åt helvetes framgångsrika, som vem annars som helst som gör UF. Men den visionen dödades ganska snabbt eftersom att vi aldrig fick armbanden vi beställt. Inte för att vi hade blivit särskilt framgångsrika genom att sälja de armbanden.

Och eftersom att vi redan låg back, vägrade vi lägga ut mer pengar på andra varor som vi kunde sälja, samtidigt som att våran lärare gnällde på oss att om vi inte skapar en plan b eller gör något annat UF får vi inte ens godkänt. Det var då vi kom på att starta ett film företag. Då blev man mer eller mindre tvingad att filma och redigera för att rädda mitt betyg.

Och det var även här jag insåg hur jäklar kul det faktiskt är. Vårat första film jobb var att filma till Go Nature, den filmen var bedrövlig men vi fick ändå betalt, vi pratar typ 500kr eller någonting. Det var på riktigt den bästa känslan jag någonsin har haft och det var egentligen inte summan i sig som spelade någon roll. Utan det var mer symboliskt, att få betalt för någonting man tycker är roligt att hålla med.

Vi behövde dock göra två filmjobb för att bli godkända. Vi ringde runt till alla möjliga ställen, hotell, restauranger och butiker. Gång på gång, sa alla " Nej, vi har redan ett film team ". Nu i efterhand inser jag hur alla ljög och hur extremt lättlurade vi är. I vilket fall tänkte Liam att vi kunde höra med olika nattklubbar om dem behövde någon film, eftersom att vi var mer eller mindre slut på människor vi kunde ringa till angående filmjobb. Redan här blev jag skit nervös. Det är en sak att filma en reklamfilm, då kan man ta omtagningar om det blir dåligt, men på klubben händer allt spontant samtidigt som man behöver vara överallt på en och samma gång. Sen att det inte går att filma om grejer på samma sätt som när man spelar in till en reklamfilm

Sen kom det en klubb, som ville att vi skulle filma deras stora event, när Vini Vici skulle spela(grabbarna som har gjort Great Spirit ). Jag trodde dem hade sneat helt och hållet, varför skulle dem ge oss ett jobb som var så extremt viktigt, hur bra tror dem egentligen att vi är?

Liam och Elliot visade ingen hänsyn att jag var nervös och att jag inte ville göra det jobbet, jag var för nervös. Detta resulterade i att vi tackade ja till jobbet.

Och tro mig när jag säger det här, att filma på nattklubb var på riktigt det roligaste jag hade varit med om, jag hade så kul och var så glad., energin, alla positiva vibes och alla neon ljus. Det var helt fantatiskt, men detta gjorde inte videon bättre. Trots att dem blev hur nöjda som helst, tyckte jag att den var skit.

Efter jag filmat på denna klubb för ungefär 7 månader sedan, insåg jag att detta är någonting jag verkligen vill jobba med. Jag vill göra reklamfilmer, musikvideos, aftermovies, festivalfilmer, nattklubbar och där musik har en stor inverkan, nu vet jag verkligen hur det känns.

Film för mig efter detta, blev som en drog. Om jag inte har det i min vardag blir jag tokig, Liam Wahlbeck började se min vision och förstå mina drömmar, så han började bjuda med mig ut på olika klubbar och event runt om i Sverige så jag kunde filma honom när han uppträdde som DJ.

Det gick inte en dag utan att jag kände att jag ville lära mig mer och mer och fortsätta filma samt redigera. Det kom till den punkten där jag faktiskt prioriterade film före sömn. ( Gör jag fortfarande )

Tillslut märkte skolan vad jag höll på med och dem ville gärna skriva en artikel om mig och min "framgång"....???? Jag tyckte det var extremt pinsamt. Framförallt då det enda jag gjort är att filma några klubbar och företag, jag har inte botat en dödlig sjukdom. Sen så kände jag att det var skitsamma, eftersom att den endast kommer läggas upp på LBS Halmstads hemsida. Men där hade jag fel, den las upp på facebook och om jag inte missförstått det alla LBS skolor i hela Sverige. Oj vad jag skämdes då. "Benjamin vill göra framtidens musikvideos med hela världen som arbetsplats". Man ser ju redan där att det bara kunde gå utför. Men jag hade fel, tydligen spreds denna lilla artikel runt på facebook och olika människor började skriva till mig angående filmjobb.

Jag blev ganska chockerad eftersom att jag aldrig varit med om att människor har kontaktat mig om olika filmjobb, utan det är jag som har kontaktat dem. Det kändes extremt speciellt att bli kontaktad, jag fick känslan om att dem litar på att jag kommer göra ett bra jobb. Och människors förtroende för mig, värderar jag högre än någonting annat.

Efter många sena kvällar på klubben, började helt plötsligt musikproducenter kontakta mig och frågade om jag kunde göra Lyrical musikvideos eller teasers tills deras nästa släpp. Givetvis hade jag inte en blekaste jävla aning om hur man gjorde dessa typer av videos, men aldrig att jag sa nej. Jag sa ja varje gång någon frågade om jag kunde göra en video till dem och sen försökte jag komma på hur jag skulle lösa det på vägen.

I slutet av sommaren startade jag och mina två vapendragare ett riktigt filmbolag tillsammans, som har gått extremt bra trotts våra motgångar. Filmjobben fortsatte efter detta, vi började göra filmer runt om i Sverige till Audi, Kerstin Florian, köpcenter, frisörsalonger, musikproducenter, bilmärket Koeningsegg och massa annat.

Det senaste året har varit helt overkligt. När jag gick i 9an valde jag att studera media med fördjupning film för att jag ville göra sketcher som Random Making Movies, inte trodde jag att det var ett filmbolag jag skulle starta, att jag skulle göra videos till bilmärken och musikproducenter, att jag skulle få resa runt i Sverige och filma eller att jag faktiskt skulle få träffa RMM grabbarna jag såg upp till i 9an för att dem är intresserade av mig.

Men i slutet av dagen, är det all kärlek och support som har fått mig att fortsätta med detta och faktiskt vara stolt över mig själv(Helt ärligt, jag hade aldrig vågat göra filmer till någon annan än mig själv, om människor inte hade förklarat för mig att jag faktiskt inte är så dålig som jag tror att jag är och ger mig mer kärlek än vad jag förtjänar). Visst jag är fortfarande lika självkritisk mot mig själv och mina filmer. Jag är fortfarande aldrig nöjd, men trotts detta så är jag extremt stolt över vad jag har åstadkommit och vem jag är.

I år har jag lärt mig att stå på mina egna ben, att ingenting kommer av sig självt och att alla människor som säger att man behöver sömn för att vara produktiv har fel. Ni får gärna slå en signal till mig när ni har hört en framgångsrik människa säga " Fan sov på du..., det behöver du för att klara morgondagen "

Oavsett vem du är, så vill jag tacka var och en av er som någonsin har gett mig feedback, kärlek, komplimanger eller liknande.

- Benji


Juste för fan! För er som läste min förra text. Så har jag fixat mitt filmbetyg, jag ordnade tillbaka mitt A i film.


Likes

Comments

När jag skriver detta, lyssnar jag på "Pizza" av Martin Garrix på repeat. Kan hända att jag drar igång Byte eller Scared to Be lonely för att skapa en kontrast. Så detta inlägg blir ett Martin Garrix ONLY inlägg, ganska givet eftersom att jag är besatt av den killen. Så besatt att jag hellre kollar på honom live än att faktiskt gå på balen.. Eller jag ska på balen, men jag åker hem från summerburst när det slutar på lördagen och samma helg (söndagen) är det bal. Men det är inte det jag vill skriva om, utan jag vill skriva om något helt annat faktiskt.

Igår när jag drog till skolan, ville en av lärarna prata med mig angående min frånvaro, ni kan ju tänka er vilken jävla panik jag hade att jobba med när dom sa det. Jag förberedde mig för att säga farväl till dom fina 1050 kronorna jag har fått varje månad i nästan 3 år nu och bad till gudarna att jag vinner stort på triss under uppkommande dagar.

Sen var det dags för mig att prata om min så kallade frånvaro, hela konversationen inledes med att jag är en av dom två personerna som har högst frånvaro på skolan(utifrån vad jag hörde och som jag uppfattade det), vad i hela helvetet tänkte jag. Har den där grabben som är i skolan en gång i kvartalet börja ta tag i skolan eller tjejen som kommer försent 14 dagar i veckan börjat steppa upp gamet?

Dem tyckte det var skit kul att jag sysslar med film och har full förståelse för det, men att när jag väl är i skolan, kommer jag 30, 50, 80 och till och med 120 minuter försent. Det tycker dem inte är ok, vilket jag har full förståelse för.

De förstod själva att det inte har med att jag är lat att göra, utan att det har med att jag har jävligt mycket just nu, tro mig jag behövde inte ens säga det, för att dem skulle förstå. Tror hela detta möte handlade mer om att dem var oroliga och bryr sig om mig, mer än att dom vill dra mitt CSN. Jag menar, jag personligen kan leva utan CSN, visst det dödar ju stämningen en aning. Men det var inte det som gav mig den största klumpen i magen någonsin, det var när dem sa att mina betyg inom film börjar försämras, tro mig, man såg i mitt ansikte hur jäklar chockad, frustrerad, ledsen och förvirrad jag var. Tänk er själva, ni spelar fotboll mer än 12 timmar om dagen och ni märker att ni utvecklas vardag, ni har till och med börjat få betalt för att ert hårda arbete, sen skiter det sig en aning på fotbollsträningarna och de säger till dig, att du börja försämras på fotbollsträningarna och att det kan bli svårt för dig att gå med i det laget du vill osv.

Så efter mötet, gick jag runt och halv deppade hela dagen, inte för att mina föräldrar eventuellt döda mig, utan för att mina betyg börjar försämras inom det jag verkligen brinner för. Jag förstod inte och förstår inte idag hur jag ska se på det eller vad jag skall göra åt det. Antingen drar jag tillbaka i tiden och tvingar mayafolket klämma in fler dagar på en månad eller ber jag personen som kom på tiden jobba in 12 timmar till på ett dygn, så jag hinner göra allt.

Jag skall göra runt 20 film projekt ( Film projekten i skolan inkluderat ) tills i slutet av december, fråga mig inte hur en fullt frisk levande människa skall lyckas med detta. Utifrån vad jag har förstått det, så brukar man väll jobba med filmer 1-2 veckor innan deadline, jag har lite mer än 1,5 dag att jobba med på varje projekt. 

Och för att inte skapa en allt för deppig känsla, så gör jag detta för att jag vill, inte för att jag måste. Detta är det jag älskar att göra, och om man vill komma någonstans måste man jobba hårt, men ibland kanske jag borde prioritera om. 

Jag ville skriva av mig lite, kändes jävligt skönt, men nu måste jag fortsätta med musikvideon som skall vara inlämnad imorgon.

Om mina lärare läser detta inlägg, så vet ni varför jag försover mig och att det inte har med att bussen är sönder som jag alltid säger.

Om mitt CSN ryker, då vet ni också varför.

Och om jag har för dåliga film betyg för att komma in på filmskolan jag vill gå på, då vet ni också varför.

- Benji


Likes

Comments