Ofrivillig Barnlöshet Del 9: I Väntan På Mens

Som ofrivilligt barnlös lever man från mens till ägglossning och från ägglossning till mens. Det är en oändlig cykel, som består av att bryta ihop, plåstra om sig själv, försöka bli gravid, försöka låta bli att hoppas och sedan bryta ihop igen.

Denna cykel upplevde jag för första gången ett positivt resultat på ett ägglossningstest. Jag hade faktiskt ägglossning! Försökandet gick sådär, med tanke på att Joakim åkte på matförgiftning i samma veva, men vi hade iallafall sex natten innan ägglossningstestet blev positivt och sedan två dagar efter. Så det kan ju trots allt ha blivit något ändå.
Dagarna gick, och plötsligt var det måndagen den 19 augusti - både dagen jag skulle ha uppföljningssamtal med fertilitetsläkaren och dagen då min mens var beräknad. Hon ringde vid 7:27 på morgonen, och vi bestämde att jag skulle höra av mig om det visar sig att jag är gravid, eller om jag inte lyckas hitta min nästa ägglossning.
Det är inte alltid jag får några förvarnande symtom om att mensen är på väg, men eftersom den inte hade kommit under natten (och min menscykel brukar vara jämn), gick jag såklart och spände mig och hoppades. Jag tyckte att jag kände av lite mild molvärk i omgångar under dagen, men det var svårt att avgöra, då jag samtidigt hade problem med magknip och gaser. Sedan fanns det även en liten tanke i bakhuvudet, som sa: “Det behöver inte vara mensvärk. Det kan ju vara livmodern som växer för att du är gravid.” Att gå och vänta på mensen är som tortyr, och ju mer sen den är, desto värre blir det. Jag håller andan varje gång jag ska gå och kissa. Kikar ner i bindan, som är där i förebyggande syfte, och andas ut. Kissar. Håller andan igen. Trycker nästan in pappret i mig för att vara säker på att det inte har kommit någon mens. Andas ut.
Det är nu tisdagen den 20 augusti och mensen är en dag sen. Det brukar den oftast inte vara, så då hoppas jag ännu mer, trots att jag inte borde. Ingen mens när jag vaknade. Ingen mens innan jobbet. Ingen mens på rasten. "Jag tänker ta graviditetstest imorgon, så jag vet hur det ligger till innan vi åker bort. Jag vet att jag har två tidiga graviditetstest hemma, men jag kanske ändå borde köpa ett sådant där digitalt Clearblue-test, så jag kan vara mer säker på resultatet?" Tankarna gick på högvarv medan jag jobbade.
Senare på kvällen gick jag på toaletten igen, och det var lite blod på pappret… Mitt hjärta stannade för en sekund. I nästa sekund var jag inne på graviditetskollen och beställde fler ägglossningstest. Jag gjorde mitt bästa för att klistra på ett leende och gick ner till kassan igen. Självklart kommer inte mensen när man är i hemmets trygga sfär. Den måste tydligen komma när man jobbar ett kvällspass på jobbet och det är många kunder, eftersom de har fått barnbidrag idag (ironin där är inte ens i närheten av rolig). “Tänk på att svälja en gång innan du pratar, så de inte hör att du har gråten i halsen.” Körsbäret på toppen var när en två år yngre tjej handlade av mig med sin kille och sin nyfödda bebis. “Titta ner, och ta för guds skull inte ögonkontakt, så de ser att du gråter.” Jag gjorde allt för att dölja tårarna. Vände ryggen åt kassalinjen och drack ur min vattenflaska. Hukade mig, plockade kvitton från golvet och lade dem i papperskorgen. Till slut fick jag gå iväg och svinna en crème fraîche. Då brast jag ihop ute på lagertoaletten. Tvättade mitt ansikte med kallt vatten. Torkade med papper. Drog på leendet igen, gick ut och fortsatte att jobba.
Det är så det ser ut. För stunden har jag gett upp, men om några dagar lär jag resa mig igen och fortsätta att försöka. Hur länge jag kommer orka fortsätta, vet jag inte.

Gillar

Kommentarer