Ofrivillig Barnlöshet Del 8: Gravida Kvinnor Överallt

Ibland hatar jag de som är gravida. Eller förlåt, jag ogillar dem väldigt starkt. Jag ogillar dem för att jag är avundsjuk och jag är avundsjuk för att jag tycker att det är orättvist. Varför kan de bli med barn, men inte jag? Särskilt orättvist är det när de som redan har ett, två eller flera barn, blir gravida igen. Så himla själviskt! Inte för att det skulle hjälpa mig om de lät bli att avla fler barn, men ändå. Någon måtta får det vara.

Varje dag på jobbet har blivit som tortyr för mig. Jag arbetar som butiksmedarbetare på Willys i Hultsfred och huvudsakligen som kassörska. Man har betydligt mer koll på folket i ens omgivning när man jobbar som kassörska. Stenkoll. I de flesta fall är det bara trevligt, när man kan använda det man ser och hör för att förbättra kundens upplevelse till nästa gång man ses. Visa dem att man uppmärksammar och kommer ihåg dem och kan på så vis bygga en bättre relation med dem.
Men den senaste tiden har jag inte kunnat trycka bort tankarna på barn och graviditet när jag jobbar, så det är allt jag ser. Barn och gravida kvinnor överallt! Det är säkert fem gravida kvinnor som passerar mig dagligen, och inte heller är det samma gravida kvinnor. Nejdå. De är avsevärt många fler i antal. Sedan ser jag säkert extra många, eftersom jag tänker mer på det. Fast jag tycker ändå att fler är gravida nu, än vad det var när jag började på Willys för fem år sedan.
Jag har alltid älskat min arbetsplats och det jag gör. Jag har de bästa kollegorna och de trevligaste kunderna. Varje dag får jag chansen att lära mig nya saker, utveckla min sociala förmåga och att växa som person. Därför känns det hemskt att vara distraherad och inte kunna göra mitt bästa på jobbet, både för kollegornas och kundernas skull, men också för min egen.

Något som dessutom påverkar mig ganska mycket är att jag alltid ska jämföra mig själv med alla andra. Det är något jag ständigt jobbar med, men som jag ännu inte har blivit bättre på. Tankar som dyker upp kan exempelvis vara: “Det är inte rättvist att de som är mycket yngre än mig blir gravida på första försöket.” eller “Det är inte rättvist att de som var bitchiga och elaka i skolan, ska få gå runt och ploppa ut ungar hejvilt.” Jag har helt enkelt fått väldigt svårt för att vara glad för andras skull. Jag känner inte igen mig själv. Den här avundsjuka, bittra tjejen är inte jag.
Så förlåt alla kunder, kollegor, klasskamrater och kompisar, som antingen är gravida eller har fått barn. Det är inte er det är fel på, utan det är jag som har problem. Jag vill bara ha det ni har. Ge mig illamående, foglossning och alla andra graviditetskrämpor, bara jag får uppleva min dröm. Jag gör vad som helst!

Gillar

Kommentarer

Sara
,

Hej. Jag har läst några av dina blogginlägg ikväll, och mitt hjärta slår så hårt.. jag och min sambo har försökt i 3 år, snart 3 1/5. Jag , speciellt jag mår dåligt just nu. Vi har pga covid blivit pausade o ställda i kö, i snart 1 1/5 år har vi kämpat med att få tid till ivf, ännu har inte tiden kommit, 7 månader sa dom, nu är det ”bara” 4 månader kvar, sen kanske vi får en tid till ivf. Överallt runt omkring mig får alla barn, bästa vänner , bekanta. Mina bästa vänner vågar knappt träffa mig längre för rädslan att såra mig(vilket dom givetvis inte gör) men jag avundas dom, nått otroligt.. jag känner mig så ensam, eller jag har ju min sambo , vi stöttar varandra och har inte gett upp försöken trots att vi egentligen vet att det inte är lönt. Men in i det sista hoppas vi , varje månad. Och varje gång mensen kommer vill jag bara krypa ner i ett hål o inte komma upp igen. Längtan är oerhört stor, och den blir bara större ju längre tiden går. Vill egentligen tacka för din blogg , jag vet att vi inte är ensamma men ibland känns det så. Många kramar.