Ofrivillig Barnlöshet Del 6: Spänningen Stiger...

Den 16 oktober 2018 var det äntligen dags. Vi skulle genomgå en utredning och förhoppningsvis få svar på vad som eventuellt var fel med oss. Som den ambitiösa perfektionisten jag är, hade jag förberett mig lite väl mycket inför besöket. Det var allt från listor med preventivmedel, läkemedel och kosttillskott, till grafer med menscyklar, morgontemperaturer och resultat från ägglossningstester. Självklart brydde sig inte läkaren om hälften av mitt material, men man får ju lita på att de vet vad de gör.

Vi började med att prata om vår situation och hon bombarderade oss med frågor. “Har ni några gemensamma barn sedan tidigare?” Nej. “Vet du om du har varit gravid någon gång?” Nej. “Har Joakim barn med någon tidigare partner?” Nej. Och så vidare. Sedan var det dags för ultraljud av livmoder och äggstockar. Sisådär lagom obekvämt, med tanke på att jag aldrig varit med om någon gynekologisk undersökning tidigare. (Första gången jag tog cellprov var inte förrän flera månader senare.) Allt såg bra ut och hon kunde till och med se att jag nyligen hade haft ägglossning, vilket stämde med mina beräkningar och symtom. Till sist bestämdes det att jag skulle lämna blodprover, Joakim skulle lämna ett spermaprov och vi skulle komma tillbaka för att göra ett kontrastultraljud och spola äggledarna.

Tre veckor senare, närmare bestämt den 8 november, var vi tillbaka i Linköping. I och med att vi skulle göra ett kontrastultraljud av livmoderslemhinnan och äggledarna, som kunde vara riskabelt för en eventuell tidig graviditet, fick vi tyvärr strunta helt i denna äggcykel. Det kändes surt, men ändå värt det, eftersom vi skulle få hjälp. Jag hade blivit informerad om att det kunde göra lite ont av både katetern i livmodertappen och vätskan som skulle sprutas in, och det hade de rätt i. It. Hurt. Like. A. Bitch! Jag hade molvärk, och huggande värk i buken varje gång jag skulle sätta mig ner, i 3-4 dagar efteråt. Men än en gång var det värt det. Mina äggledare var öppna och allt såg fint ut. Vi fick också veta svaren på blodproven och spermaprovet. Det som testades var mitt AMH (Anti-Müllerskt Hormon), prolaktin och sköldkörteln, samt koncentrationen, antalet och rörligheten hos spermierna. Allt såg bra ut och jag hade tydligen väldigt bra värden på allt, så hon kunde inte hitta någon anledning till barnlösheten.

Jag trodde att ett sådant svar skulle få mig att slappna av mer, men icke. De hittade inget fel på oss. Vi borde kunna bli gravida på egen hand, men ändå blir vi inte det. Det enda som finns kvar nu är att fortsätta försöka och fortsätta vänta. För någon mer hjälp får vi inte förrän jag har fyllt 25. Inte förrän dess kan vi få en remiss för IVF/inseminering.
Denna väntan är olidlig.

Läkarens kontor på bilden är lånat från The Sims 4-Galleriet. Det heter DOCTOR och är gjort av kwan1991626.

Gillar

Kommentarer