Ofrivillig Barnlöshet Del 5: Än Slank Hon Hit, Och Än Slank Hon Dit, Och Än Slank Hon Ner I Diket

“När ett par har försökt att bli gravida i mer än ett år kallas det för ofrivillig barnlöshet. Att det inte blir någon graviditet är vanligt och kan bero på olika saker. Ofrivillig barnlöshet är vanligt och förekommer i 10 till 15 procent av alla parförhållanden. I cirka en tredjedel av fallen finns orsaken hos kvinnan, i en tredjedel hos mannen och i en tredjedel hos både kvinnan och mannen. Hos 10 till 20 procent av paren hittar man ingen förklaring till barnlösheten.”

Det här kan man läsa om på 1177.se. Beroende på vilket landsting man tillhör, står det även om vad som gäller för att kunna söka hjälp och få genomgå en barnlöshetsutredning. När vi hade försökt bli gravida i över ett år, läste jag att vi hade rätt att få hjälp. Då visste jag ännu inte så mycket om barnlöshet, så jag tänkte att det kanske var lättast att söka till ungdomsmottagningen, eftersom jag redan hade haft kontakt med dem tidigare. Jag skrev till dem via "mina vårdkontakter" och efter ett par dagar fick jag ett svar, där de skrev att “eftersom ni har försökt så länge, borde ni söka till gyn i Västervik.

Jag följde deras hänvisning och ringde till gynmottagningen på Västerviks Sjukhus. Efter att ha suttit i en ca 10 minuter lång telefonkö, svarade en kvinna. Jag lade upp mitt ärende för henne lite kort, innan jag blev ombedd att vänta ytterligare några minuter. Till sist svarade kvinnan: “Jag ser att du är 22 år. Du måste vara 23.

Varför?” undrade jag förtvivlat.

Likaväl som vi har en övre åldersgräns, måste vi ha en undre. Men vi kan rekommendera att vara rökfri, ha en normal BMI, använda ägglossningstest, samt ha en sexfrekvens på 2-3 dagar i veckan."

Jaha? Var det allt jag fick? Vänta länge i en telefonkö, bara för att bli nekad och sedan få information jag redan visste om?

Det tog hårt på mig, men jag bet ihop, väntade ett år och hörde av mig igen. Återigen fick jag förklara vår situation, och en riktigt otrevlig kvinna svarade: “Du måste vara 24.” Jag blev förkrossad, men också chockad och arg. Förut skulle jag vara 23 och nu 24?! Jag berättade att jag hade fått ett annat svar förra gången jag kontaktade dem, men det hade hon ingen förklaring på.

Det är svårt att beskriva mina känslor efter det där telefonsamtalet. En del av mig gav upp, medan en annan del var i uppror. Hade det inte varit för min älskade Joakim, hade jag brutit ihop totalt. Han tog tag i det, gjorde mer research, hittade en privatklinik i Linköping och kontaktade dem direkt. De hade ingen åldersgräns och vi fick en tid för barnlöshetsutredning bara ett par veckor senare.

Gillar

Kommentarer