Måste Få Prata Av Mig Lite

Det här inlägget kommer nog minst sagt bli rörigt. Ber om ursäkt för det i förväg, men jag behöver få prata av mig lite.

Medelpunkten i mitt liv just nu är att jag och min sambo försöker bli med barn. Jag har alltid drömt om att bli gravid och få ett alldeles eget litet knyte att gosa med och älska tills jag spricker. But no such luck.
Joakim och jag har varit tillsammans i 6 år, har en stabil relation, har bott tillsammans i 3 år och känner oss nu redo att bli föräldrar. Åtminstone så redo man kan bli.

Det har gått mer än 2.5 år sedan jag slutade med p-piller och vi började försöka. 981 dagar, för att vara exakt. Att bli gravid är min allra största dröm, men tydligen också min största mardröm.
Det tog ett tag innan p-pillren slutade påverka min kropp; innan mensen blev regelbunden och jag började känna av ägglossningarna igen, men något som också kom tillbaka var humörsvängningarna.
Jag vet inte om jag lider av någon svårare form av PMS, men nu när jag fick tillbaka samma skit som jag hade i tonåren, med låg sinnesstämning, grova humörsvängningar och dåliga tankar, misstänker jag att det har något med mina hormoner att göra.
Jag har mått så fruktansvärt dåligt i perioder. Varit så nere och avtrubbad. Inte haft någon energi eller ork för någonting. Inte velat vara det minsta social. Utvecklat ångest och telefonfobi. Avskärmat mig från världen och tänkt hemska saker om mig själv. "Vad gör jag för nytta?" "Hur kan någon älska mig?" "Jag förtjänar inte Joakim." "Vad finns det för mening med att jag ska leva?" Riktigt otäcka tankar.
Jag har aldrig försökt skada mig själv, men har samtidigt inte varit långt ifrån.

Förra hösten hittade jag äntligen ut från det djupa mörker jag legat begravd under så länge. Jag började trivas bättre på jobbet, ta för mig mer, återuppta mina kreativa hobbys, ta upp kontakten med vänner och familj igen.
Jag tog allt bättre hand om mig själv, och allt såg ljust ut.

Men ett år senare är vi fortfarande inte gravida. Vad gör vi för fel?!
Jag har tidigare sökt hjälp hos ungdomsmottagningen, som hänvisade till gyn i Västervik, som i sin tur meddelade att jag var för ung för att få hjälp. "Du måste vara 23. Likaväl som vi har en övre åldersgräns, måste vi ha en undre. Men vi kan rekommendera att vara rökfri, ha en normal BMI, använda ägglossningstest, samt ha en sexfrekvens på 2-3 dagar i veckan."
Seriöst?! Varför inte sätta åldersgränsen vid 18 då? Tänk om det verkligen är något fel på någon av oss, och vi skulle behöva ha hjälp? Jag har alltid hört att om man har försökt bli gravid i över ett år utan resultat, har man rätt till läkarhjälp. Men icke. Jag måste vara 23.

Tiden gick. Jag blev 23. Jag ringde återigen till gyn i Västervik. En riktigt otrevlig kvinna svarade: "Du måste vara 24."
Skojar ni?! Jag skulle kunna skriva en massa dumma saker, men vad skulle det göra för nytta? Är bara så jäkla besviken.

Och vad gör man då? Jo, man ger inte upp, utan börjar söka utanför sitt egna landsting.
Efter ett tag hittade vi en privatklinik i Linköping. Vi fick inte bara en, utan TVÅ besökstider. Tog en massa tester, och vet ni vad?
Det är inget fel på oss. Allt ser jättebra ut.

MEN VARFÖR BLIR JAG DÅ INTE GRAVID?!

"Tänk inte på det." "Slappna av och försök tänka på annat." "Ni är så unga." "Det händer nog snart, ska ni se." Ja, för det är ju så jäkla lätt att inte tänka på det man vill mest av allt i hela världen. Det som känns som meningen med ens liv just nu.
"Tänk inte på det."

Jag trodde ärligt talat att jag skulle kunna slappna av mer efter det positiva beskedet vi ändå fick från kliniken. Allt ser bra ut. Jag har många ägg. Det går tydligt att se när jag har haft ägglossning eller har en på gång. Ingenting är blockerat. Joakims simmare är pigga och simkunniga.
Men jag har inte kunnat slappna av ett dugg för det. Nästan tvärtom.
Den senaste tiden har jag sjunkit ner i ett ännu djupare och mörkare hål. Jag tar inte hand om mig själv. Äter inte. Sover inte. "Klart du inte blir gravid om du inte tar hand om dig själv." Nej, jag vet! Men vad ska jag göra för att må så pass bra att jag orkar ta hand om mig själv? Vad ska jag göra för att stoppa de onda tankarna, som är på väg att ta över igen?

Gillar

Kommentarer

Ensammamammorbloggen
Ensammamammorbloggen,
Hej! Läste ditt inlägg här och känner så för er. Jag hoppas verkligen ni blir gravida snart! Alla har inte turen.
Mina tips är att försöka ta hand om dig själv hälsomässigt, så som de sa. Jag vet det låter drygt, men viktigt.
Köp vitaminer med folsyra och järn! Speciellt folsyra är något du måste äta under graviditeten och underlättar även innan man blir gravid. Sen ska det finnas fertilitetsglidmedel, som funkar bättre än vanligt glidmedel om ni använder det, vanligt kan skada spermierna tydligen.

Försök att inte ha sex på ett sådant sätt så att det blir ett krav och ett måste. Fortsätt njuta av varandra, då om speciellt en kvinna njuter kan öka chansen, slutligen vill jag säga, lär känna din cykel, ta ägglossningstest och se till att ha sex under ägglossningen då det egentligen är då som det är största chansen, även innan o kort efter då spermierna lever kvar upp till 5 dygn. det finns en app som heter ”period tracker” använd den för att lära känna lite mer om din cykel då du varje månad fyller i när din mens startar och slutar.


Lycka till♥️♥️ Jag är säker på att ni en dag blir föräldrar

nouw.com/ensammamammorbloggen
LifeIsPreziouz
LifeIsPreziouz,
Hej! Tack så mycket för att du tog dig tid att läsa och även kommentera ❤
Nej, det är ju tyvärr så. Alla kan inte få barn. Det är därför frasen "skaffa barn" är så fel. Det är verkligen ingen självklarhet att man kan.
Jag vet att jag behöver ta bättre hand om mig själv, men jag vet inte hur jag ska dra mig ur ännu en djup depression, för att kunna göra det. Jag har inte många bra rutiner, så jag behöver hjälp med att ta små steg i rätt riktning.
Vilka bra tips du har ❤ Jag tar redan multivitamin med folsyra, samt extra järn, trots att jag redan har bra järnvärden (är blodgivare).
Ägglossningstest har jag provat i flera omgångar, utan resultat. Men mina ägglossningar är så pass tydliga och regelbundna nu, att läkaren på kliniken tyckte att jag kunde skippa dem.
Har använt period tracker i princip sen jag fick min första mens 😊
När det gäller sexet, är det väldigt svårt att göra det utan att det blir för mekaniskt o för att man "måste" vid ägglossning o sådär. Vi försöker jobba på det, men det är inte lätt när båda har så låga energinivåer.. :/
Den här månaden var vi väldigt duktiga runt min beräknade ägglossning, så vi håller tummarna för att det inte blir någon mens nu i jul.
Tack igen för all hjälp och stöd ❤
nouw.com/lifeispreziouz
Alexandrawiberg
Alexandrawiberg,
Jag har läst hela ditt inlägg och ska jag vara ärlig så känner jag igen mig i varenda mening du skriver. Jag och min sambo har precis samma problem som er. Vi har försökt i 3.5 år utan resultat. vill du prata. Så finns jag här! min största dröm är också att bli gravid men det blir snarare en mardröm... ❤️
nouw.com/alexandrawiberg
LifeIsPreziouz
LifeIsPreziouz,
Skönt att höra att man inte är ensam. Jag finns också, om du vill prata ❤️
nouw.com/lifeispreziouz
aliciaklerkefors
aliciaklerkefors,
Älskar dig! Jag stöttar dig så gott jag kan <3
nouw.com/aliciaklerkefors
LifeIsPreziouz
LifeIsPreziouz,
Älskar dig också, sis ❤
nouw.com/lifeispreziouz
viktoriastrannersjo
viktoriastrannersjo,
Hej Julia finns om du vill prata. Kan tänka mig att det är jätte jobbigt för dig allt detta. Såg detta nu. kram <3
nouw.com/viktoriastrannersjo