Graviditetsvecka 6

Disclaimer:
Jag är inte gravid just nu (vad jag vet, då jag har en p-stav i armen), utan detta handlar om min graviditet, som började i september 2019.

När jag har räknat bakåt i tiden, har jag räknat ut att jag var i vecka 5 (4+1) när jag fick veta att jag var gravid. Efter mig, var Freja först med att få veta, då jag skickade bilder på graviditetstestet till henne. Hon fick det sedan bekräftat av mig på jobbet, senare samma dag. Joakim fick veta genom bodyn jag gav honom. Men sen då?

Bästa vännen Linnéa: 26/9-19, Vecka 6 (5+1)
Hon kom förbi en kväll, som hon ofta gjorde, och snackade en stund, medan jag satt och virkade, vilket jag också ofta gör. Jag kommer inte ihåg vad jag jobbade på just då, men jag vet att jag höll på att spricka av glädje, av det jag visste, som inte hon visste. Jag hade först inte tänkt berätta för fler innan jag hade klarat av vecka 12, då den största missfallsrisken var förbi, men jag ville dela med mig av vår glädje, och se till så vi hade stöd, om det skulle skita sig.
Så jag tog fram några rutor av babyfilten jag hade börjat på, och sa: "Titta vad jag ska göra". Hon verkade tycka att det såg fint ut, men sa inget än. Sedan tog jag fram bokstavsrutorna, och då fattade hon. Med en glatt överraskad röst sa hon något i stil med: "Näe, är det så?" Jag nickade och sprack upp i ett stort leende, och hon reste sig upp för att ge mig en lång kram.

Det sjuka är att jag hade börjat på babyfilten när jag var gravid, men ännu inte visste om det. Jag har velat göra en babyfilt ända sedan jag lärde mig att virka, men har valt att inte göra det, då jag har varit rädd för att det ska jinxa oss, så att jag aldrig blir gravid. Men då tänkte jag : "Vafan. Jag vill faktiskt göra en babyfilt. Jag får väl ge den till någon annans barn, om jag inte själv får några."

Jag berättade också för Linnéa om fler virkprojekt jag hade planerat, som var barn- och graviditetsrelaterade. Ett av de större projekten, med många små delar, var att virka en amigurumifrukt/grönsak, som motsvarade hur stort embryot/fostret/barnet var i magen just då - en frukt/grönsak för varje graviditetsvecka, med start från vecka 6. Många av frukt- och grönsaksmönstren är designade av Lauren Espy, och går att hitta i hennes böcker Whimsical Stitches, 100 Days of Mini Amigurumi VOL 1 och 100 Days of Mini Amigurumi VOL 2. Jag äger alla dessa böcker, men jag kan tyvärr inte dela med mig av hennes mönster, så de mönster jag lägger ut är antingen mina egna, eller sådana jag själv har hittat gratis.
Hur stor frukten/grönsaken är i verkligheten är det jag syftar på - inte storleken på amigurumisarna jag har virkat, då jag inte orkade ändra om alla mönster, så de perfekt motsvarade de verkliga frukterna/grönsakerna. Jag hoppas att ni förstår.

Linnéa tyckte att det var en bra idé och hjälpte mig att fota magen. Jag valde att ha på mig mitt stretchiga grå favoritlinne, då jag kände att jag borde kunna ha på mig det för varje foto genom hela graviditeten. Om jag hade rätt, återstår att se.
Jag tyckte att det såg gulligt ut när jag försökte forma händerna som ett hjärta runt amigurumin, så det har jag försökt med varje gång. Linnéa har dessutom varit så himla snäll och dykt upp varje vecka, like clockwork, för att hjälpa mig att fota. Åtminstone tills hon övergav mig och åkte till USA igen. Haha, jag bara skojade. Fast nä, det hände faktiskt.
Sedan fick vi lära upp Joakim, så att han kunde ta över och fota mig och fruktbebisarna, som jag kallar dem.

VECKA 6 - ÄRTA

Ärtan kommer från mönstret "Pea Pod" i Lauren Espy's bok 100 Days of Mini Amigurumi VOL 1.
Eftersom det var den allra första fruktbebisen, började vi (främst Linnéa) att kalla bebisen i magen för "Ärtan".
På de första bilderna kommer det såklart inte att synas någon gravidmage, då det är för tidigt, utan ni får helt enkelt glo på den magen jag hade då. En något överviktig mage, som bar på ett vackert litet mirakel inuti.

PREGLIFE

"Embryot är nu 3 veckor gammalt och har huvud och bål. Ett anlag till hjärnan börjar växa fram. 22-23 dagar efter befruktningen börjar hjärtat - som inte är större än ett vallmofrö - att slå för egen kraft. Små arm- och benanlag börjar också växa fram, och i slutet av den sjätte veckan börjar blodomloppet att fungera. Käken och munnen utvecklas och det finns tio tandanlag i båda käkarna. Det går nu att urskilja ögon, mun och näsa."

Mamma, pappa och lillasyster Tilde: 27/9-19, Vecka 6 (5+2)
Dagen efter Linnéa var här, hade vi bjudit hem min familj på middag. Jag har för mig att vi skulle bjuda på fläskytterfilé, potatisgratäng och pepparsås, men jag är inte helt säker. My mind was elsewhere, if you know what I mean?
Till efterrätt hade jag köpt vaniljbullar från bakeoffen på jobbet. Planen var att vi skulle lägga en bulle i ugnen, som de skulle hitta, men den planen gick i baklås när vi var tvungna att använda ugnen till köttet. Som en last resort, fick jag istället för mig att lägga bullen i mikron. Det är ju ändå en mikrovågsugn. Nästa steg var att få alla samlade i köket. Min kära pappa har nämligen en förmåga att hamna framför TVn. Jag behövde ge honom en vettig anledning till att komma till köket, så därför satte jag mamma och Tilde i arbete, så att de skulle vara upptagna. "Tilde, du får gärna duka, och mamma kan väl skära gurka?" sa jag. Bra. Då var alla upptagna. "Pappa! Skulle du kunna komma hit och hjälpa oss ta ut efterrätten från mikron?" ropade jag. En stund senare dök han upp, med en frågande min. "Kan du ta ut efterrätten från mikron?" upprepade jag, och pappa gjorde snällt som jag sa. Så fort han fick se bullen, förstod han och frågade om det var sant. Mamma däremot, satt som ett stort frågetecken vid bordet. Hon trodde att jag hade tinat en bulle i mikron. "Den skulle egentligen ha varit i ugnen, men köttet är ju där." sa jag för att förtydliga. Men hon var fortfarande inte med på noterna. "Men fattar du inte?" sa pappa retfullt. Då började mamma gråta. "Nää! Är du gravid?!" utbrast hon. "Ja, men det är fortfarande väldigt tidigt. Jag är i vecka 6." sa jag.

Gillar

Kommentarer