Mot bättre tider

Dessa upp och ner. Herre min va jag har mått dåligt sista veckorna. Inte bara psykiskt men även fysiskt. Att börja med levaxin kändes som på riktigt att kroppen va i obalans. Sen så käkade jag även en kur med Letrozol, vilket gjorde att hela min kropp packad ihop helt. Inte bara smärta men rädsla av ovisshet gjorde mig frustrerad. Ovissheten om tabletterna eller vad dom skulle kunna göra för nytta/skada för min kropp. Värken va mer eller mindre vardagen och det blev inte bättre. Frustrationen va nog angående om dessa piller skulle göra någon nytta för mig eller inte. Jag och Henrik gjorde inget annat än bråkade. Jag nådde liksom inte fram till honom. Kändes som att allt föll på mina axlar. Mående va skit, utöver det va det disk, tvätt, jobb x allt för många timmar, aldrig hemma, ingen närhet, ingen kärlek. Det fysiska är inte det viktigaste men så väl behövlig när man mår skit! Men att bära allt själv, jag ville bara gräva ner mig och aldrig mer stiga upp. Hemsk känsla!
Dessutom, kan jag erkänna att jag är vidrig människa när det kommer till inredning och var sakerna ska handlas till hemmet. Jag inreder, jag köper allt i hemmet! Med andra ord alla kronor jag tjänar går till inredning till huset. (Så klart även till kläder, skor och väskor, även Henriks garderob) Men att inreda kostar. Det kostar en jäkla massa pengar ska jag berätta för er! Jag jobbar och jobbar. Sliter som en gnu, men dom morgnarna jag öppnar dörren efter natt pass och kliver in i huset så känner jag inget annat än Lycka! Kärleken till huset är obeskrivlig. Jag har allt jag har önskat mig och lite till. Det är så magiskt fint hemma så jag vill bara börja gråta av lycka ibland. Men så kommer man till känslor och samhörighet med sin partner. Och senaste 4 veckorna har det känts förjävligt. Tjafs om disk, dammsugning, tvätt etc, så onödigt! Så mycket onödigt tid som går åt att tjafsa. Så mycket energi som man behöver egentligen lägga på måendet! Efter många om och men så satte vi oss ner för att prata genom detta. Vi löste det, och jag va kvar och behöll lugnet genom hela samtalet. Vi blickar framåt. Vi ska gå genom detta tillsammans! Huset, ekonomi, planering av barn, sysslor hemma, närhet. Vi är två i denna relation!!! Nu får vi bita ihop och leva lite tufft genom min smärta, ekonomi som är okej för att jag jobbar massor, alla saker i hemmet etc.
Jag har konsulterat med min gynekolog och lovat både honom och Henrik att jag ska ta det lite lugnt när det kommer till extra jobb. Nåt pass i månaden kommer jag fortsätta ta men inga 100 timmar i övertid! Det är slut på dessa fasoner. Det kommer aldrig tro funk om jag ska jobba som en dåre, aldrig vara hemma och dessutom ska försöka skaffa barn, inreda huset (övervåningen är inte långt ifrån i tiden), umgås med vänner och familjen.

Ber så hemskt mycket om ursäkt av all ordspya men det känns skönt att få ut alla känslor och tankar. Nu ska jag åka till jobbet. Tog ett extra pass ikväll på DS, nästa torsdag är det också extra pass men inga mer denna månad!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229