Header

Tankar och Åsikter
Hej mina kära vänner...

jag vet att det var ett tag sen nu. Och jag är verkligen jätte ledsen för det. Det var senast i September som jag faktiskt publicerade någonting. 3 September för att vara exakt... Och det är redan 15 December just nu... det är HELT sjukt. Tiden går så himla fort.

Jag går fortfarande kvar på Jönköpings Universitet. Jag klarade mina två första kurser utan omtenta eller kompleteringar, och den tredje kursen bedöms just nu. Den kursen vi jobbar med just nu handlar om "Identitet, Kultur och Religion", och är den roligaste kursen hittills. Jag älskar verkligen det här programmet! Det känns verkligen som att det passar mig.

Men det är mycket annat som har hänt det senaste... saker som jag har haft svårt att ta mig igenom och saker som har varit väldigt jobbiga.

Jag och min pojkvän som jag hade förut gjorde slut. Eller det var snarare jag som gjorde slut med honom. Det funkade inte mellan oss. Vi var bara för olika, men han var inte bra för mig. Han skadade mig, mest psykiskt. Jag fick inte göra någonting och han var tvungen att veta allting som jag gjorde... Det blev en väldigt stor tyngd för mig. Jag kände mig inlåst. Sen bråkade vi väldigt mycket också. Det finns även andra saker som påverkade mig väldigt mycket, men det kan jag inte öppna upp mig om här. Inte än i alla fall.

Efter att vi gjorde slut blev jag väldigt ensam, och ångesten som hade varit ganska okej började smyga sig på mig igen... Det var hemskt. Jag kunde gråta hur mycket som helst innan jag gick och lade mig... Ensamheten var bara så jobbig, jag behövde verkligen min familj och mina kompisar då. Men ingen fanns i närheten och det blev bara ensamt.

Jag åkte hem väldigt mycket under den perioden, så jag slapp vara ensam. Men jag var rädd varje gång jag kom till mamma. Jag vågade knappt gå utanför huset. Jag var så rädd att se honom. Livrädd.
Jag vet inte riktigt vad det var som gav mig den känslan, men jag var verkligen jätte rädd för honom. Och jag är fortfarande det.

Jag har börjat gå till en kurator på skolan, och vi har de senaste månaderna arbetat väldigt mycket med att be arbeta denna rädsla. Och det gick bra. Tills igår.

Igår när jag gick hem från bussen, ganska sent på kvällen, stod hans kompisar vid busskuren... Jag skyndade mig därifrån, men på vägen hem hörde jag steg bakom mig. Som kom allt närmare och närmare. Jag kunde höra någon andas bakom mig och jag var livrädd för jag visste vem det var. Det var sånna här saker jag kända på mig att han kunde göra. Jag gick över vägen när jag nästan var hemma, utan att titta mig för vid vägen. När jag kände mig trygg, för att jag inte hörde någonting mer, vände jag mig om, och det var som jag trodde... det var han, och han gick där och små log för sig själv. Han visste att han hade skrämt mig. Och det var så hemskt läskigt. Jag visste inte vad som skulle hända och vad han skulle göra... jag var så rädd.

Så som ni förstår har ångesten inte blivit bättre efter det. Jag behövde skriva av mig om vad som hände igår, men jag ville framförallt förklara för er varför jag har varit så off det senaste. Jag vill faktiskt försöka börja blogga lite igen, men vi får se hur det går. Jag ska försöka, men jag kan inte lova att det blir uppdateringar hela tiden. Hoppas ni har förståelse för detta...

Puss och Kram,
L.E.E.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ibland undrar man ju vart tiden tar vägen...

För 7 år sedan flyttade jag tillbaka till mitt hemland, Sverige. Jag bodde på ett och samma ställe i 7 år, och nu har jag flyttat därifrån. Det känns helt sjukt.

Här har jag byggt upp minnen med vänner (och ovänner), träffat på olika människor. Men samtidigt känt som att jag inte passar in här.

Men ändå, 7 år är inte lite tid. Man hinner bilda en umgängeskrets. Eller?

Jag trodde jag hade gjort det. Att jag hade vänner för livet här. Men jag insåg idag att alla prioriterar inte som mig.

Jag har egentligen aldrig haft så jätte nära kompisar. Inte när jag var liten i alla fall. Jag träffade på många tjejer här där jag då bodde i 7 år, men nu har alla gått sina egna vägar känns det som. En av mina vänner har flyttat till Göteborg, en annan har flyttat till USA, och många andra jag känner har helt enkelt börjat jobba eller plugga på andra ställen.

Nu när jag tänker efter är jag tacksam att jag inte har rotat ner mig någonstans. Att jag inte har bott på samma ställe hela mitt liv, och först nu måste flytta. Jag är uppvuxen med det, och därför känns det inte så jobbigt.

Jag började flytta när jag var 1 månad gammal. Vi flyttade mellan Sverige och Österrike i flera år (ev. så hamnade vi några månader i Egypten) och central Amerika innan vi kom tillbaka till Österrike och sedan Sverige. Jag lärde mig mycket under dessa resor och jag fick uppleva mycket olika saker. Saker som jag är väldigt tacksam för.

Men även fast det är först nu jag bott på ett och samma ställe i 7 år, så känns det faktiskt som att tiden inte räcker. Jag ska åka hem idag. Jag vill egentligen stanna här och vara mer med mamma, träffa alla mina andra kompisar som jag inte hunnit träffa. Men jag glömmer bort en sak; de har sina egna liv. Och hur mycket jag än kommer planera och fixa så jag kan träffa alla, så kommer inte den tiden att räcka till. För att det är de själva som också måste skapa tid för mig. Ny låter jag jätte egoistisk, men båda måste vilja träffas, inte bara en.

Jag kan göra mycket tid, och se till så jag hinner träffa alla, men det är inte bara mitt ansvar.

Har ni också någon gång upplevt att ni ger andra så mycket tid av er själva, men de ger er ingenting? Berätta gärna hur ni kände i kommentarsfältet.

Puss o Kram,

L.E.E. xoxo


Likes

Comments

Veckans Planer

Hej på er mina fina läsare!

Jag är super ledsen att jag inte har varit aktiv på bloggen i 2 veckor, men det har varit så mycket på gång nu. Jag har helt enkelt inte hunnit.

Flytten till min Faster nära Mullsjö gick jätte bra, och efter det var det dags för Inspark för Universitet! Jag hade super kul under denna insparks vecka, men jag kände verkligen att mina vanliga rutiner inte fanns under den tiden. Det ska jag däremot ändra på nu!

Denna helgen är jag hemma hos mamma. Just nu sitter jag i soffan med katten bredvid mig! Gud, vad jag har saknat honom! Det kan kännas rätt så tomt i min lilla stuga utan honom, men jag vet att så småningom när jag får en lägenhet, kommer han få följa med mig.

Denna helgen kommer jag mest försöka ta det lugnt, kanske plugga lite och träffa några kompisar. Imorgon ska jag och pojkvännen åka till stan och köpa lite kläder, kanske äta lite mat mot kvällen också.

Det finns mycket jag skulle kunna berätta för er, men just nu tror jag vi skippar det och umgås med mamma och katten istället.

Ni får ha det så bra så länge!

Puss och Kram,

L.E.E.

Likes

Comments

Hej på er!

Ikväll är första kvällen som jag spenderar i mitt nya hem. Det känns både bra och konstigt.

Vi flyttade hit alla saker igår och fixade iordning allt. Totalt så tog det 5 timmar, vilket jag inte tyckte var så farligt. Det tog en timme att bära in möblerna. Resterande tid ägnade vi till att fixa inne i stuga. Sen åkte pappa tillbaka till Nyköping eftersom han skulle jobba, och jag åkte med mamma tillbaka hem.

På kvällen åt vi lite nattmackor tillsammans och drack lite te.
Däremot var det en jätte jobbig kväll för mig igår, då jag inte kunde somna förens kl. 2.00 på natten och vaknade vid 5 och kunde inte somna om på 30 minuter...

Jag tror det var pågrund av att mitt gamla rum inte såg ut som mitt rum längre.

Mamma gick och jobbade imorse och jag var hemma en stund med katten och sa hejdå innan jag gick till hennes jobb för att säga hej då till henne också. Jag skulle nämligen åka in till stan och träffa en kompis innan jag åkte till mitt nya lilla hus.

Att flytta och säga hejdå till både katten och mamma var nog något av det jobbigaste jag har gjort. Tänk dig själv att du har rest runt heeela ditt liv, tills dy flyttade med dina föräldrar till Sverige när du var 11 år. Efter det har du bott på samma ställe i sju år tillsammans med din mamma, då din pappa bytte jobb väldigt ofta vilket innebar en ny stad för honom. Men det var du och din mamma som stannade på samma ställe fram tills nu, då du ska flytta hemifrån. Visst känns det lite i hjärtat att man lämnar sin mamma, efter att ha bott och hållit ihop i sju års tid på ett och samma ställe. Usch, jag blir nästan ledsen när jag tänker på det.

Samtidigt som det är tråkigt, börjar ju en ny del i livet. Jag ska börja på högskolan om 2 dagar och man får börja ta sitt eget ansvar på ett helt annat sätt än vad man brukade göra förut. Det tycker jag är helt sjukt, och ibland har jag inte ens själv fattat hur tiden kan gå så fort.

Jag kommer naturligtvis att sakna mamma, men vi bor ju inte så långt ifrån varandra. Med tåg och buss kanske det tar 1.5-2 timmar, och med bil tar det väl också 1.5 timme.

Vi ska snart äta hamburgare tillsammans. Kylskåpet och spisen har inte kommit än, dom kommer någon gång nu i början på veckan. Tills dess har min faster sagt att jag kan äta tillsammans med henne och hennes man. Jag tycker det ska bli extra kul att få umgås lite mer med dom, men man får ju vara ifred på ett annat sätt när man bor i en stuga utanför deras hus, jämfört med att bo i ett rum.

Jag vet i alla fall att jag inte vill flytta härifrån på ett tag, för att flytta alla grejerna var ganska jobbigt, även om det inte var sådär överdriver mycket. Med det sagt, så förstår ni säkert att jag tycker det är ganska skönt att vara här. Naturligtvis så hoppas jag ju på att få en lägenhet innan min födelsedag, men får jag en till början på nästa termin är det också helt okej. Som sagt, jag gillar det här i min lilla stuga och jag kommer nog vilja stanna här ett tag till,

Hoppas ni läsare har haft det bra den här veckan! Är ni taggade på nästa vecka? Börjar ni också skolan då, eller har ni ytterligare en vecka ledigt? Skriv gärna i kommentarfältet!

Puss o Kram,
L.E.E.

Likes

Comments

Veckans Planer

Klockan är nu 10 på morgonen och om ungefär 2 timmar kommer pappa med flyktbilen som alla saker ska packas i!

Jag har väntat på denna dagen hela veckan, och nu är det äntligen här! Det ska bli så kul att äntligen få inreda stugan och ha ett eget litet boende!

Köksgrejerna kommer dock inte förens nästa vecka, men jag klarar mig så länge! Jag får nog köpa mat ute eller äta med min faster, så det gör inte så mycket!

Jag kommer dock inte sova där inatt utan jag åker med tillbaka hem till mamma och åker dit imorgon, men då kommer allt redan att vara där så jag he inte så mycket att tänka på.

Skolan börjar också närma sig, men idag fokuserar vi på flytten. Vi kan vara nervösa på Söndag, dagen innan skolan börjar! Eller vad tycker ni?!!

Puss o Kram så länge,
L.E.E.

Likes

Comments