Lifebyhelena

Värken.

Det värker överallt. Inuti. Utanpå. Runtomkring. Jag famlar runt i något mörker utan ljus. Funderar över vilken väg som till slut är rätt. Jag upplever att jag äter konstant. Jag upplever att kroppen bara växer. Och jag är rätt övertygad om att det är sant. Jag har perioder då jag har svårt att äta. Efter en sån period kommer ofta en period då jag måste äta och faktiskt äter. Då är det väl självklart att kroppen växer igen. Det jag ständigt oroar mig över av är att kroppen aldrig kommer sluta växa. Att den aldrig kommer att bli hyfsat normal igen. Det här skrämmer mig så enormt mycket. Jag är livrädd för att tappa all kontroll. Livrädd för att det aldrig kommer stanna av. Samtidigt vill jag inte leva ett liv med en ständig ätstörning. Jag vill bara att det ska bli ett okej förhållande mellan mig och maten. Jag har inga "tillgodo-kilon" att gå upp. Jag är normalviktig och i mitt huvud innebär det att jag kommer bli överviktig i och med att jag äter. Ångesten över det här är så stark. Jag önskar verkligen att det inte skulle spela någon roll för mig hur jag ser ut. Men det gör det. Jag vill må okej i min kropp. Jag vill känna att den orkar och att jag kan ge den det den behöver utan att ständigt oroa mig över mat och vikt. Jag snurrar runt i min ångest och blir bara mer frustrerad. Det känns inte som att jag någonsin kommer komma loss. Jag kravlar runt på en dyig botten och jag lovar er att ingen vill göra mig sällskap härnere.
//Helena

Gillar