Varför?

Varför ska det göra så ont att leva? Varför är allt så förbannat mörkt? Varför föddes jag överhuvudtaget? Varför tvingas jag kämpa vidare? Varför vill jag inte fortsätta slåss? Varför tar jag inte steget över till andra sidan? Varför är jag så förbannat rädd för att leva? Varför är jag inte ett dugg rädd för att dö? Varför är allt så skruvat? Varför ser jag ingen väg ut ur mörkret? Varför är jag rädd för att bli lämnad och övergiven om jag ändå vill dö? Varför? //Helena

Gillar

Kommentarer

Mathilda
,
Skickar ett helt fång med stora kramar till dig! Gizzmo och Zune skickar också massa katt kramar till dig!
Linda
,
Ja tror att vi finns av en anledning, att det finns ett syfte med vårat liv! Yttre omständighet och val vi gör tar oss ibland ut ur kurs och då behöver vi hjälp att hitta tillbaka! Låt dig hjälpas och lita på dom som förstår och kan! Ta till dig av all kärlek och omtanke, försök att våga lita på det! Ta ett andetag och ett litet steg i taget! Jag finns här för dig, det hoppas ja att du vet <3 Många kramar!!
meridan
,
Du föddes för att du var och är efterlängtad och älskad♥ För att det finns en mening med ditt liv. Depressionen och mörkret skymmer mycket för dig men den innersta kärnan av dig ropar och bultar för den vill skrika att den finns där. Den ber dig att inte lyssna på det sjuka. Den håller hårt i ditt liv och den tänker inte släppa taget. Inte vi heller! Älskar dig finaste Helena♥♥♥ Kram mamma
Joss,
Sträcker ut min händer till dig. Låt mig hålla om dina. Värma dem. Du är viktig. Ditt liv är viktigt. Kanske var den här tuffa resan menad för att du ska växa dig stark, från botten. Ditt liv kommer att ordna sig! Jag ser ditt bultande förtvivlade hjärta i mörkret. Kärnan vill leva. Du finns där! Jag ser dig. Fina du! Kram!
www.mednyatag.blogg.se