Tungt och tomt

Depression, Terapi, Psykisk ohälsa

Det känns tomt.
Snopet.
Sorgligt.

Jag vill inte fastna i något ältande.
Men det gör ont.
Väldigt ont.

Just den biten med att vi skulle gått in i en traumabearbetning nu.
Att då få höra att hon ändå hade tänkt att vi skulle avbryta vår behandling varefter om jag inte själv sagt till.
Skulle hon ha lämnat mig mitt i bearbetningen då?
Eller ville hon bara ha den gjord för att bli av med mig?

Jag vet att jag inte ska fastna i det här och det tänker jag jobba för att inte göra, men jag tänker också tillåta mig själv att känna den smärta jag gör.
Det är ändå tre års arbete.

Jag är väldigt glad över att jag inte påbörjade traumabearbetningen med henne.
Jag är tacksam över att jag valde att gå på min magkänsla.
Magkänslan som sa att jag inte kunde lita på henne till 100 %.
Magkänslan som sa att det inte skulle bli bra.

Sen undrar jag om jag bara överreagerar.
Kanske är det inte så farligt?
Kanske är det som varit okej?
Jag kanske skulle ha stått ut?
Kanske skulle jag ha funnit mig i att inte få förklaringar?
Kanske skulle jag inte ha reagerat såhär?

Om jag bara hade kunnat bortse från magkänslan.
Då hade jag kunnat slutföra den här behandlingen och lagt det bakom mig.

Samtidigt vet jag att det inte skulle ha känts bra.
Att jag skulle ha känt mig lika värdelös och misslyckad då också.
Fast jag kanske hade sluppit höra att min terapeut som jag jobbat "tillsammans" med i tre år, tappat sugen att fortsätta jobba med mig.
Och att man ändå bör byta behandlare efter två-tre år.
Är det så?
Jag tänker på att hon tidigare lovat att vara med mig hela vägen.
Att hon inte skulle svika mig, så som jag varit med om tidigare.
Jag tänker på att hon tidigare sagt att vårt samarbete skulle fortsätta tills vi nådde ett gemensamt mål.

Jag känner mig sviken, trots att det var jag som lämnade.
Jag känner mig rätt nedtryckt.
Mitt mående har sjunkit ytterligare.
Jag kan bara hoppas att jag får en ny behandlare inom en inte alltför lång framtid.
Och att det fungerar med hen.

Jag är livrädd.
Livrädd för att ingen kommer vilja jobba med mig.
Jag är nog alldeles för jobbig.
En sådan som gör att någon tappar lusten att fortsätta arbeta tillsammans med mig.
Helt värdelös.

Förbannade skit.
Får man som behandlare inom psykiatrin göra såhär?
Säga sådana saker?

Det kanske man får.
Jag är ju bara en person med psykisk ohälsa.

Gillar

Kommentarer

A
,
Det är olika hur lång tid man går till en terapeut. 2-3 tycker jag låter lång tid. Nu verkar det inte skett större framsteg och då förstår jag terapeutens frustration. Tyvärr finns det "hopplösa" fall. Så resonerar vissa inom denna yrkesproffession och hon tog nog chansen när du sa att du ville sluta. Det som blir fel här är att du skapar en personlig anknytning till henne, när hon "bara gör sitt jobb".
lifebyhelena
lifebyhelena,
Det beror nog på vilken sorts behandling man går i. I DBT är det en längre tids terapi, ofta under flera år. Mina framsteg har jag inte skrivit någonting om, så det är ju lite svårt för dig att ha någon åsikt om. Och att inte ha en personlig anknytning med någon man träffar väldigt ofta är nog mänskligt omöjligt. Sen kan vi ju diskutera om hon gjort sitt jobb eller inte. Det kan du nog inte heller uttala dig om eftersom du inte varit med!
nouw.com/lifebyhelena
A
,
Som jag ser det (har läst en del psykologi) har hon absolut inte gjort något som helst fel, tvärtom. Om ni kört fast och inte kommer längre faller det sig naturligt att du söker någon som kan hjälpa dig. Du kan inte begära att någon som får betalt för att prata med dig ska lösa dina problem, lova dig att stanna med dig resten av ditt liv (?) tills du blir fri från dina problem. Det här kanske var det bästa som kunde ske. Försök se det så. Ibland får man leta länge efter bra behandlare, som du kallar det.
lifebyhelena
lifebyhelena,
Vad bra att du vet! Känns tryggt!
nouw.com/lifebyhelena
A
,
Oj vilken trevlig attityd du har. Nej det kan jag omöjligt veta, men jag utgår från att hon gjort allt i sin makt dessa år men att du kanske är oförmögen att ta till dig eller svår att hjälpa? Tycker faktiskt att du nu får skylla dig lite själv, du valde att säga upp kontakten & slänger skit på henne. Det är klart att det finns hjälp att få! Men om det nu gått tre år, måste man rannsaka sig själv- varför det inte funkade.
lifebyhelena
lifebyhelena,
A
,
Sen vad jag vet så gör väl patienten det mesta "jobbet" i en DBT-behandling? Ursäkta min reaktion, men är urbota trött på alla dessa som klankar ned på vården och "det är synd om mig och alla andras fel". Du ifrågasätter ifall hon gjort sitt jobb. Antar då att du räknat med att vara färdigbehandlad inom dessa planerade år tillsammans? Du valde att avsluta.
A
,
Nu kan hon lägga sin tid på patienter och göra ett helhjärtat jobb. Alltså sköta sitt jobb.
lifebyhelena
lifebyhelena,
Ja, det är bra!
nouw.com/lifebyhelena
Meridan
,
Det finns inga hopplösa fall! Det finns bättre och sämre behandlingar, bättre och sämre behandlare. Efter alla år i människovårdande yrken har jag kommit i kontakt med många metoder och behandlingar som över tid också har utvärderats och i en del fall omvärderats. Det går inte att säga att en behandling tar si eller så lång tid, det finns alltid individuella faktorer och olika kontexter som påverkar. Jobbar man enligt EBP så vet man det. Det finns därför inga hopplösa fall och du är det definitivt inte! Kram på dig💚
lifebyhelena
lifebyhelena,
Tack! Kram ❤
nouw.com/lifebyhelena