Splittrat

Jag vill inte vara sjuk.
Jag vill inte ha ångest över min kropp och vad jag äter.
Jag hatar det.
Hatar det så mycket.

Tänk om jag kunde släppa allt?
Bara köra på.
Våga lita på att kroppen kan hantera det.
Hantera mat och träning på rätt sätt.
Våga släppa på den benhårda kontrollen.

Jag har kommit rätt långt ändå.
Jag klarar av att äta på olika tider, utan massvis med ångest.
Jag kan emellanåt vara flexibel och ändra på min grundplanering.
Jag blir inte helt tokig när min träning inte blir som jag tänkt.
Sen mår jag bättre av att träna som jag brukar.
Både kroppen och själen är mycket lugnare då.

Jag vet att jag behöver lära mig att vila mer.
Men hur ska jag kunna det när ångesten liksom tar över varenda por?
När våndan inför min kropp är så stark att jag bara vill ha sönder den?

Jag vill inte leva ett liv fullt av kroppshat och kroppsångest.
Jag vill kunna känna att min kropp orkar.
Att den är stark och att jag kan göra det JAG vill.
Varför ska det vara så förbannat svårt att nå dit?

Idag är jag så less.
Så less på kroppens delar.
Så less på delarnas storlek.
Så less på mitt ständiga jämförande.
Så less på min ångest inför gruppträningen.

JAG gillar att träna i grupp.
Min ångest hatar att träna i grupp.
Så jag åker ändå.
Jag åker ändå och tränar i grupp.
Jag åker trots att jag är trött.
Jag åker trots att jag kanske inte orkar precis allt.
Jag åker.
Jag åker och gör det jag klarar av. Idag.
Imorgon kanske det är annorlunda.
Imorgon kanske det är en bättre dag.

Jag får väldigt sällan en bättre dag.
Men jag hoppas ofta att imorgon ska bli något bättre än idag.
Och kanske blir det så en dag.

Gillar

Kommentarer

Meridan
,
Jättebra att du sätter dig över ångesten!
Det är du som ska regera i ditt liv, ingen annan!
Sen önskar jag att du nån dag ska se det vi andra ser.
En underbar, vacker, godhjärtad och fantastisk kvinna!
Sluta jämföra dig! Du duger mer än väl💚
Älskar dig 💕 Kramar om 💞
lifebyhelena
lifebyhelena,