Lifebyhelena

Söndag.

Jag tar tillbaka allt jag har sagt om att en av toaletterna ändå var okej. Nedpinkad överallt. Spyfärdig är jag. Jag vill hem. Hem till någonting som ändå kan kallas rent. Jag förstår inte varför det ska vara okej med skitiga toaletter på en psykavdelning. En "vanlig" avdelning skulle det inte accepteras på. Å andra sidan är väl deras patientgrupp lite bättre på att hålla koll på sin hygien. Mina medpatienter är inte alltid med i huvudet. Det ska ingen behöva straffas för. Jag är så trött på allt idag. Trött på att behöva kämpa för att överleva. Så trött på att må dåligt. Jag hatar min sjukdom. Jag hatar att inte kunna leva ordentligt. Ångesten. Jag hatar den. Jag är så trött på att vara sjuk. Jag vill kunna kämpa för att förändra. Och jag hatar att jag inte riktigt har den orken. Jag kan dra igång en plåsterkampanj. Men jag orkar inte dra i den. Jag ska göra mitt bästa för att sprida budskapet, men jag kommer behöva hjälp. Plåstren sitter fast på min jacka. Ska försöka komma ihåg att ta ett kort på det imorgon. Till dess hoppas jag att alla får en okej kväll. Själv längtar jag tills klockan blir så mycket att jag får gå och lägga mig. //Helena

Gillar