Lifebyhelena

Respekt

Det snurrar. Det bultar. Det jagar. Hur ska jag komma loss? Oron inuti äger mig totalt. Ångesten är inte av denna världen. När tar det slut? Kommer det ta slut? Jag vet inte längre. En skötare son går med träskor inne. Ett ljud som väcker så mycket minnen som jag ändå inte minns. Minnen som ligger i dvala, alltid redo att attackera mig. Nonchalansen som jag möts av när jag försöker förklara paniken. Vad är människovärdet? Finns det? Jo, andra bemöter med respekt. Så mycket enklare det blir då. Så mycket bättre det känns att vandra runt i det instängda. Respekt är otroligt viktigt. Både från patienternas och personalens sida. Hur respekterar man en människa som vill dö? Hur respekterar man personal som tvingar en att fortsätta leva? Hur bemöter man varandra med respekt? Går det? Jag förstår att sjukvården vill rädda liv. Men när man inte vill? Hur blir respekten då? Det är inte lätt åt något håll. Det är inte lätt för mig att respektera de som vill andas åt mig. Jag kan tänka mig att det inte är lätt för personalen att respektera mig heller, när jag så bestämt säger att jag inte vill. Och hur respekterar man någon som ska vårdas med tvång? Kommer jag hitta rätt? Kommer jag hitta tillbaka? Eller kommer det respekteras vad jag väljer? Jag tycker människor ska respekteras för de beslut hen fattar. Men. Så är det alltså inte. //Helena

Gillar