Mörkrets krafter

Jag kämpar. Åt fel håll? Jag slåss. Mot fel personer? Jag vägrar. Livet? Det är så mörkt. Var jag än vänder mig möts jag av ett kompakt mörker. Ett mörker så svart att även träden skulle bli rädda. Jag blir rädd. Rädd för att inte komma loss. Rädd för att fastna. Läkare P konstaterade att jag är satt på paus. Frågan är när det är dags att trycka på "play" eller "stopp". Jag försöker ständigt komma åt stopp-knappen, men det är alltid någon som vägrar låta mig nå den. Frågan är hur jag då ska göra. Ska jag fortsätta dra åt andra hållet eller ska jag ta emot hjälp? Idag åt jag lite fil och müsli. Och gud vad det växte i munnen. Jag försökte vägra den andra näringen, men M och E har nog utrustats med änglars tålamod så jag ligger i mitt rum, i min säng, under mitt täcke. Inte fastspänd. Mörkret drar. Säger åt mig än det ena, än det andra. Personer runtomkring säger att jag län välja att inte lyssna. Men det är omöjligt när mörkret drar så starkt i mig. Jag måste försöka tvinga mig att acceptera att de tvingar mig. Jag måste. För allas skull. Om inte mörkret ska få vinna (vilket det är nära att göra). //Helena

Gillar

Kommentarer

meridan
,
Så bra med fil och müsli! Bra med stöd och täcket. Bra att acceptera hjälp och stöttning. Och precis som det tar en stund för ögon att vänja sig vid ljus efter en stund i mörker, tar det tid för hjärnan att ställa om sig från mörker till ljus. Hjärnan måste dock ha mer hjälp och det är därför det är så viktigt att du lyssnar på personalen. Din inre kompass behöver ställas om och hitta de rätta väderstrecken. Och det är P, S, AS och övrig personal som kommer hjälpa dig med det ♥ Älskar dig så mycket ♥ Kram
Joss,
Verkligen ingen släpper taget om dig därför funkar inte den svarta vägen. Kanske måste du då försöka acceptera. Och acceptera att du kanske inte kan acceptera. Det är ju skitsvårt att gå emot sin vilja men mellan raderna ser jag att du finns! Att du har ett litet litet finger som ändå vill bli nådd. Har jag fel? Det känns som att enda lösningen är att ta emot hjälp för du kommer ingen stans mer åt det svarta. Du snurrar runt där men döden är omöjlig för du har ett kärleksfullt envist skyddsnät. KRAM!
www.mednyatag.blogg.se
Harald
,
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Hjälp mig att leva en dag i taget, att glädjas åt ett ögonblick i sänder - och att acceptera motgångar som en väg till frid. Hjälp mig att - på samma sätt som Du - ta denna syndiga värld precis som den är, inte så som jag önskar att den skulle vara, och att lita på att Du gör allt väl om jag överlåter mig åt Din vilja. Ge mig nåden att få leva någorlunda lycklig i detta livet - och i fullkomlig salighet tillsammans med Dig i det tillkommande.
Agneta,
Hoppas ljuset tar över snart. Kram
www.angdalen.se