Lifebyhelena

Mardrömsnätter

Som en kokong. Lindar in det jobbiga. Snor in mig i ännu fler trådar. I ett desperat försök att skydda mig. Trasslet blir ännu trassligare. Ångesten ännu värre. Jag försvinner alltmer. Vaknar upp efter ännu en mardrömsnatt. Undrar i mitt kaotiska sinne om det någonsin kommer ta slut. Natt efter natt. Alltid samma sak. Mardröm efter mardröm. Eller sanndröm? Visst är det så att även jag önskar mig lite lugn och ro. Jag önskar att orden som formar kaos inuti skulle våga titta fram. Istället håller jag allt inlåst. Inget kommer ut, ingen kommer in. Och det gör att jag känner mig så förbannat ensam. //Helena

Gillar