Lifebyhelena

Måndagstankar

Igår var ingen bra dag.
Igen.
Börjar bli trött på den enorma rastlösheten som härjar fritt inuti.
Kroppen är trött, men hjärnan vägrar komma ner i varv.

Idag har jag iallafall hunnit med stallet.
Mockade och fixade lite.
Snart ska jag försöka äta lite innan det är dags för träning.

Sen har jag bytt dag för terapi så det ska jag roa mig med i eftermiddag.
Tycker det är jobbigt att byta dag.
Framförallt eftersom jag har massa annat inbokat på måndagar framöver.

Jag vet inte om jag skrivit om det, men jag har problem med min ena armbåge.
Den knäpper i vissa lägen och gör ont när jag lyfter skrot.
Det är sjukt irriterande eftersom det har lett till att jag inte kan göra vissa övningar.
Jag, som har en rätt stor fobi mot att söka vård (ja, förutom psykvård då 😂), tog kontakt med en sjukgymnast innan jul.
I början av januari var jag där och fick en massa övningar att göra.
De har tyvärr inte hjälpt så när jag var på återbesök förra veckan, blev jag inbokad på läkarbedömning istället.

Alltså, jag HATAR sånt.
Speciellt eftersom sjukgymnasten inte hittar något uppenbart fel.
Mina katastroftankar drar igång med att säga att jag bara hittar på allting.
Att det inte är något fel.
Jag får lära mig leva med det osv.

Men.
Sjukgymnasten vill att vi utreder ordentligt.
Därför ska jag till läkaren på måndag och jag ska även röntga armbågen.

Får panik.
Tänker att det inte kommer visa ett skit och att jag bara att tagit upp tid och resurser.
Blir så trött på att tänka såhär.
Jag borde ju bli glad om det inte är något fel.
Det borde ju vara en fördel om de inte hittar något.
Men för mig blir det som att jag bara har ljugit för att få någon uppmärksamhet.
Så galet.

De finns ju där för att hjälpa människor med problem.
Speciellt på en avdelning för idrotts-och motionsskador.
Och de hör ju klart och tydligt att det knäpper från armen.

Haha, sitter här och försöker försvara mig inför mig själv.
Lite komiskt 😂

Har ni varit med om något liknande?
Tror inte jag är ensam om det här direkt 🙃

Gillar