Lördagsfunderingar

Det dalar. Energin. Orken. Viljan. Lusten. Jag brakar sakta nedåt. Ännu en gång. Ner i avgrunden. Försöker stoppa. Stanna. Dra i nödbromsen. Men jag hittar inte handtaget. Kommer det oundvikliga kunna undvikas? Kommer min kamp orka fortsätta? Kommer jag orka slåss vidare? Och varför? Jag vill inte sitta inlåst resten av mitt liv. Samtidigt. Livet skrämmer skiten ur mig. Hur fan lever man egentligen? Hur orkar man? Kraven. Stressen. Pressen. Jagandet. Handduken vill kastas in. Livet är satt på paus. Vill inte trycka på play. Vill inte tillbaka till det som varit. Orkar jag bygga nytt? Och hur ska det gå till? Utan att jag misslyckas ännu en gång. Utan att jag faller så djupt igen. Går det? Tveksamt. Mycket tveksamt. //Helena

Gillar

Kommentarer

Kjell
,
Helena.... STOPP säger jag!!! Du ska INTE rusa iväg du ska bara försöka klara nuet. Här och nu! Det är alldeles tillräckligt för dig❤ Du är sååååå VÄRDEFULL för mig och många fler❤ Så försök ta en stund i taget och ett andetag i taget Livet kommer så småningom när det är dags. Jag Älskar Dig sååå enormt mycket! ❤❤❤ Kramar pappi ❤❤❤
meridan
,
Stopp stopp stopp!!!! På handtaget till nödbromsen står det HÄR OCH NU!!!! Ingenting annat. Du ska inte ner i avgrunden igen. Fäll ut armarna och ta tag i alla hjälpande händer. Släpp inte taget! Och du ska inte tillbaka till det liv du haft förut! När det är dags och läge för det kommer du vara redo. Men!!!! Inte nu. Inte tänka framåt. Inte falla. Inte oroa. Här och nu!!!! Det räcker! Älskade älskade Helena♥♥♥
Linda
,
Ett andetag åt gången! En stund i taget! Inte släppa taget och inte heller rusa iväg! Du är värdefull! Kramar <3
en gammal apa
,
Måla inte upp ett högt berg som du måste klättra över. Se varje steg på vägen upp! Ingen kan bestiga ett berg i ett kliv.. man behöver tid, ork och tålamod. När man fokuserar på berget känns det omöjligt, det skrämmer skiten ur vem som helst. Tänk smått... ett litet kliv varje dag! Tillslut är du över toppen o nervägen går lite enklare!