Livstecken
Oj, var ska jag börja?
Så lång tid har gått sedan jag sist skrev någonting här, så mycket har hänt.
Det har varit ett helvete utan dess like och jag orkar inte ens försöka förklara hur det har varit. inte nu, inte än.
Men det kommer nog att komma.
Jag kommer komma tillbaka, på något sätt.
Jag har nu varit inlagd i snart fyra månader och det är först nu jag börjar min resa hemåt.
Jag har varit på den absoluta botten och jag har försökt kravla mig upp en bit så min förhoppning är att jag ska kunna komma hem om en inte alltför lång framtid.
Det kommer krävas mycket av mig för att klara av resan som väntar, men om jag vänder mig om och ser på resan hit så känns det inte helt omöjligt åtminstone.
Det var ett litet livstecken från mig!
Tack alla för att ni finns och peppar mig från olika håll!
//Helena
Du är en kämpe och har kämpat och kämpar så hårt. Helt fantastiskt att du skriver det du skriver
Jag tror på Dig och jag hejar på Dig allt vad jag kan
men kom ihåg att inte göra allt själv utan ta emot hjälpen som finns och det kommer att gå❤️
Du KOMMER att klara det tillsamman med oss som vill hjälpa Dig ❤️❤️❤️