Lifebyhelena

Just nu

Det liksom fastnar i halsen. Alla de ord som finns inuti och som vill ut. Dom sitter fast. Tröttheten är överjävlig. Den tar aldrig slut. Som en dimma. Som en svart matta rakt framför ögonen. Jag försöker vila, men rastlösheten kryper i mig. Jag kommer inte loss. Jag funderar mycket. Försöker hitta mina energitjuvar. Försöker hitta något som kan fylla på med energi. Det verkar omöjligt alltihop. Alla krav som läggs på mig får mig att haverera. Alla måsten som alla människor har får mig att gå under isen. Jag klarar inte av det. Och sen alla nyanser i människors ord. All denna tankekedja i mitt huvud där jag hela tiden letar efter fel hos mig. Som om allt handlar om mig i andra människors världar. Jag vet att det inte är så, ändå tar jag åt mig av allt. Jag är så trött på mig själv. Terapin har ett välbehövligt uppehåll. Just nu kräks jag på allt vad dbt heter och innebär. Kräks på att fundera på färdigheter och alternativa vägar. Just nu gör jag vad jag kan för att orka fungera någorlunda. Just nu kämpar jag för att slippa de äckliga gula och fläckiga väggar. Vill inte hamna inlåst. Vill kunna vara fri och ändå känna att jag kan hantera det. Just nu omger jag mig med dom som står mig närmast och som kan stötta mig när jag trillar ihop. //Helena

Gillar