Julafton

Dagen som många går och väntar på och längtar till under större delen av året. Dagen då väntan och förväbtan är huvudingrediensen. Dagen som går så snabbt i efterhand, men så långsamt under dagens gång. Jag saknar inte åren som barn då jag, liksom väldigt många andra, tyckte att det var fruktansvärt jobbigt att vänta hela dagen på att få sina efterlängtade paket. Jag saknar inte spänningen. Det jag saknar är glädjen. Glädjen över att få vara bland nära och kära. Glädjen över att få omtanke och värme från människor jag älskar. I år är depressionen för stark. Glädjen hittar inte in i mig. Mörkret och tungsintheten tar över och jag känner mig bara så ofantligt ledsen. Och det gör mig ledsen att jag är så ledsen. Nu är det inte så att jag inte uppskattar alla fina julklappar, inte alls, däremot så önskar jag att känslan av ett lugn skulle kunna leta sig in i mitt hjärta och att jag skulle kunna känna någon sorts glädje. Glädje över allt det fina jag fått. Glädje över min fina familj. Glädje över att få finnas till. Jag hatar verkligen det här kompakta mörkret Bjuder på en bild på mina fina älsklingstroll som var otroligt duktiga på att vänta. Att se förväntan tindra i barns ögon är något alldeles speciellt
//Helena

Gillar

Kommentarer

Kjell
,
underbara fina ungar Och så tufft för dig att inte få känna glädje.... önskar av hela mitt hjärta att mörkret ska lätta från dig och försvinna för ALLTID!! Älskar Dig gumman ❤️