Inga ord som finns

Sorg. Kaos. Ilska? Förvirring. Det är mycket inuti. Inuti en kropp full av ångest. Ångest som kanske inte syns, men som känns något förbannat. Ångest över att allt känns fel, blir fel. S ska sluta och det känns inte bra. Det är en sorg, en förlust. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Jag försöker helt enkelt ta mig igenom det. Utan några större bakslag. Men orken är låg. Tårarna ligger nära. Och jag hittar inga ord till bloggen heller. Allt känns bara tomt. Så förbannat tomt och ensamt. //Helena

Gillar

Kommentarer

Katarina
,
Tänker på dig, känner med dig, orden kommer att komma tillbaka, tomheten kommer att ge med sig. Tillåt dig att vara ledsen och sörja över att S slutar, det är en sund reaktion i en svår situation... Kramar till dig vännen...
Linda Eriksson
,
Kraamar!! Du är inte ensam även om det känns så! Tillåt dig att sörja, att va besviken o arg, ja tror att det är lättare att komma igenom då! Men komihåg att sedan tänka på dig, gör kloka val för dig!! Finns ett samtal bort!! Kramar i massor!!
meridan
,
Ibland får orden vila medan känslorna får visa. Släpp fram gråt, sorg, ilska och besvikelse. Stäng inte in känslorna. Men tillåt dig att vila i våra armar♥ Älskar dig♥ Kramar om och om och om♥♥♥
Agneta,
Tycker du har otroligt mycket ord ! Du skriver ju jättefint! Alla avsked är sorgliga. En del mer än andra. Men tänk om det kanske blir en super-personal som börjar istället! Hoppas det!
angdalen.se