Inga ord som finns

Sorg. Kaos. Ilska? Förvirring. Det är mycket inuti. Inuti en kropp full av ångest. Ångest som kanske inte syns, men som känns något förbannat. Ångest över att allt känns fel, blir fel. S ska sluta och det känns inte bra. Det är en sorg, en förlust. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den. Jag försöker helt enkelt ta mig igenom det. Utan några större bakslag. Men orken är låg. Tårarna ligger nära. Och jag hittar inga ord till bloggen heller. Allt känns bara tomt. Så förbannat tomt och ensamt. //Helena

Gillar