Lifebyhelena

In the circle of trust

Det har varit, och är, konstiga dagar. Jag funderar över vad jag vill, vad jag behöver. Jag finner inga svar. Det kastas runt i mig. Vill strunta i allt, fly undan in i min bubbla, stänga av. Stänga ner. Samtidigt vill jag vidare. Samtidigt vill jag hem. Jag får börja hos en ny terapeut. Kanske är hen bra. Kanske inte. Kanske blir det bättre än med S. Just nu känns det så. Det känns som att det är bättre att lämna. Lusten att göra ett bra avslut är noll. Jag vill inte alls knyta ihop en påse som är full av öppna sår. Så varför skulle jag? Varför ska jag? Påsen är öppen. Såren likaså. Handtagen är borta så ingen kan bära det åt mig. Jag måste göra det själv. På mitt sätt. Och jag vet inte hur det sättet ska se ut. Det enda jag vet är att jag måste hitta min egen väg ut ur det här. Jag måste själv trampa upp stigen. För det har jag ännu en gång fått erfara nu, att det inte går att lita på någon. //Helena

Gillar