Helvetets förbannade skit

Blicken är stirrig. Ångesten sitter överallt. Vandrar runt. I cirklar. Runt, runt. Försöker hantera. Försöker vinna. Vinna över allt det svåra. Allt det tunga. Men jag förlorar. Gång på gång på gång. Hittar mig själv på de mest konstiga platser. Sittandes. Stirrandes. Rakt fram. Tom blick. Känner sorgen. Ledsenheten. Maktlösheten. Orkeslösheten. Försöker att inte känna. Försöker att tänka att det är okej. Känner mig nedslagen. Ledsen. Sorgsen. Vill inte sitta i min kropp. Vill vara i en annan kropp. En kropp som inte är så äcklig. En kropp som jag inte behöver hata så. Förbannade skit. Förbannade helvete. //Helena

Gillar

Kommentarer