H E J

Depression, Mobbning

Tre bokstäver.
H. E. J.

Tre bokstäver som kan utgöra skillnaden mellan att vara en människa eller ett det.

Så många gånger andra har gått förbi mig.
Eller vänt sig åt ett annat håll.
Låtsats som att jag inte finns.

Jag har lärt mig att jag inte ska förvänta mig någonting.
Ändå känns det fortfarande varje gång ett "hej" uteblir.
Det får mig att känna mig osynlig.
Som att jag inte är värd att hälsas på.
Som om jag inte syns.

Under så många år har jag försökt passa in.
Jag kommer aldrig göra det.
Jag kommer aldrig tro att människor faktiskt vill vara med mig för att jag är den jag är.

Mitt jag är något jag hatar.
Därför blir ett uteblivet "hej" detsamma som att min omgivning också hatar mitt jag. Åtminstone att de förstår varför jag är värdelös.
Jag är inte ens värd att hälsas på.

Det gör så ont i mig när det känns som jag bara är luft.
När det känns som att jag inte syns.
Samtidigt går det emot mina inre demoner som säger att jag ska göra mig osynlig. Inte vara till besvär.

Men jag finns faktiskt.
Och jag syns.

Gillar

Kommentarer

Agneta,
Men oj, känner du så! Men de svarar väl om du skulle tjoa HEJ!?
Jag tänker alltid när folk inte hälsar att de har en dålig dag eller är så osäkra på sig själva och kanske känna sig tvungna att stanna och prata, så de hellre går förbi! Och ibland är det skönt att de gör det...:-)
www.angdalen.se
resantillsammans